Annons

Precis vad Libanon inte behövde

LEDARE. När tisdagen (4/8) gick över från eftermiddag till kväll, och många hade varit på väg hem från jobbet om det inte vore för den enorma arbetslösheten, skakades Beirut av två stora explosioner. De var så kraftfulla att de nådde Cypern, i huvudstaden Nicosia kändes de som mindre jordbävningar. Omkring 4 000 personer har skadats och över 100 har bekräftats döda. Stora delar av stadens centrala delar är helt ödelagda och det som tidigare var en hamn är nu en krater. Sprängdammet målade den blå kvällshimlen röd och svart, och röken låg tung över Mellersta Österns Paris.

ÖDELÄGGELSE. Beiruts hamn efter de stora explosionerna.
ÖDELÄGGELSE. Beiruts hamn efter de stora explosionerna.Foto:Hussein Malla

Händelser likt denna är alltid en mänsklig och samhällelig tragedi, men med tanke på den rådande situationen i Libanon kommer detta att destabilisera ett redan oroligt land och att utvecklas till en humanitär katastrof. Sedan tidigare är landets sjukvård upptagen med att hantera coronaviruspatienter, och nu fick de snabbt fullt upp av människor drabbade av explosionen. Sjukhusen i Libanon är fulla, vilket har föranlett bland andra grannländerna Cypern och Israel att erbjuda sig att ta emot patienter.

Libanon var redan ett land i kris och spillror, detta riskerar nu att förvärras när 300 000 blir hemlösa som effekt av förödelsen. Sedan tidigare kollapsar ekonomin, landets låneskuld överstiger BNP med 180 procent, stora delar av landet kontrolleras av terroristorganisationen Hizbollah, ständiga och långvariga strömavbrott stör ut luftkonditionering och trafikljus. Länge har Beiruts, och andra städers, gator fyllts av protester mot den sittande regeringen, och mot landets politiska och militära lednings maktmissbruk och korruption.

Makten är institutionellt delad längs etnisk-religiösa linjer, vilket sällan är ett recept för ett samhälles sammanhållning och för människors gemenskap med sin nästa. Definitivt inte när läget är så polariserat som det är i Libanon. Landet är en parlamentarisk demokrati men som inkluderar konfessionalism, vilket i statsvetenskaplig mening betyder ett statsskick som blandar politik och religion. Praktiskt innebär det att vissa politiska ämbeten är reserverade för personer ur specifika religiösa grupper. Presidenten måste vara kristen maronit, premiärministern sunnimuslim, talmannen i parlamentet shiamuslim, biträdande premiärminister och biträdande talman ortodoxa kristna.

Libanon är i skriande behov av reformer, inte minst av det politiska systemet.


Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder Dagens industri möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten. De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till di.se. Dagens industri granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen di.se. Läs mer om kommentering här.

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?