1515
Annons

Rätt fokusera på partier som är ense i sak

Den första fasen i Moderaternas valkampanj kommer att i handla om de två regeringsalternativen. Ett som är enat i viktiga sakfrågor, och ett som inte är det.

Partisekreterare Gunnar Strömmer med affischer.
Partisekreterare Gunnar Strömmer med affischer.Foto:Anders Wiklund

Det är inga nyheter för den som följer svensk politik. Man behöver knappast vara moderat för att undra hur partierna i vänsteralternativet ska kunna komma överens – exempelvis Centerpartiet och Vänsterpartiet.

Det här är en viktig dynamik i svensk politik genom åren - att peka på regeringsfrågan. I de allra flesta val har det varit tydligt vilka som är huvudmotståndare, vilka två personer som är aktuella som statsminister. Därmed har det också varit öppet för respektive sida att kritisera det andra alternativet för att inte fungera. 

De borgerliga har gjort detta under årens lopp. Den som har åldern inne kanske minns hur det lät när Carl Bildt uttalade orden ”rödgrön röra” om den socialdemokratiska sidan.

Det har gått även åt andra hållet. I två mandatperioder har Stefan Löfven och Magdalena Andersson kunnat regera på grund av borgerlig splittring i vilket förhållningssätt man ska ha till Sverigedemokraterna. Under tiden har Socialdemokraterna öst på med kritik mot att Moderaterna/KD vill samarbeta med SD, och likaså mot Liberalernas sidbyte tillbaka till den borgerliga sidan. För Socialdemokraterna har det aldrig funnits någon bortre gräns hur mycket negativt kampanjande man kan bedriva beträffande den borgerliga sidans interna meningsskiljaktigheter. Att fyra partier till höger (och dessutom ofta Centerpartiet) har varit överens i en lång rad sakfrågor har inte spelat någon roll. 

Nu finns omvänt slagläge igen. Socialdemokraterna kommer att ha svårt att använda den traditionella linjen att gå fram som ensamt parti och sedan söka stöd för sitt styre. Det är uppenbart att Centerpartiet behövs för att det ska gå att få en majoritet. Koalitionsfrågan är alltså olöst, och det finns avgörande politiska skiljelinjer mellan de fyra partierna S, MP, V, C.

Därför är det rätt av Moderaterna att i sin kampanj peka på att S-sidan inte är ense när det gäller kriminalpolitik, skattepolitik, skolpolitik. Det är inte precis några små områden. Och att samtidigt påpeka att de fyra partierna runt M är överens om just de sakerna och många andra frågor därutöver.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Risktagandet gynnar oss alla

Få sektorer illustrerar så tydligt de binära effekterna av risktagande som bioteknik.

VÄRT RISKEN. Sverige behöver fler risktagare – fler som sparar i aktier och deltar i nyemissioner för att finansiera bioteknikföretag.
VÄRT RISKEN. Sverige behöver fler risktagare – fler som sparar i aktier och deltar i nyemissioner för att finansiera bioteknikföretag.Foto:Isabell Höjman

Om forskningen på ett potentiellt läkemedel går bra, om det tar sig igenom fas 1, 2 och 3 och till sist godkänns av myndigheter i USA och Europa, kan ägarna bli rikligt belönade. Om något går fel under den tidsödande och kostsamma processen – vilket är det mest troliga – kan stora värden försvinna på ett ögonblick.

Ta Oncopeptides, som Di skrev om i lördagens tidning. Bolagets läkemedel för blodcancer, Pepaxto, fick initialt ett positivt besked av den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA, men i ett senare skede påtalades risker med behandlingen. Oncopeptides beslutade sig för att dra sig tillbaka från USA. Börsvärdet raderades i det närmaste ut, vilket drabbade både småsparare och storägare. 

Men så i somras ändrades allt igen när den europeiska läkemedelsmyndigheten rekommenderade ett godkännande av preparatet. Och i mitten av juli genomförde Oncopeptides en nyemission – nya och befintliga ägare sköt till drygt 400 miljoner kronor. De lät sig inte avskräckas av turbulensen utan bedömde att Oncopeptides kan bli framgångsrikt – och kom fram till att investeringen var värd risken. Hittills i år har bolagets aktie stigit med cirka 400 procent. 

Men Oncopeptides är inte ensamt om att ha ett bra börsår – hela biotekniksektorn har gått bra efter en längre period av svagare kursutveckling. Ett annat bolag vars ägare i år åtminstone delvis har kompenserats för sitt risktagande är Hansa Biopharma. Bolagets främsta läkemedelskandidat, Imlifidase, är ett enzym som möjliggör njurtransplantation hos patienter som annars inte skulle kunna ta emot ett främmande organ. Bakom Hansas framgång ligger åratal av forskning, hängivenhet och riskvilliga investerare.

Hur det än går för Oncopeptides och Hansa är båda bolagen exempel på en central komponent i alla affärer: varför avkastning och vinst behövs för att motivera investerare att ta risker. I alla tider har affärsmän brottats med risken och hur den ska hanteras. Det har bland annat gett upphov till bolagsbildningar och försäkringar. Den medeltida brandstoden, nämnd i Magnus Ladulås landslag från 1350, var exempelvis en föregångare till brandförsäkringen. Aktiebolagen, som på ett oöverträffat sätt kanaliserade kapital och spred risker, var centrala för Sveriges industrialisering från mitten av 1850-talet. 

I dag finns det sinnrika matematiska och statistiska modeller för att kvantifiera risken och sätta ett värde på den. Men hur man än räknar, vilka försäkringar som än har tagits, handlar affärsverksamhet till sist om ett beslut: Är investeringen (och den möjliga avkastningen) värd risken? Den frågan har investerare funderat på i alla tider.

Utan risktagare sker inga framsteg. Ingen ny teknik utvecklas, inga medicinska landvinningar sker. Den värdeskapande handeln stagnerar. Risktagandet är en mekanism som bör värnas. Vänsterns återkommande utspel om högre kapitalskatter för till exempel sparare med investeringssparkonton och delägare i fåmansbolag är ett hot mot den kreativa kraft som förutsätter risktagande. Om en eventuell förtjänst måste skattas bort, varför ska man då ta risken att investera?  

Det finns i dag 148 företag med huvudkontor i Sverige som forskar på nya läkemedel, enligt branschorganisationen Sweden Bio. 420 projekt är igång just nu, varav fler än 100 inom cancerområdet. För att de ska lyckas behövs riskvilliga investerare. Personer och företag som är beredda att se nio av tio projekt misslyckas, med vetskapen att om det tionde når framgång blir de rikligt belönade. Sverige behöver fler sådana risktagare – fler som sparar i aktier och deltar i nyemissioner för att finansiera nya bioteknikföretag som förhoppningsvis kan hitta botemedel för njursjuka och cancerpatienter.

Risktagandet är en viktig kraft som för samhället framåt.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera