1515
Annons

Republikens president har ordet och modet

På torsdagsmorgonen ger Sauli Niinistö besked i Nato-frågan. 

Republikens president, tillika överbefälhavare och ansvarig för utrikes- och säkerhetspolitiken, kommer med stor sannolikhet att rekommendera ett finskt medlemskap i försvarsalliansen – särskilt efter onsdagens besked om brittiska försvarsgarantier under ansökningsperioden.

HAN TAR BEFÄLET. President Sauli Niinistö kommer att meddela sin åsikt om finskt natomedlemskap klockan 09.00 på torsdag morgon. Det är ett historiskt steg för Finland och för Sverige.
HAN TAR BEFÄLET. President Sauli Niinistö kommer att meddela sin åsikt om finskt natomedlemskap klockan 09.00 på torsdag morgon. Det är ett historiskt steg för Finland och för Sverige.Foto:Matt Dunham

Därmed är saken i praktiken klar, även om ett antal formella besked återstår.

Det är inget mindre än en geopolitisk jordbävning. Med sin historia av påtvingad neutralitet, sin 134 mil långa gräns och speciella relation till Ryssland har Nato-medlemskap aldrig varit en politisk realitet i Finland. 

Man har dessutom verkligen försökt att leva med sin granne, trots den negativa ryska utvecklingen.

Ingen har personifierat denna strävan mer än Sauli Niinistö. 73-åringen från Samlingspartiet är inte bara mycket populär på hemmaplan. Han sägs också vara den europeiska ledare som Vladimir Putin hyser störst respekt för. 

Till och med efter den ryska annekteringen av Krim 2014, när andra stats- och regeringschefer undvek kontakter med Moskva, fortsatte den finska presidenten sina tuffa samtal med Putin. 

I vintras försökte han förmå ryssen att dra tillbaka trupperna från Ukrainas gränser, och slog under det omtalade nyårstalet samtidigt fast att det står Finland fritt att gå med i Nato om landet så vill.

Sagt och gjort. 

Efter krigsutbrottet vände allt. Bara någon vecka efter den 24 februari var en majoritet av finländarna beredda att byta säkerhetspolitisk linje – oavsett vad svenskarna beslutade. 

Att det gick så snabbt, och att politikerna hängde på, kan förklaras av den kollektiva vetskapen om att ryssarna verkligen hade fått chansen, men tackat nej.

Handlingskraften kan också förklaras av den speciella finska självsäkerheten – en egenskap som anstår ett land med erfarenhet av att ha blivit attackerat men aldrig ockuperat under andra världskriget.

Oavsett orsak ska vi vara tacksamma för finländarnas Nato-driv. Utan finskt ledarskap hade det ängsliga Sverige knappast gått fram så fort som vi nu gör. 

Jämfört med hur det gick till när länderna närmade sig dåvarande EG på 1990-talet, då den svenska regeringen anklagades för att lämna finländarna i sticket, har Helsingfors varit mån om att länderna ska gå i takt. 

Magdalena Andersson & Co har anpassat sig, men kanske mest av bekvämlighetsskäl: Finlands vägval har gjort det betydligt lättare för svenska S att byta Nato-linje.

Inför fortsättningen, när ansökningarna väl är inskickade, är det av stor vikt att Sverige fortsätter att visa lojalitet gentemot Finland. Det är ju inte vi som kommer att hysa Natos långa landgräns mot Ryssland. Det är Finland som blir frontstat.

Få länder har en så god militär beredskap som Finland, bland annat tack vare att man behållit värnplikten under alla år. Nästan en tredjedel av befolkningen är reservister, stridsviljan är skyhög och cyberförmågan i världsklass. 

Till skillnad från Sverige lägger Finland redan 2 procent av BNP på försvaret, med siktet inställt på 2,2 procent nästa år.

Men man ska inte underskatta utmaningen av att ta detta säkerhetspolitiska jättekliv just nu, mitt under den värsta kris som Europa upplevt sedan andra världskriget. Att britter, amerikaner och tyskar backar upp oss under ansökningsperioden hjälper såklart. 

Men Sverige och Finland blir framför allt starkare tillsammans också inom Nato, precis som säkerheten i Norden kommer att stärkas avsevärt av att samtliga länder sitter vid samma bord.

Det bådar dock inte gott om Sverige kommer att agera på samma sätt som Natomedlem som vi gör i dag inom EU. Medan Sverige är känt som en nej-sägare utan egentlig egen agenda har Finland ett rykte som klassens bästa elev, som anammat det europeiska samarbetet med valuta och allt. 

Det finska försvarsutskottets besked på tisdagen, att man rekommenderar att Natomedlemskapet söks utan begränsningar, talar för att historien upprepar sig.

Det är ett skäl till att också Sverige bör lämna in en ”ren” ansökan, utan onödiga undantag som i förlängningen kan försvåra eller blockera samarbetet. Inget sker utan svensk önskan. 

Det är bättre att visa vad vi vill – att för en gångs skull visa lite finsk självsäkerhet.

 

För mer om Nato-processen, lyssna på det senaste avsnittet av Di:s ledarpodd här.


Säg ja till Bidens globala super-Nato

Över 1000 bolag har hittills valt att antingen lämna eller begränsa sin verksamhet i Ryssland sedan kriget inleddes. 

