Uppladdningen längs den rysk-ukrainska gränsen har pågått länge. Pansar och pjäser är framkörda, mat- och bränsleförråden är välfyllda, kartor med anfallspilar ligger på generalstabens bord. Varför tvekar de efter att USA och Nato avvisade de ryska kraven i förra veckan?
Ett första svar är att Ukraina kan försvara sig. Efter Krim-krisen 2014 har landet rustat, moderniserat och övat sina stridskrafter. Ny teknik har köpts in, till exempel bombdrönare av samma modell som hösten 2020 plötsligt slog ut rysstillverkade försvarssystem i Armenien, samt ryskt artilleri i Donbas i höstas.
USA har tillfört finansiellt stöd och ansenliga mängder militär utrustning till Ukraina, bland annat moderna pansarvärnrobotar. Flertalet Natoländer, plus Sverige, bidrar med kvalificerad militär kompetens som stabs-, underrättelse- och specialförband. Den ukrainska styrkeuppbyggnaden har fått Ryssland att frukta att man är på väg att förlora kontrollen över östra Ukraina och kanske till och med Krim.
Även ett litet land kan slå ett stort, i alla fall så att det gör tillräckligt ont för den ryska hemmaopinionen. Ett misslyckat krigsäventyr eller ett krig som tar lång tid och kräver stora förluster kommer att stå Putin-regimen dyrt. Ukrainas allt starkare försvar är krigsavhållande.
Ett annat skäl är att Rysslands mål kanske aldrig har varit en uppgörelse med USA utan med Tyskland, Frankrike och Ukraina. Då får Moskva - och faktiskt Paris - den multipolära europeiska ordning man strävar efter. Ett sådant paneuropeiskt toppmöte kan komma snabbt.
Ett tredje skäl till rysk tvekan är beroendet av internationell handel. Ryssland har visserligen buffrat en rekordstor valutareserv och är självförsörjande på energi och livsmedel. Men den ryska ekonomin är liten, 8 procent av EU:s och 3 procent av Nato-ländernas samlade ekonomiska styrka. Nordens ekonomi är större än Rysslands.
Ryssland har också misslyckats med att modernisera sin ekonomi efter kalla kriget, särskilt i jämförelse med Kina. Världen känner inte till ett enda stort ryskt varumärke eller en enda rysk högteknologisk produkt. Om den ryska ekonomin kollapsar skulle omvärlden sakna naturgasen men inget annat.
Omvänt är Moskvas liv och vardag extremt omvärldsberoende. Moskva är i dag en stad som ekonomiskt och socialt liknar andra europeiska städer med samma globala affärskedjor, samma tjänsteindustrier, samma weekendresor till London, samma längtan till franska rivieran och med samma oroliga blickar på sitt eget och andra städers börsindex. Ett fullskaligt krig mot ett europeiskt land kommer att kosta.
Förra veckans enighet i väst och fortsatta bidrag till Ukraina var styrkebevis. Om Ryssland går vidare med ännu mer militära fientligheter mot Ukraina är utökade sanktioner en nödvändighet. De kan riktas mot fler personer, mot enskilda företag eller mot hela branscher.
I USA har man diskuterat att också stänga av Ryssland från det internationella meddelandesystemet för transaktioner, Swift. Det bör man göra endast i ett absolut nödläge och inte nu.
Swift är till sin karaktär och struktur opolitiskt, en kooperation delägd av 3.500 företag över hela världen, mest banker. Det grundades 1973 för att ersätta telex-tekniken. Systemet övervakas av centralbankerna i alla större ekonomier, däribland Bank of Russia, och är baserat i Belgien.
Iran har stängts av från Swift två gånger, 2012 och 2018. I övrigt har inget lands banker stängts av, trots krig och kriser.
Om ryska banker stängs av från Swift skulle Rysslands möjligheter att handla helt blockeras, i alla fall till en början och i alla fall med väst. All handel med rysk olja (Ryssland är världens näst största oljeexportör efter Saudi) och med rysk gas skulle avbrytas. Det skulle skapa en ännu mer akut energipriskris inom EU.
Att stänga av Ryssland från Swift riskerar också att öka betydelsen och statusen för Kinas motsvarighet, Cross Border Interbank Payment System. Det är en klar förlust för väst om Kina skulle upplevas som en mer pålitlig och stabil politisk bas för internationella transaktioner. Västs överhöghet i viktiga ekonomiska internationella institutioner skulle undermineras och Kina skulle få makten att stänga av oss.
USA är i likhet med Ryssland självförsörjande på energi och inte lika sårbart för prischocker. Efter fiaskot i Afghanistan har Biden-administrationen behov av att visa att man kan vara tuff i internationell politik. Därför är det viktigt att de europeiska länderna modererar stämningen. Det är vi som lever och kommer att fortsätta leva med Ryssland som granne. Europa är mer beroende av internationell handel än USA och därmed mer beroende av de prejudikat kring regelverken som nu sätts i krisen med Ryssland.
Modernisera gärna försvaret, gå med i Nato, hjälp Ukraina med vapen, men håll fast vid den ordning vi vill ha när freden kommer. Militär avskräckning är en grund för fred men det är även handel. Internationella regelverk som underlättar och bygger handel är viktiga för att återgå till fred, om krig bryter ut.
