1515
Annons

S drar in trumpismen i Sverige

Lögnen är i en mening en lika tidlös som ofrånkomlig del av politiken. Duktiga politiker är ofta lysande lögnare eller i alla fall bra på halvsanningar. 

På ett utstuderat sätt provar nu Socialdemokraterna trumpismens språk och missbruk av gränsen mellan sanning och lögn, senast Anders Ygeman i söndagens Agenda.
På ett utstuderat sätt provar nu Socialdemokraterna trumpismens språk och missbruk av gränsen mellan sanning och lögn, senast Anders Ygeman i söndagens Agenda.Foto:Jessica Gow/TT

Det gäller att beskriva motståndaren i så dålig dager som möjligt och sig själv i den bästa tänkbara. Men det finns gränser. Oftast bemödar man sig om att hålla sig hyggligt nära verkligheten. Det fungerar inte att helt ta heder och ära av en motståndare och sedan räkna med stöd i riksdagsarbetet.

Donald Trump förde upp den politiska lögnen till en ny nivå. Han ljög om allt, även om småsaker som vilket väder det är eller hur många besökare han hade på ett möte. Och han tycktes vinna på att bygga ett parallellsamhälle med ett helt eget språk och ett eget förhållande till sanningen. Om inte coronaepidemin hade svept in hade han troligen vunnit presidentvalet.

De flesta amerikanska politiska trender testas snabbt i Sverige. På ett utstuderat sätt provar nu Socialdemokraterna trumpismens språk och missbruk av gränsen mellan sanning och lögn. Det händer gång på gång, i sociala medier, i riksdagsdebatter och i aktualitetsprogram i tv och går inte att tolka på något annat sätt än att S vill skapa samma debattklimat som grovt skadat USA.

Di:s Tobias Wikström skrev 22/1 om justitieministerns ordval i samband med stormningen av Kapitolium. Morgan Johansson importerade omedelbart den amerikanska tragedin och beskyllde oppositionen i Sverige för att vilja ”gripa makten”. Där passerade han en gräns. Så har en sittande regering aldrig förut beskrivit oppositionens roll. Att så flagrant försöka delegitimera oppositionen bör bekymra alla som värnar demokratins normer.

Statsministern nyttjade samma strategi när han i årets första partiledardebatt anklagade Jimmie Åkesson för att använda samma krigsretorik som Trump. Löfven vet att det inte stämmer, att han och hans parti använder ”strid” och ”krig” minst lika mycket, men just nu passar anklagelsen mönstret.

I samma anda opererade energi- och digitaliseringsminister Anders Ygeman i söndagens Agenda. I en debatt med Jimmie Åkesson om Twitter och yttrandefriheten levererade han helt opåkallat en rad halv- och hellögner om sin motståndare.

Ett visst mått av överdrifter och stridsrop hör till den politiska debatten. Men den taktik som S nu använder är ett gift och måste möta ett bredare motstånd.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

SD måste hoppa på arbetslinjen

Sverigedemokraterna släppte under torsdagen en rapport om invandringens kostnader. Beräkningarna har utgått från befintliga forskningsstudier och modeller. Partiet har därutöver fyllt på med egna siffror från de senaste årens asyl- och anhöriginvandring. SD menar att invandringens kostnader varit drygt 100 miljarder per år under de senaste åren.

KONKRETA REFORMER. Invandringens kostnader var väl belagda även innan SD:s rapport. Nu behövs konkreta förslag för att minska utanförskapet.
KONKRETA REFORMER. Invandringens kostnader var väl belagda även innan SD:s rapport. Nu behövs konkreta förslag för att minska utanförskapet.Foto:Fredrik Persson/TT

Invandringens kostnader var väl belagda även innan SD:s rapport. För drygt tio år sedan släppte det statliga expertorganet ESO ’’Invandringen och de offentliga finanserna’’. Redan då beräknades nettoskattekostnaden per år vara 63 – 84 miljarder kronor i dagens penningvärde. Även Pensionsmyndigheten har visat på högre kostnader för bland annat garantipension och bostadstillägg.

Debatten om asyl- och anhöriginvandring har därför svängt. Alla partier förutom V, MP och C är numera för en stram linje. Den stora frågan är i stället hur kostnaden framöver ska minska. SD:s idé verkar vara storskalig återvandring. Under tisdagen twittrade partiets rättspolitiska talesperson ’’Välkommen till återvandringståget. Du innehar en enkelbiljett. Nästa stopp, Kabul!’’ med en bild på en tunnelbanevagn med SD-reklam. Budskapet är direkt motbjudande. 

I praktiken fungerar det heller inte. De flesta som kommit hit de senaste tjugo åren är numera svenska medborgare. Utvisningar hindras då av både Sveriges grundlag och internationell rätt. Storskaligt återvändande på frivillig basis har inte lyckats i något västland.

Lösningen är därför att få in invandrare i arbete. Enligt forskningsstiftelsen Entreprenörskapsforum tar det i genomsnitt mellan 12 och 13 år innan hälften av alla utrikesfödda uppnår självförsörjning. Det missförstås ibland som att alla därmed är självförsörjande efter dubbelt så lång tid, men i själva verket planar kurvan snabbt ut. Efter 20 år i landet är inte mer än 60 procent självförsörjande.

Det är välkommet med transparens kring invandringens kostnader. Men för att inte bara peka på problemet, utan även göra något åt det, behöver SD med full kraft omfamna arbetslinjetänket. Partiet har länge tvekat, men har med åren närmat sig de borgerliga. Det som saknas i den nya SD-rapporten är konkreta reformer. Bidragstak, lägre ingångslöner och krav på motprestation för att få bidrag vore en bra början.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera