ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Rätt fokus för vår tid

  • FÖRTROENDEVALD. Stefan Löfvens regering måste ta inre och yttre säkerhet på mycket större allvar. Reformerad arbetsrätt är bra men lag och ordning, maffiabekämpning och ett rationellt försvar är också viktiga företagsfrågor. Foto: Jessica Gow/TT

Under måndagen kommer statsminister Stefan Löfven att läsa upp sin regeringsförklaring. Den är en triumf för honom. Han har nått sitt strategiska mål i en uppgörelse som splittrar de traditionella motståndarna. Och han säkrar ett regeringsinnehav i en riksdag som i sakfrågorna ligger långt till höger om hans eget parti.

Priset är att det nya vänsterblocket ska genomföra en agenda som präglas av Centerpartiets och Liberalernas hjärtefrågor. De politiska riskerna för S att driva en "politik som vi inte ens fick igenom med alliansregeringen" (Jan Björklund) syns tydligt i oron hos LO.

Det är inte så konstigt.

SD har fått LO-medlemmar att lämna S i en omfattning som inget annat parti har klarat av och är med bred marginal nu andra största LO-parti på 22 procent. S samlar 40 procent. Hos manliga LO-medlemmar är M och SD i dag något större än S.

Läckaget till SD stod i centrum för LO:s valkampanj som mobiliserade mycket kraftfullt mot M:s och SD:s skatte- och arbetsmarknadspolitik som facket ansåg vara en otrygghetschock.

Jan Björklunds parti åtnjuter 2,7 procents stöd hos LO-folket. Tillsammans med detta parti ska nu S göra precis det som LO varnade för, och till och med gå ännu längre. Om nu inte Vänsterpartiet sätter stopp för alltsammans.

Vid sidan av skatteprofilen kommer arbetsrätten och a-kassan att vara i fokus. Överenskommelsen mellan S, MP, C och L aviserar en utredning om "tydligt ökade undantag från turordningsreglerna". Det är en gammal goding som näringslivsorganisationer och borgerliga partier har slitit med i decennier men som alltid har strandat.

Den andra frågan är en utredning av en bortre parantes i a-kassan, också det en klassiker i svensk politik.

Båda frågorna är bra och viktiga. Båda frågorna konsumerar enorma mängder politisk energi. Och båda frågorna är just nu ur fokus.

Ingen kan säga att valrörelsen eller den breda allmänna debatten i landet handlade om lagen om anställningsskydd. Ingen kan heller säga att reformbehovet är akut. Det är bra att se över regelverket för att underlätta omställning för framför allt mindre företag. Men även efter denna justering kommer det att vara tufft att få jobb i Sverige om du inte har någon utbildning. Det är därför Sverige är rikt, det är därför lönerna har skattekraft och det är därför Sverige har kunnat bygga upp ett av världens mest framgångsrika välfärdsmodeller.

Svensk arbetsmarknad är i huvudsak kvalificerad och kräver kvalifikationer. Vattendelaren mellan hög och låg förvärvsfrekvens går inte mellan män och kvinnor, inte mellan svensk och invandrare, inte mellan europé eller utomeuropé. Den går mellan adekvat gymnasiekompetens och bristfällig utbildning.

Eller med andra ord: arbetslöshetskrisen hos flyktingar löses inte med försämrad arbetsrätt eller stupstock i a-kassan. Den lösas med utbildning och den resursen är ändlig då den kostar pengar och kräver utbildad personal.

Delar av borgerligheten har tagit alldeles för lätt på denna aspekt. Man tror att vi kan ha det som i London eller på Manhattan. Men USA och Storbritannien har inte varit i närheten av den volymen på okvalificerad flyktingmigration som Sverige har haft. De länderna har i huvudsak haft arbetskraftsinvandring, gärna kvalificerad.

Fokus i valrörelsen och i den breda allmänna debatten, särskilt under hösten, var i stället den nya typen av kriminalitet. Det kan man så klart bortse ifrån. Regeringar bör göra vad de anser är viktigt.

Men i detta fall har den breda allmänheten helt rätt. Det behövs en stor offensiv av polis, tull, åklagare, kronofogdar och socialtjänst för att knäcka gängkriminaliteten och för att klara det krävs politisk ledning som kan tillföra ekonomiska resurser, ändra lagar och ange nya inriktningar. Man kan säga mycket gott om C, L och MP, men de är inga brottsbekämpare.

Migrationen är också en brännande fråga, både politiskt och i sak. Hur i hela världen ska vi göra? En majoritet av väljarna vill ha en minskad invandring. Det kan man så klart bortse ifrån, men det har visat sig vara politiskt mycket destruktivt och politiken har få eller inga svar på svåra migrationsrelaterade problem. Handfallenheten med ungdomarna från Afghanistan är talande. Man kan säga mycket gott om C, L och MP, men de har ingen plan för migrationen, mer än att den ska vara medmänsklig. Och undantag i turordningsreglerna är absolut ingen plan. 

Januariöverenskommelsen innehåller delar som gör stor nytta. Och det finns något mörkt, negativt och ibland populistiskt över agendan kriminalitet/migration/säkerhet. Framtiden måste få ljusa horisonter.

Men det finns också en populism i ignoransen som alliansregeringen och Löfven I hade inför de mörka frågorna, statens kärnuppgifter. Att ägna ytterligare en mandatperiod åt att anti-SD-politik och flytta-fokus-retorik löser inga problem.

En regering i det läge som Sverige befinner sig i nu måste göra både och. Den måste fortsätta reformera och ha en ljus agenda men också inge en förtroendechock vad gäller inre och yttre säkerhet. Måtte Löfven orka stå emot glättighetspopulismen.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies