Nu är det också ägarformen i skolorna som S tvärsäkert pekar ut som roten till skjutningarna. I SVT:s 30 minuter säger partiets rättspolitiska talesperson Ardalan Shekarabi att de tidigare och tydligare borde ha ”tagit kampen mot kommersialiseringen av svensk skola”.
Ett direkt hån mot de 400.000 elever som går i en fristående förskola, grundskola eller gymnasieskola och föräldrarna som satt dem där. Och en dimridå för att slippa prata om den misslyckade integration som blivit resultatet av Socialdemokraternas bidragslinje och veka kriminalpolitik.
Shekarabi beklagar sig samtidigt över att det inte funnits en majoritet för att göra en omläggning av svensk skola. Men som Di rapporterat om (17/3) ser de nu ut att få sällskap av Centerpartiet, där S uppfattar skolan som en fråga där det går att hitta ”gemensamma lösningar”.
För mindre än två år sedan sa C nej på sin stämma till att begränsa vinstuttag i friskolor. Den tidigare vice partiledaren konstaterade då att ”det kan aldrig vara C:s uppgift att hjälpa S och V att stoppa och försämra för friskolorna”.
Men Centerns nya skolpolitiska talesperson Niels Paarup-Petersen, som redan då var drivande i olika sätt att reglera friskolorna, verkar ha begränsade vinster som hjärtefråga. Till Di säger han ”I couldn’t care less om bolaget har möjlighet att göra vinst eller inte”.
En häpnadsväckande vänsterretorik. I privata företag är vinst ett viktigt mått på kvalitet. Spenderade kronor är det däremot inte. Det är därför nedslående att ett påstått företagsvänligt parti antyder att vinst skulle vara ett tecken på bristande kvalitet.
Problemen i svensk skola är varken isolerade till enbart kommunala eller privata verksamheter. Det gäller till exempel avsaknad av ordning och reda samt brister i undervisningen. En svepande generalisering om friskolornas vinster tar fokus från dessa, och att 26 av de 28 skolor med sämst kunskapsresultat häromåret var kommunala.
Socialdemokraternas motstånd mot friskolor är inte bara en fråga om huvudmannaskap. Det är starkt präglat av ett ideologiskt motstånd mot vinster och frihet. Ett narrativ som C nu hjälper till att legitimera.
