1515
Annons

Reduktionsplikt är en dyr klimatnationalism

Dieselpriset fortsätter att stiga i Sverige. På måndagen nåddes en ny rekordnivå: 21,52 kronor per liter. 

Det är överlägset högst i Europa.

PLIKT. Drivmedelsdistributörer får betala dyrt för att få tag på den mängd biodrivmedel som krävs för att uppfylla kraven i reduktionsplikten, en kostnad som överförs på konsumenterna. För klimatet lär det dock inte spela någon roll var biobränslet som produceras används, i Sverige, Tyskland eller nåt annat land.
PLIKT. Drivmedelsdistributörer får betala dyrt för att få tag på den mängd biodrivmedel som krävs för att uppfylla kraven i reduktionsplikten, en kostnad som överförs på konsumenterna. För klimatet lär det dock inte spela någon roll var biobränslet som produceras används, i Sverige, Tyskland eller nåt annat land.Foto:Janerik Henriksson/TT

Att det kokar av frustration runt om i landet är inte konstigt – inte minst i norrländska landsbygdskommuner där invånare många gånger saknar alternativ till bilen. 

Missnöjet har snappats upp främst av de partier som slåss om landsbygdsväljarnas hjärtan i höstens val. 

Partiledningen för C vill ännu inte trycka på bromsen, trots interna uppror, men både SD och KD har krävt minskad reduktionsplikt vid sidan av den föreslagna skattesänkningen på bensin och diesel.

Opportunism, kan det kallas. Men KD och SD ska också ha beröm för sitt mod att lyfta frågan om reduktionsplikten och vad den innebär för svensk konkurrenskraft, trots att den ses som avgörande för att Sverige ska nå utsläppsmålet för inrikes transporter – en helig svensk princip. 

Men plikten är samtidigt den viktigaste förklaringen till prisstegringen.

Lagstiftningen, som trädde i kraft 2018 och skärptes i somras, slår fast att en ökande mängd biodrivmedel ska blandas i bensin och diesel fram till 2030 för att successivt minska utsläppen av växthusgaser. 

Efter höjningen vid årsskiftet är reduktionsplikten nu 7,8 procent koldioxidekvivalenter för bensin och 30,5 procent för diesel.

Tanken med systemet är god. Förutom klimateffekterna har reglerna förstärkt bilden av Sverige som ett föregångsland i den gröna omställningen – en bild som även smittar av sig på svenska företags profilering.

Men det finns gränser för hur mycket vår gröna PR får kosta. 

Ett grönt samvete lär exempelvis spela mindre roll för den sydsvenska åkerientreprenör som riskerar konkurs på grund av att danska konkurrenter tankar betydligt billigare.

Kärnan i problemet är att andra länder inte har följt Sveriges exempel. Tyskland lagstiftade visserligen om viss inblandning av biobränslen förra sommaren, men Sverige sticker ut, och har gjort så också historiskt. 

Redan på 90-talet började vi blanda i etanol i bensinen, och har sedan fortsatt med det och andra drivmedelstillsatser.

Men Sverige är dessvärre inte självförsörjande på biodrivmedel. Tvärtom är vi rejält beroende av import. Hela 85 procent av våra biodrivmedel importeras, och de framställs i hög grad från slaktrester och från palmoljetillverkning snarare än från restprodukter från skogen – vilket bio-vurmare gärna får det att låta som.

I dag produceras dock för lite biobränslen i världen, vilket inte är konstigt med tanke på den begränsade marknaden då bränslet är dyrt utan subventioner. 

Men bristen ställer till problem för svenska distributörer som enligt lag måste blanda i en viss mängd biodrivmedel, annars väntar böter. 

De betalar därför dyrt för att lägga beslag på biobränslet – en kostnad som de sedan överför till slutkunderna. 

Producenterna känner så klart till var smärtgränsen går för distributörerna med tanke på botsystemet, och kan justera priset därefter.

Utifrån rent marknadsekonomiska principer borde den här obalansen rätta till sig, att den ökade efterfrågan leder till ökad produktion och lägre priser. Det måste också ha varit önsketänkandet som svenska politiker har byggt sina reduktionspliktsbeslut på.

Men kalkylen är högst tveksam, särskilt efter EU-kommissionens beslut 2021 om att inte klassa alla biobränslen som hållbara i taxonomin. 

Intresset bland internationella investerare var sannerligen inte massivt innan, och lär inte bli större efter denna nya osäkerhetsfaktor.

Regeringen verkar dock fast besluten att fortsätta vara ”bäst i klassen”, oavsett pris eller framtida utbud på biodrivmedel. 

De har såklart en poäng i att det behövs långsiktiga spelregler för berörda aktörer. 

Men för klimatet lär det inte spela någon roll var det biobränsle som produceras används, om det sker i Sverige eller i Tyskland. 

Frågan är snarare vilka politiker som ska få ta åt sig äran för det, och i förlängningen vilka konsumenter som tvingas betala priset.

Reduktionsplikten hade varit vettig om den hade gällt i samtliga EU-länder, vilket skulle ha skapat en rättvisare spelplan för såväl företag som konsumenter.

Men det lär tyvärr inte hända. 

S-regeringen bör därför så snart som möjligt presentera en ordentlig analys av konsekvenserna av den skärpta reduktionsplikten, vilket M, KD, SD och V har krävt, och vara beredd att agera därefter.

