Multiplarna på onoterade bolag ligger också i snitt högre än på noterade, enligt konsultfirman Baines. Det har bara inträffat två gånger tidigare under de senaste 30 åren: I mitten av 1980-talet då amerikanska KKR köpte Nabisco, och precis före finanskrisen 2009.
Mot det kan man ställa att avkastningen i riskkapitalfonderna visserligen har fallit, men räknat som IRR (internräntan) ligger den fortfarande en bra bit över stora börsindex som S&P 500. Riskkapitalet kan alltså motivera högre priser.
Det faktum att en investering i en riskkapitalfond är låst en längre tid utgör en risk, och höjer avkastningskravet. Men det gör också att det uppfattas som en säker hamn när börsen är skakig som nu.
Den ofta höga skuldsättningen är den viktigaste riskfaktorn. Enligt Bain/Loan Pricing Corp har 40 procent av förvärven nu en skuldsättning på mer än sju gånger EBITDA. Det är i nivå som vid finanskrisen. Men det faktum att centralbankerna tydligt signalerar att räntorna kommer att förbli låga under de närmaste åren ligger i andra vågskålen.
Rusningen till riskkapitalfonderna är en naturlig del av utvecklingen på finansmarknaderna. De senaste 30 åren har kapital forsat in från nya globala investerare i en allt rikare värld. Någonstans måste det placeras, och det behövs olika alternativ. Riskkapitalfonderna är en typ av professionella ägare som efterfrågas. Svenska pensionsbolag kan i dag ha 10 procent av sina tillgångar i dem. Amerikanska universitetsfonder kan ligga på 15-16 procent (Di 16/8).
Nyligen startade världens största kapitalförvaltare Black Rock en riskkapitalfond på motsvarande 30 miljarder kronor. Olika världar smälter samman när ett noterat fondbolag går in i onoterade tillgångar, samtidigt som riskkapitalbolag som Blackstone och KKR sedan länge finns på börsen. EQT är på väg dit.
Det finns få skäl till att anta att riskkapitalfonderna i dag skulle utgöra en större bubbelrisk än börserna. Däremot sållas alltid aktörer bort i nedgångar, så kommer även ske nu.