Nu börjar allt fler bolag även lämna Kina med hänvisning till den ökade politiska risken.

NYA VÄNNER. Vid sidan av Ukrainakriget fortsätter USA att knyta allt tätare band med länder i Stillahavsregionen, med syfte att minska Kinas regionala inflytande. I veckan träffade Joe Biden ledarna för de övriga länderna inom Quad-samarbetet: Australien, Japan och Indien.
NYA VÄNNER. Vid sidan av Ukrainakriget fortsätter USA att knyta allt tätare band med länder i Stillahavsregionen, med syfte att minska Kinas regionala inflytande. I veckan träffade Joe Biden ledarna för de övriga länderna inom Quad-samarbetet: Australien, Japan och Indien.Foto:Zhang Xiaoyu

I veckan meddelade amerikanska Airbnb att man tills vidare lägger ned sin kinesiska verksamhet på grund av den drakoniska covid-politiken. 

Hela 23 procent av bolagen som tillhör Europeiska handelskammaren i Kina uppger att man är beredd att flytta investeringar till andra länder, enligt en färsk rapport

Även Apple, som i dag har 90 procent av produktionen i Kina, planerar att flytta verksamhet till Indien och Vietnam, enligt WSJ. Förutom covid-nedstängningarna uppges teknikjätten vara oroad över motsättningarna mellan Kina och USA.

Oron är dessvärre befogad. Joe Biden, som befinner sig på sin första Asien-resa som president, är uppenbart inte där för att mäkla fred med Peking. Tvärtom passade 79-åringen på att provocera kineserna där det svider som mest: Taiwan, som Peking ser som en del av Kina. 

Bidens uttalande om att USA kommer att försvara det lilla öriket med militära medel om Kina skulle anfalla tycks ha förvånat till och med presidentens egen stab, men lär inte göra det lättare att nå samförstånd med Peking framöver.

Detsamma gäller de allt tätare band som USA knyter till länder i Stillahavsregionen, som syftar till att begränsa Kinas inflytande. Det nylanserade handelsavtalet Indo-Pacific Economic Framework, som består av 13 länder som står för 40 procent av världens samlade BNP, är ett sådant exempel. 

Det allt mer operativa Quad-samarbetet ihop med Indien, Japan och Australien, som nu ska inleda gemensam havsövervakning med hjälp av satelliter, är ett annat. Sedan tidigare har Biden tagit initiativ till ”Aukus” med Australien och Storbritannien, en regional säkerhets- och teknologipakt.

Det ser ut som en strategi, en 2020-talets version av Obamas ”pivot to Asia”. Men faktum är att Biden-administrationen ännu inte har släppt någon formell handelsstrategi, och heller ingen Kinastrategi, som bolagen kan förhålla sig till. 

Vita huset har fortsatt på Trump-administrationens linje genom att behålla importtullarna på kinesiska varor och utöka exportrestriktionerna – en linje som går hem över partigränserna på hemmaplan.

Men bolagen som nu lämnar Kina tycks ha läst sin president rätt. Om Biden mildrar Kina-tullarna, vilket han har hintat om, kommer drivkraften snarare att vara inhemsk inflationsbekämpning inför det stundande mellanårsvalet än fredsmäklande gentemot Kina. 

Och USA:s nyvunna intresse för Europa ska inte ses som något annat än en framtvingad och tillfällig avvikelse från den långsiktiga planen om att ta sig an Kina. Kriget i Ukraina ses som ett regionalt problem som man hoppas ska ta slut så snart som möjligt, att döma av både uttalanden och det enorma stödet till Ukraina. 

Kriget är sannolikt också orsaken till att handels- och Kinastrategierna har dröjt, då Vita huset velat vänta och se hur Peking skulle agera i relation till Moskva.

Som bekant har Kinas svar inte varit särskilt konstruktivt. USA:s respons lär bli därefter. Utrikesminister Blinken väntas hålla ett linjetal om Kina så snart Biden kommit hem från sin asiatiska turné.

För europeiska bolag med verksamhet i Kina innebär detta ytterligare ett moln på en redan mörk himmel, även om hotet om en upptrappad handelskonflikt mellan stormakterna legat i korten ett tag.

Säkerhetspolitiskt innebär det att fransmännen tycks få som de vill med mindre amerikansk närvaro i Europa, eller ”strategisk autonomi”, som det kallas. 

Men framför allt är det en påminnelse om att Europa måste ta större ansvar för sin egen säkerhet. Utan USA måste andra aktörer ta på sig ledartröjan, förslagsvis Tyskland, och den upprustning som utlovats i en rad länder, som Sverige, måste bli av.

Men vi bör samtidigt uppmuntra att USA tar ett så tydligt initiativ för att ena den fria världen genom alliansbyggandet i Stillahavsområdet. Det bör inte ses som en konkurrent till Nato och transatlantisk säkerhet, utan som ett komplement. 

Biden bygger upp en global struktur av demokratier vars bolag i allt större omfattning kommer att handla med varandra. 

Genom Nato-medlemskapen blir Sverige och Finland en del av en struktur som bygger säkerhet, handel, teknologiutveckling och klimatåtgärder. 

Som gjort för svenska företag, med andra ord.


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?