I det längre perspektivet behöver Sverige dock producera mer grön el, snarare än att importera dyra biobränslen.


Västs sanktioner måste vara smarta

Ryssland tvingades på söndagen att ställa in betalningarna av ränta på delar av utlandsskulden. Att detta skulle ske var väntat. Västs sanktioner, som infördes efter attacken på Ukraina, stänger i praktiken ute Ryssland från det globala finansiella systemet.

PRESSAD. President Vladimir Putin tonar ned effekterna av västs sanktioner men sanningen är att de allvarligt skadar Rysslands ekonomi. Nya sanktioner på landets guld- och oljeexport ökar pressen ytterligare.
PRESSAD. President Vladimir Putin tonar ned effekterna av västs sanktioner men sanningen är att de allvarligt skadar Rysslands ekonomi. Nya sanktioner på landets guld- och oljeexport ökar pressen ytterligare.Foto:Mikhail Metzel

Att landet inte kan fullgöra sina åtaganden för utlandsskulden är ett tecken på att sanktionerna biter. Det är också en prestigeförlust för Vladimir Putin, som gång på gång har tonat ned sanktionernas betydelse för landets ekonomi. Senast Ryssland befann sig i en liknande situation var under den ryska revolutionen 1918 när kommunistledaren Lenin vägrade betala det forna ryska imperiets utlandsskuld.

En betalningsinställelse försämrar också landets möjligheter att i en framtid utan sanktioner åter bli en del av de globala finansiella marknaderna. Skepsisen mot att göra affärer eller ingå låneförbindelser med Ryssland kommer att leva kvar länge även efter det att kriget i Ukraina har avslutats.

EU har infört sex sanktionspaket mot Ryssland, det senaste väntas strypa unionens ryska oljeimport med 90 procent. USA:s export, inklusive teknik som Putin behöver för att hålla igång sin krigsmaskin, har minskat med 97 procent, enligt Vita huset. Rysslands import från omvärlden har sjunkit med 40 procent. Inflationen uppgår till cirka 20 procent och BNP väntas i år sjunka med tvåsiffriga tal.

Den ryska industrin kämpar för att hålla igång produktionen. Bristen på komponenter gör att undermåliga produkter släpps ut på marknaden. Ta biltillverkaren Ladas nya modell Granta – ”anti-sanktions-bilen” som den kallas i Ryssland. Den saknar basal säkerhetsutrustning som krockkudde, låsningsfria bromsar och elektronisk stabilitetskontroll.

Och värre kommer det att bli för Ryssland. I helgen skrev USA:s president Joe Biden på Twitter att G7-länderna ska förbjuda importen av ryskt guld. Värdet på landets export av ädelmetallen uppgick 2021 till 15,4 miljarder dollar, enligt BBC. Ryssland är världens fjärde största exportör av guld. 

Ännu viktigare är diskussionen mellan länderna i G7 om hur man ska beröva Putin intäkterna från fossila bränslen. Trots att många EU-länder redan har börjat fasa ut den ryska oljan – oljeembargot har formellt inte trätt i kraft – har Ryssland inga problem att få avsättning för den. Kina är nu den enskilt största importören av landets olja.

Även om priserna på den ryska oljan är lägre än för den så kallade Brentoljan, som pumpas upp i Nordsjön, är Rysslands olje- och gasintäkter historiskt höga. Under krigets 100 första dagar sålde Ryssland olja och gas för närmare 100 miljarder dollar, enligt Centre for Research on Energy and Clean Air, en forskningsorganisation baserad i Finland. Ryssland är den nästa största exportören av råolja i världen.

Detta kapitalflöde till den ryska krigskassan måste strypas. G7-ländernas ledare vill därför införa ett pristak. Förslaget innebär att väst skapar en inköpskartell som sätter en gräns för vad den ryska oljan får kosta. Siffror som har nämnts är 30 eller 50 dollar per fat. Länderna bakom kartellen kan hota med att införa sanktioner mot köpare – som Indien och Kina – som är villiga att betala mer. 

Det är ett lovande förslag. Väst är redan hårt drabbat av höga oljepriser. Om den ryska oljan skulle försvinna från marknaden skulle utbudet minska och priserna bli ännu högre. Men med ett pristak försäkrar sig väst om att det ryska utbudet av olja inte stryps, samtidigt som Kremls intäkter sjunker. 

Detta kommer att kräva en justering av EU:s oljeembargo som innefattar ett förbud mot att försäkra sjötransporter av rysk olja. Förändringen skulle innebära att olja som säljs till priser beslutade av västs inköpskartell faktiskt kan försäkras och därmed skeppas ut från Ryssland.

Det kan tyckas som ett märkligt resonemang att Ryssland ska få fortsätta att sälja sin olja, om än till rabatterat pris. Men här är det nödvändigt att lyfta blicken. Att sanktionerna skadar Ryssland är ett faktum. Det var betalningsinställelsen på utlandsskulden en påminnelse om.

Sanktionerna får inte utformas på ett sätt som underminerar väst. Även fortsättningsvis bör EU, USA och Storbritannien agera pragmatiskt – och tillsammans. Bara finansiellt starka västländer kan vinna det ekonomiska kriget mot Putins Ryssland.

 


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?