1515

Riksbankens utredare är 90-talsnostalgiker

LEDARE. Det är symtomatiskt att Riksbankskommittén presenterar sina urvattnade förslag samma dag som Economist ägnar tio artiklar åt penningpolitikens stora systemproblem. 

NÄRSYNT. Riksbankskommittén, där Mats Persson (L) och Emil Källström (C) ingår, har inget att säga om att penningpolitiken i sin nuvarande form tycks ha förtvivlat svårt att lösa de ”centrala samhällsuppgifter” som de själva refererar till.
NÄRSYNT. Riksbankskommittén, där Mats Persson (L) och Emil Källström (C) ingår, har inget att säga om att penningpolitiken i sin nuvarande form tycks ha förtvivlat svårt att lösa de ”centrala samhällsuppgifter” som de själva refererar till.Foto:Jonas Eng

Man glömmer lätt hur ny penningpolitiken i sin nuvarande form faktiskt är. Flytande valutor, självständiga centralbanker och 2-procentiga inflationsmål kom i svang på riktigt under nittiotalet. Riksbanken blev inte formellt oberoende förrän 1999.

Sedan dess har en hel del hänt. Ekonomin har blivit global och digital, liksom pengarna, vilket har ökat bankernas makt över penningsystemet och kringskurit centralbankernas. Räntorna bestäms i huvudsak av yttre faktorer och har därför blivit svårare att styra. Inflationen är inte längre för hög, utan för låg. 

”Ekonomin har förändrats i grunden. Nu är det den ekonomiska politikens tur”, skriver Economist i sitt senaste nummer, som ägnar tio artiklar åt frågan. 

Det publicerades pikant nog ganska precis samtidigt som Riksbankskommitténs debattartikel i DN (10/10), som beskriver huvuddragen i den utredning som ska förtydliga Riksbankens mandat och lämnas över till riksdagen i november.

Att läsa Riksbankskommitténs artikel är som att resa tillbaka till en annan och lättare tid.

Några av förslagen är bra. Riksbanken får mer inflytande över den finansiella stabiliteten och den ska ”fortsatt ha en hög grad av oberoende”. 

Andra är rimliga ur demokratisynpunkt. Ledamöter ska bara kunna väljas om en gång. Kontanttillgången ska säkras i hela landet. Och riksdagen ska godkänna utformningen av riksbankens inflationsmål. 

Men dessa är, handen på hjärtat, bifrågor. 

De stora lyser samtidigt med sin frånvaro. Kommittén har inget att säga om att Sverige har haft minusränta i fem år, trots högkonjunktur. Den har inget att säga om att Riksbanken sitter på en ansenlig del av statsskulden eller att man felbedömt inflationen i snart ett decennium. Och den har inget att säga om att penningpolitiken i sin nuvarande form tycks ha förtvivlat svårt att lösa de ”centrala samhällsuppgifter” som riksbanksutredarna refererar till.

Tar Riksbankskommittén del av forskningen? Läser den ens ekonomisidorna? 

”Förr eller senare måste penningpolitiken anpassas till dagens låginflationsvärld”, skriver Economist i sitt specialnummer. 

Det vore intressant att veta vad Riksbankens utredare anser om det. 


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?