ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Så här går det till när ett fritt samhälle dör

  • I MITTENS RIKE. Det som gör Hongkong så intressant är inte bara att det illustrerar i realtid hur det går till när ett fritt samhälle avvecklas, utan också hur konkret och okomplicerad friheten framstår när den väl hotas. Foto: Kin Cheung

LEDARE. I söndags gick en miljon människor i Hongkong ut på gatorna för att protestera mot ett lagförslag som tillåter utlämning av brottsmisstänkta personer till Kina. 

Det är fler än under paraplyrevolutionen hösten 2014, då staden med skyskraporna och dubbeldäckarspårvagnarna färgades gul under 79 dagar och det ryktades om kinesiska pansarvagnar i finanskvarteren. 

På onsdagen väntas de marschera igen. Förslaget om utlämningsavtal, som ska dryftas i parlamentet då, har liten praktisk betydelse men principiellt mycket stor. Det är ett exempel på hur Hongkongs makthavare blidkar Peking genom att göra avkall på rättsliga principer som tidigare ansetts heliga. 

Sedan något decennium är Hongkong i praktiken en stad under belägring. Alla som varit där längre än en helg märker det. Framtidstron är obefintlig, känslan av frustration och vanmakt mycket påtaglig.

Det började till synes ganska oskyldigt med ett beslut om att binda ihop Hongkong med fastlandet via höghastighetsräls 2009 och ett direktiv om att införa kinesiska läroböcker i stadens skolor året därpå. 

Sedan dess har påtryckningarna tilltagit, sakta men resolut. De stora protesterna 2014 var ett direkt svar på lokala makthavares beslut att låta det kinesiska kommunistpartiet sovra bland kandidater till Hongkongs parlament, vilket i praktiken bryter mot överlämningsavtalet från 1997, som säkerställer Hongkongs autonomi fram till 2047.

Flera tongivande figurer inom proteströrelsen har fängslats. Publicister och förläggare, däribland svenske Gui Minhai, har kidnappats av kinesisk underrättelsetjänst och sitter numera inlåsta, flera av dem på okänd ort. Kontroversiella affärsmän har mött samma öde och framstående journalister från de stora internationella tidningarna nekas plötsligt inresetillstånd – tidigare otänkbart i en stad där yttrandefriheten av tradition genomsyrat hela kulturen. Poängen är att ingen går säker. Folk borrar ned huvudet, som på fastlandet. Självcensuren får fäste. 

Helgens massiva protestmarsch ska ses mot bakgrund av den utvecklingen. 

Den ska också ses i ljuset av Hongkongs mycket speciella historiska och politiska erfarenheter. Staden är ett fullständigt unikt politiskt experiment – en liberal fästning i en mycket auktoritär stat. Hongkongborna har sin egen konstitution, sin egen valuta och en mycket stark identitet och kultur som formats i samspelet med den kinesiska. 

I takt med att det kinesiska inflytandet smyger sig på tar den sig nu alltmer regelrätta nationalistiska uttryck, särskilt bland yngre grupper som blivit liberalismens och nationalismens förkämpar på samma gång. 

De ser Hongkong som en egen nation och förespråkar självständighet – otänkbart för 20-30 år sedan, då maktbalansen var en annan och solidaritet med de förtryckta bröderna på fastlandet var en hedersfråga och Kinas sak var Hongkongs.  

Då motsvarade Hongkongs BNP ungefär 20 procent av Kinas, BNP per capita var 35 gånger högre och Shenzhen på andra sidan gränsen var i praktiken en fiskeby. Kina, trodde man, skulle en dag bli som Hongkong.

I dag är Shenzhen världens största tech-industriella centrum vid sidan av Silicon Valley, Hongkongs BNP är 3 procent av Kinas och staden är på väg att bli en kinesisk megastad i mängden.

Det som gör Hongkong så intressant är inte bara att det illustrerar i realtid hur det går till när ett fritt samhälle avvecklas, utan också hur konkret och okomplicerad friheten framstår när den väl hotas. 

Yttrandefriheten här handlar inte längre om konceptuella maktordningar eller vem som åtnjuter vilket privilegium eller har tillgång till vilken plattform. Den handlar om något betydligt mera handgripligt: hur det känns att inte längre kunna uttrycka sig eller leva som man vill i sin egen stad, där mamma och pappa var fria. 

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies