”Vi har inte valt det här, men våra motståndare har på riktigt tvingat in oss i en existentiell kamp om vår kulturs och vår nations överlevnad. Det finns bara två val, seger eller död.” Så skrev SD-toppen Mattias Karlsson i ett Facebookinlägg efter valet 2018. Hans ord har citerats många gånger som ett hot mot demokratin, inte minst av S, senast av försvarsminister Peter Hultqvist. Kritikerna har helt rätt i att ordvalet är radikalt och inte hör hemma i ett sansat samtal.
Samtidigt sjunger regeringspartiet S varje vår kampsången Internationalen som manar till våldsam strid. ”Det dånar uti rättens krater, snart skall uppbrottets timma slå. Störtas skall det gamla snart i gruset//...// Om de oss driver, dessa kannibaler, mot våra grannar än en gång, vi skjuter våra generaler och sjunger broderskapets sång.” Förvisso är målet fred, men den ska uppnås genom att man skjuter generaler. S bör städa framför sin egen dörr.
Men S har sina egna spelregler. De senaste åren driver de en kampanj för att svartmåla borgerliga partier och deras potentiella väljare om de förhandlar med Sveriges tredje största parti. Budskapet är att samröre med SD hotar demokratin. Det är en existentiell kamp för S att splittra borgerligheten eftersom de annars inte kan nå regeringsmakten.
På senare tid har kampanjen eskalerat. Nyckelordet har blivit 6/1, med referens till stormningen av Kapitolium. Associationen ska gå från Trumps hetsande av våldsverkarna till svensk höger. Det spelar ingen roll att en koppling saknas, målet är att misstänkliggöra sina politiska motståndare. Strategin med negativa kampanjer är dock riskabel. Om det skriver Torbjörn Nilsson i SvD (19/2). Han exemplifierar med Lee Atwater som arbetade för George Bush den äldre 1988. Atwater svartmålade Demokraternas Michael Dukakis politik genom att påstå att han skulle låta svarta brottslingar gå fria. Atwater ångrade sig djupt efteråt.
Negativa kampanjer förstör det politiska samtalet och förgiftar alla inblandade. Man urholkar den egna partikulturen och riskerar att locka fel typ av medarbetare. Framför allt talar man inte om sin egen politik. Vilket parti vill S vara? Vilka väljare vill de locka? Negativt kampanjarbete är heller ingen långsiktig strategi. S bör avstå från att importera den polarisering som skadat USA så svårt.
