Frankrikes regering, som nu är ordförandeland i EU, är närmast aktivistisk när det gäller en omgörning av bolagsskatterna. Just nu ligger EU-kommissionens förslag på finansministrarnas bord, och på tisdagen var Mikael Damberg i Bryssel på ett möte med sina kolleger. Ordförande i detta ministerråd är Bruno Le Maire, finansminister under hela Macrons presidenttid, som är angelägen att ett av två lagförslag genast beslutas. Det första handlar om en omfördelning av vinster, också kallat ”pelare 1” eller ”digitalskatt”. Det andra är lägstanivån för bolagsskatt och kallas ”pelare 2”.
Nu vill Bruno Le Maire alltså skynda och rösta igenom minimiskatten, pelare 2. Den uppenbara anledningen är inrikespolitisk. Frankrike förbereder sig för en valsäsong med presidentval i två rundor och val till Nationalförsamlingen i två omgångar därefter. Givetvis är det en merit för regeringen att få igenom ett lagpaket i EU som kan marknadsföras som ett slag mot amerikanska storföretag, mot skattedumpning och mot skattefusk.
Men det är farligt att ha för bråttom. OECD-riktlinjerna för hur det nya systemet ska tillämpas är inte klara ännu. Att anta ett EU-direktiv för tidigt är att lagstifta innan alla detaljer finns på bordet. Det blir då ett direktiv som måste ändras på nytt senare, och då måste en kvalificerad majoritet uppnås igen.
Lagförslagen är problematiska. Pelare 1 handlar om att stora bolag ska börja betala bolagsskatt i sina försäljningsländer. Idén har i många år drivits som en process inom OECD och G20. Det är en lösning som Sverige som land kommer att förlora på. Sverige är ett litet land med globala storföretag. Givetvis kommer de svenska bolagsskatteintäkterna att minska efter att systemet har ändrats. Nyordningen kommer också att uppmuntra att verksamheter flyttar till de länder där bolaget måste börja betala bolagsskatt, för att man vill kunna göra avdrag där.
Pelare 2 stipulerar en lägstanivå på 15 procent i effektiv bolagsskatt. Det gäller alltså den konkret betalda bolagsskatten efter olika avsättningar. Den nominella skattesatsen är alltid högre. 15 procent i effektiv skatt motsvaras av en nominell nivå som är några procentenheter högre – och plötsligt krymper avståndet till den svenska nominella skattesatsen på 20,6 procent.
Enligt förslaget ska en effektiv skatt på 15 procent betalas av bolag som ingår i de största koncernerna. Om det inte görs finns regler om att ett annat land får debitera mellanskillnaden, enligt principen att man ska betala skatt ”någonstans”.
Det var vid ett möte i Rom i höstas som G20-ledarna enades om 15-procentsnivån. Joe Biden hyllade uppgörelsen och spådde att den skulle ”omforma vår globala ekonomi”. Men först ska han få igenom dessa globala skatter i kongressen. Ännu finns det alltså endast en skenbar global enighet.
I det läget måste Europa bromsa. EU kan inte gå före resten av världen och stöpa om bolagsskattesystemet på egen hand. Det kommer ofelbart att slå mot europeiska storföretag. Och det enda som kommer att hända med de amerikanska tech-jättarna är att de minskar sina europeiska investeringar.
Finansminister Mikael Damberg lät spela in en video efter mötet i tisdags, som inte ledde fram till några beslut om bolagsskatten. I videon kallar han det en seger att dessa lagförslag nu ligger på EU:s bord. Det är märkligt, eftersom den svenska regeringen har varit mycket aktiv i att försöka hålla tillbaka olika skatteförslag i EU, och bör fortsätta med det.
Bolagsskatten står för mindre än 10 procent av de globala skatteintäkterna. Länders välfärd står och faller inte med dessa skatter. Men när EU-ledare hanterar bolagsskatten oskickligt blir de negativa dynamiska effekterna obönhörliga. Europas globala konkurrenskraft sjunker.
