Annons

Reformer är vägen, inte subventioner

2022 var året då ekonomiska förhållanden ändrades kraftigt och gamla sanningar kastades över ända, bland annat på grund av Rysslands anfallskrig mot Ukraina.

TILLVÄXT. De fyra partiledarna i regeringskonstellationen har lovat att arbeta för tillväxtreformer. De bör lyssna på näringslivet – där finns en rad förslag som redan är framtagna.
TILLVÄXT. De fyra partiledarna i regeringskonstellationen har lovat att arbeta för tillväxtreformer. De bör lyssna på näringslivet – där finns en rad förslag som redan är framtagna.

Inflationen steg från försumbara procentsatser till höga. Energipriserna nådde oöverträffade nivåer. Störningar i världshandeln ändrade industrins arbetssätt. Vaksamhet mot Kina ledde till nya investeringsbeslut. Klimatambitionerna ledde fram till klimattullar. I USA uppstod ny protektionism. Och i Sverige ropade industrin på statliga subventioner för att göra gröna investeringar, med hänvisning till vad konkurrenter i andra världsdelar får ta emot.

Regeringen står nu inför frågan: ge efter för krav på statliga insatser med skattemedel, eller driva på marknadsreformer?

Som alltid finns det högre värden som brukar motivera statlig industripolitik. Miljö, klimat, nationell självförsörjning, gränssättning mot diktaturer. Men subventioner och handelshinder leder regelmässigt till felaktiga affärsbeslut, föder ineffektivitet och saboterar konkurrensen.

Strukturreformer, alltså olika slags regelförändringar i marknadsmässig riktning, borde vara den rätta vägen. Politikerna måste våga lita på att marknadskrafter och fria entreprenörer är de som bäst driver innovation, även på det gröna området.

För att detta ska kunna hända måste generella marknadsreformer ständigt genomföras och förbättras. Det tar bort trösklar, sänker kostnader och minskar snedvridningar.

Stefan Fölster, en gång chefsekonom på Svenskt Näringsliv, skrev nyligen en Timbrorapport om hur regelförenklingar och slopade myndighetsavgifter kan sänka inflationstakten i viktiga sektorer (energi, livsmedel, boende samt på politikområdena miljö/klimat och arbetsmarknad). På fem år kan dessa förändringar sänka konsumentpriserna med 14 procent, enligt Fölsters beräkningar.

Bland Fölsters förslag finns ändringar av plan- och bygglagen (så att kommunerna inte kan stoppa nya livsmedelsbutiker), sänkta eller slopade punktskatter (exempelvis de miljöskatter som inte längre är styrande utan enbart fiskala), borttagande av ”förmyndaraktiga” regleringar och kommunala avgifter som tas ut för både det ena och det andra.

På liknande sätt har 14 branschorganisationer formulerat ”Industrins reformagenda” med en lång rad punkter för effektiviserade tillståndsprocesser, stärkt kompetensförsörjning, förbättrade villkor för startup-bolag och mycket annat. Viktigt i denna agenda är att staten ska skapa förutsättningar för grön omställning, inte styra den.

I Tidöavtalet anges att en reformagenda för tillväxt ska tas fram. Det ska göras av en arbetsgrupp som återrapporterar till de fyra partiledarna i regeringsmajoriteten. Formuleringarna handlar om lägre administrativa kostnader för bolagen, bolagsskatter, ändrade 3:12-regler. Och att Bromma flygplats inte ska läggas ned.

Det ser lite spretigt ut. Det behöver inte vara ett problem, förutsatt att de fyra partierna lyckas hålla två tankar i huvudet samtidigt. I regeringsarbetet dyker det ständigt upp akuta ärenden. Utredningar kommer med förslag, yttre händelser inträffar, tidsfrister löper ut – och då måste beslut fattas. I de lägena måste en marknadstillvänd regering tänka: Vilket beslut är bäst för tillväxt i längden? Vad sänker kostnaderna på ett generellt plan? Hur undviker vi att gynna en särskild bransch eller ett särskilt företag? Hur ökar vi konkurrensen och minskar offentlig detaljstyrning?

Samtidigt som ärenden hanteras – helst med rätt lösningar – bör Tidöavtalets tillväxtgrupp också titta förutsättningslöst på vad som kan genomföras för att förbättra för företagen. När prioriteringarna är gjorda kan regeringen tillsätta specifika utredningar. Det viktigaste är inte att alla saker blir genomförda under denna mandatperiod, men processerna bör initieras. Om det skulle bli ett maktskifte igen 2026 blir det svårare för nästa regering att avstå från kloka förslag om de redan är utredda.

Om Tidöpartiernas politiker behöver idéer och uppslag, så ska de fråga näringslivet. Det lättaste är att börja med Fölsters förslag och Industrins reformagenda.

I en tid då den höga inflationen förbjuder expansiv finanspolitik är det extra angeläget att genomföra åtgärder som skapar tillväxt, och på det sättet kan kostnaderna sänkas för företag och hushåll.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera