ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Ryssland borde komma hem till Europa igen

  • MÖTE. President Putins geopolitiska strategi har försvagat hans land, både ekonomiskt och politiskt. Ryssland har miljarder skäl att välja en annan väg. Foto: Alexei Nikolsky

När Stefan Löfven på tisdag har sitt möte med Vladimir Putin i Sankt Petersburg träffar han en försvagad president från ett försvagat land. Den ryska ekonomiska tillväxten är så gott som obefintlig, handeln vikande, kapitalet flyr, fattigdomen och arbetslösheten ökar.

Putins förtroendesiffror är därefter, 33 procent, de lägsta på 13 år.

De avgjort viktigaste orsakerna till de ekonomiska problemen är de ryska krigsäventyren. De är dyra i drift och har isolerat Ryssland från omvärlden. Sanktionerna slår hårt och landets tilltagande dåliga rykte försvagar utlandets investeringsvilja. Rysslands ekonomi är mindre än en tiondel av EU:s. De nordiska ländernas samlade BNP är nu större än Rysslands.

Putins geopolitiska inriktning har varit en katastrof inte bara ekonomiskt utan också utrikes- och säkerhetspolitiskt.

Aggressionen mot Ukraina har gjort att Ryssland har förlorat sin historiskt närmaste granne. Ukraina stod och vägde mellan öst och väst men efter ockupationen av Krim och kriget i östra Ukraina är landet tydligt västinriktat. Georgien har mindre symbolisk betydelse men har reagerat likadant.

Storbritanniens beslut att lämna EU hade kunnat bli en fördel för Ryssland men efter giftattackerna på brittisk mark är relationerna mellan London och Moskva sämre än under det kalla kriget.

Tyskland har historiskt tenderat att prioritera goda relationer med Ryssland men är nu fast beslutet att möta Putins försök att destabilisera väst. Merkels efterträdare signalerar tydligt att hon kraftigt vill stärka försvaret. Resultatet av Rysslands offensiv i Europa är att man på sikt möter ett militariserat Tyskland.

USA har inte bara varit skarpast i sanktionspolitiken utan har också för första gången sedan kalla krigets slut ökat sin närvaro i Europa med förband i Polen och flyg i norra Atlanten, baserat på Island. Obamas ensidigt deklarerade kärnvapenavrustning har vänts till motsatsen.

Nato-länderna har på ett politiskt skickligt sätt placerat trupp i Estland, Lettland och Litauen. Om Ryssland angriper något av länderna hamnar man i direkt konflikt med Tyskland, Storbritannien, Frankrike, Italien, Spanien, Kanada, USA och ett antal mindre medlemmar.

De nästan-allierade länderna Sverige och Finland har knutit sig närmare USA och Storbritannien, slutit värdlandsavtal med Nato och påbörjat en militär återhämtning som man förhoppningsvis fullföljer. 

Att skrämma grannar har inte varit en bra strategi. Ju mer Ryssland trycker på desto större motstånd möter man. Västs säkerhetspolitiska system har fungerat och det är viktigt att alla håller fast.

Samtidigt ska väst och Europa visa på en annan väg och en annan framtid för Ryssland. Natos mål om ett Europa i fred omfattar Ryssland och även här gäller det att hålla fast.

Sedan några år talar man ofta, och kanske lite för gärna, om Rysslands plan för väst och om rysk påverkan på politiska processer. Putin-regimens mål är att underminera de politiska blocken, EU och Nato, för att skaffa sig handlingsfrihet i ett mer direkt förhandlingsspel med Berlin, Paris och London, samt att försvaga sina närmaste grannar.

Att ryska intressen försöker driva sina agendor är klart, men man ska inte överdriva deras inflytande. Europa och USA har inhemska demoner, en hemkokt populism, egna starka nationalismer och egna traditioner av självrannsakan och maktanalys. En typisk europeisk reflex är till exempel dragningen åt Amerikakritik och att döma ut den egna samhällsmodellen. Det är ett styrkebevis för den liberala demokratin, inte ett hot. Att tidningar, publicister, kulturpersonligheter och forskare gör sig till lojala språkrör åt de egna regeringarna är däremot ett hot.

För Europa är det mycket mer värdefullt att diskutera sitt mål med relationen till Ryssland. Amerikaner har råd med permafrost, de bor på andra sidan oceanen. Européerna har varken råd, tid eller lust med en evig konflikt.

Ryssland har goda förutsättningar att växla över från råvaruekonomi till något bättre, rikare och roligare. Landet har många techfirmor och en urstark ingenjörstradition som fortfarande lockar ungdomar. Bloomberg rankar Ryssland som den 12:e mest innovativa ekonomin i världen.

Den dag Ryssland väljer bort sin exceptionalism och röjer ut rövarkulan ska Moskva välkomnas till det nätverk av städer som är dagens Europa med handel, börsuppgångar, weekendresor, studentutbyten, snabbspårsjärnvägar, toppmöten, konserter och syndiga festivaler. Moskva och Sankt Petersburg är oundgängliga delar av Europa och ska inte stötas bort till Kina.

Sverige är en av de tio största investerarna i Ryssland. Handeln mellan länderna är nu på sparlåga men har stor potential.

Den svenska hållningen till Ryssland bör präglas av fast motstånd mot Putins nuvarande strategi och förhoppning om ljus framtid. Det är bra att den svenska statsministern träffar den ryska ledaren. Löfven representerar en vinnande och ekonomiskt framgångsrik samhällsmodell. Putin den motsatta.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer