1515
Annons

S-kampanjen borde ha handlat om detta

Socialdemokraternas affischkampanj inför valet kommer att fokusera på pension, skola och kriminalpolitik. Partisekreterare Tobias Baudin presenterade budskap och tv-reklam vid en presskonferens på torsdagen.

Foto:Cornelia Jönsson

Det handlar om en ”pension det går att leva på” och ”respekt för dem som jobbat”. Och att ”skolan ska vara till för barnen, inte ägarna” och att ”ingen ung ska bli kriminell”.

Det här är budskap som ingen kan säga emot, men så är det med många inslag i valrörelsen. Det handlar om att skapa associationer till vad just Socialdemokraterna har för fokus.

Tobias Baudin fick förklara på pressträffen hur partiet ser på det kommande valet. Han raljerade lätt över Moderaternas valkampanj och satte den i relation till statsminister Magdalena Anderssons goda förtroendesiffror. Om man vill ha Magdalena Andersson som statsminister måste man rösta på S, sa han, och syftade på M-budskapet att de fyra partierna till höger är överens (om att inte vilja ha henne).

Man anar att Socialdemokraterna kommer att trycka hårt på statsministerfrågan och säga att det bara finns ett sätt att få behålla den trygga ledare som finns nu. Lika självklart var inte Tobias Baudins svar på frågan om vad uttrycket ”vinna valet” innebär för Socialdemokraterna. Det är enligt honom att det blir en socialdemokratisk regering eller i varje fall ”en socialdemokratiskt ledd”.

Frågan om vilka partier som skulle ingå i ett underlag besvarades med att Socialdemokraterna går till val som eget parti. Det borde innebära att budskapet verkligen är det som Socialdemokraterna vill stå för och som man tror kan locka väljare. Här ska det inte finnas någon hänsyn till vare sig vänsterpartister, miljöpartister eller centerfolk.

Så vad vill Socialdemokraterna? Det vi har sett hittills av S-valkampanjen, förutom rent känslomässiga budskap, är att straffen skärps och att skolan inte är till för någon ägare.

Man anar att S-ledningen har förstått vilka områden som är viktiga för väljarna, skolan och kriminaliteten. Men det räcker inte med att identifiera ett område, man måste också visa att man vill påverka på det området.

Nu när Socialdemokraterna vill visa vad det statsbärande partiet går för, utan sidoblickar på tänkta samarbetspartier, skulle S-budskapet kunna vara detta:

—> Tillgänglighet i vården – i stället för att framställa privata sjukvårdsförsäkringar som det största problemet.

—> Kunskap och ordning i skolan - i stället för att fokusera på vinstförbud. 

—> Ja till valfrihet - det duger inte att begränsa utbudet inom vård–skola–omsorg och samtidigt säga att det inte försämrar valfriheten.

—> Ett fungerande rättsväsende med tydliga påföljder – i stället för att gräla på oppositionen, vars förslag S ändå anammar förr eller senare.

—> En utbyggnad av rättssystemet – det är generande att skryta med att det är fullt på häkten och anstalter som Tobias Baudin gjorde på pressträffen.

—> Offensiv för ny kärnkraft – i stället för att göra meningslösa påståenden om att det skulle vara marknaden som har lagt ned kärnkraften.

—> Tydligt besked om nej till nya skatter – svenska skatter är redan höga och det bästa sättet att öka skatteinkomsterna är att det går bra för svensk ekonomi.

—> Klargöra att nya företag inte bara måste kunna bildas enkelt utan också växa framgångsrikt – släpp synsättet att företagare mest är skatteplanerare.

—> Effektivisera offentlig sektor – i stället för att göra gällande att det är pengar som saknas.

—> Mena allvar med att det ska löna sig att ha arbetat – då är det fel att öka just garantipensionen.

Om Socialdemokraterna verkligen vill attrahera medelklassen, de potentiella blockbytarna, borde man trappa ned ideologin och de förenklade budskapen. Och berätta för väljarna hur de ska få behålla det samhälle som de har varit med och byggt upp. Med god ekonomi, stor valfrihet, där staten inte lägger sig i, där välfärden levererar, där staten skyddar liv och hälsa och där det är gott att leva.

Där det finns lika livschanser för alla - det som Socialdemokraterna har kämpat för i över hundra år.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Risktagandet gynnar oss alla

Få sektorer illustrerar så tydligt de binära effekterna av risktagande som bioteknik.

VÄRT RISKEN. Sverige behöver fler risktagare – fler som sparar i aktier och deltar i nyemissioner för att finansiera bioteknikföretag.
VÄRT RISKEN. Sverige behöver fler risktagare – fler som sparar i aktier och deltar i nyemissioner för att finansiera bioteknikföretag.Foto:Isabell Höjman

Om forskningen på ett potentiellt läkemedel går bra, om det tar sig igenom fas 1, 2 och 3 och till sist godkänns av myndigheter i USA och Europa, kan ägarna bli rikligt belönade. Om något går fel under den tidsödande och kostsamma processen – vilket är det mest troliga – kan stora värden försvinna på ett ögonblick.

Ta Oncopeptides, som Di skrev om i lördagens tidning. Bolagets läkemedel för blodcancer, Pepaxto, fick initialt ett positivt besked av den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA, men i ett senare skede påtalades risker med behandlingen. Oncopeptides beslutade sig för att dra sig tillbaka från USA. Börsvärdet raderades i det närmaste ut, vilket drabbade både småsparare och storägare. 

Men så i somras ändrades allt igen när den europeiska läkemedelsmyndigheten rekommenderade ett godkännande av preparatet. Och i mitten av juli genomförde Oncopeptides en nyemission – nya och befintliga ägare sköt till drygt 400 miljoner kronor. De lät sig inte avskräckas av turbulensen utan bedömde att Oncopeptides kan bli framgångsrikt – och kom fram till att investeringen var värd risken. Hittills i år har bolagets aktie stigit med cirka 400 procent. 

Men Oncopeptides är inte ensamt om att ha ett bra börsår – hela biotekniksektorn har gått bra efter en längre period av svagare kursutveckling. Ett annat bolag vars ägare i år åtminstone delvis har kompenserats för sitt risktagande är Hansa Biopharma. Bolagets främsta läkemedelskandidat, Imlifidase, är ett enzym som möjliggör njurtransplantation hos patienter som annars inte skulle kunna ta emot ett främmande organ. Bakom Hansas framgång ligger åratal av forskning, hängivenhet och riskvilliga investerare.

Hur det än går för Oncopeptides och Hansa är båda bolagen exempel på en central komponent i alla affärer: varför avkastning och vinst behövs för att motivera investerare att ta risker. I alla tider har affärsmän brottats med risken och hur den ska hanteras. Det har bland annat gett upphov till bolagsbildningar och försäkringar. Den medeltida brandstoden, nämnd i Magnus Ladulås landslag från 1350, var exempelvis en föregångare till brandförsäkringen. Aktiebolagen, som på ett oöverträffat sätt kanaliserade kapital och spred risker, var centrala för Sveriges industrialisering från mitten av 1850-talet. 

I dag finns det sinnrika matematiska och statistiska modeller för att kvantifiera risken och sätta ett värde på den. Men hur man än räknar, vilka försäkringar som än har tagits, handlar affärsverksamhet till sist om ett beslut: Är investeringen (och den möjliga avkastningen) värd risken? Den frågan har investerare funderat på i alla tider.

Utan risktagare sker inga framsteg. Ingen ny teknik utvecklas, inga medicinska landvinningar sker. Den värdeskapande handeln stagnerar. Risktagandet är en mekanism som bör värnas. Vänsterns återkommande utspel om högre kapitalskatter för till exempel sparare med investeringssparkonton och delägare i fåmansbolag är ett hot mot den kreativa kraft som förutsätter risktagande. Om en eventuell förtjänst måste skattas bort, varför ska man då ta risken att investera?  

Det finns i dag 148 företag med huvudkontor i Sverige som forskar på nya läkemedel, enligt branschorganisationen Sweden Bio. 420 projekt är igång just nu, varav fler än 100 inom cancerområdet. För att de ska lyckas behövs riskvilliga investerare. Personer och företag som är beredda att se nio av tio projekt misslyckas, med vetskapen att om det tionde når framgång blir de rikligt belönade. Sverige behöver fler sådana risktagare – fler som sparar i aktier och deltar i nyemissioner för att finansiera nya bioteknikföretag som förhoppningsvis kan hitta botemedel för njursjuka och cancerpatienter.

Risktagandet är en viktig kraft som för samhället framåt.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera