1515
Annons

Prata även med Åkesson

Regeringsbildare Ulf Kristersson har sagt att han just nu inte tänker prata med Jimmie Åkesson. Det bör han göra. Det är nämligen där och inte hos S som allianspartierna har stöd för sin politik.

Moderatledaren Ulf Kristersson fick i veckan i uppdrag av talmannen Andreas Norlén att undersöka möjligheterna för en M-ledd regering.
Moderatledaren Ulf Kristersson fick i veckan i uppdrag av talmannen Andreas Norlén att undersöka möjligheterna för en M-ledd regering.Foto:Fredrik Persson/TT

Åkesson pekar återkommande på tre områden där han vill ta till vara sina väljares intressen för att kunna stödja en M-ledd regering: sjukvård, kriminalpolitik och migration/integration. Om man jämför allianspartiernas och SD:s ställningstaganden på dessa områden framträder ett intressant mönster. 

På sjukvårdsområdet vill SD korta köer med en vårdgaranti på 30 dagar, bygga ut primärvård, tillföra mer resurser och främja konkurrens mellan olika driftsformer. Partiet har ett specialintresse för sjuksköterskornas villkor och vill bland annat förbättra deras möjligheter till betald vidareutbildning. SD vill också utreda hur ansvaret för delar, som cancervården, eller hela vården ska flyttas över till en statlig huvudman.

M, KD, L och C resonerar i sina valmanifest precis likadant: olika varianter på vårdgarantier, återinförda kömiljarder, utbyggd primärvård och generellt mer resurser. KD delar SD:s syn på att staten bör ta över delar eller hela ansvaret från landstingen. Alla fyra allianspartierna har olika förslag för att göra livet lättare för sjuksköterskorna och alla är för privata driftsformer i vården.

I kriminalpolitiken vill SD ta bort straffrabatter för grova brott, höja straffen för våldsbrott, gränsöverskridande brottslighet, för återfallsförbrytare och för gängrelaterad brottslighet. Poliserna ska i likhet med sjuksköterskorna bli fler, få högre lön och bättre villkor under utbildningen.

Allianspartierna vill samfällt ta bort straffrabatter, bekämpa gränsöverskridande och gängrelaterad brottslighet och höja polislöner. Centerpartiet vill ha New York-modellen, det vill säga nolltolerans mot småbrottslighet och massiv polisnärvaro. Liberalerna vill att fler brottslingar ska utvisas.

Utan att med en millimeter göra avkall på sin egen politik kan alliansen gå SD till mötes i sjukvårds- och kriminalpolitik.

I migrationspolitiken vill SD ha en paus för all asylinvandring, en ståndpunkt som Moderaterna hade under 2016, men som ingen annan framför nu. Jimmie Åkesson har därför sagt att han kan leva med Moderaternas nuvarande migrationspolitik. 

Den innebär en tydlig målsättning att antalet asylsökande ska minska, att den tillfälliga lagstiftningen ska vara kvar och att Sverige ska verka för ett kvotsystem inom EU.  KD, L och C har olika utfästelser om att återgå till hur det var före 2015 men har alla sagt sig kunna kompromissa. Alla tre pekar på behovet av en bred uppgörelse med S, som ju ligger nära M i frågan. Balanspunkten ligger hos M.

Däremot tänker SD, M, KD och L lika om en annan för SD viktig punkt, nämligen att använda medborgarskapet för att skapa samhörighet med Sverige. Detta är en bärande tanke i SD:s idé om "öppen svenskhet", det vill säga att staten aktivt ska främja viktiga värderingar, ungefär som svensk grundskola gör. SD, M, KD och L vill ha språk- och samhällskunskapstest för medborgarskap. C har inget sådant krav men vill att språk- och samhällsundervisning ska vara obligatoriskt för nyanlända, så de är inte främmande för tanken.

C, M och SD anser också att invandrare ska kvalificera in sig i välfärdssystemen.

Trots olikheterna i asylpolitiken finns det alltså starka beröringspunkter i synen på integrationen. Allianspartierna anser i likhet med SD att värderingar, kunskap om Sverige och färdigheter i svenska är centrala för att fungera i landet. Allianspartierna kan samla sig kring M:s migrationspolitik och en medborgarskapspolitik för ökad samhörighet utan att kompromissa bort sin integritet och samtidigt få grönt ljus från SD.

Vad gäller den omtalade budgeten delar Sverigedemokraterna allianspartiernas syn på det mesta. SD:s ekonomiska politik är en blåkopia på alliansens. Det finns nu en bred majoritet för att sänka skatten på arbete, sänka arbetsgivaravgiften, bredda och höja rot och rut, sänka pensionärsskatten, ta bort sjuklöneansvaret för småföretagare och kraftigt höja anslaget till försvaret. Om bara allianspartierna är trogna sig själva känner Åkesson igen sig. Att SD skulle fälla sin egen politik till förmån för en V-MP-S-budget är inte särskilt troligt.

Sakpolitik är som bekant inte allt här i världen. Ideologisk grundsyn och centrala värderingar spelar roll för samarbetsmönster. Men när kritikerna till Kristerssons regeringsambitioner varnar för att luta sig mot SD hänvisar de ytterst sällan till nu levande politiska dokument. Istället flyttar de sig bakåt i tiden, 30 år till 1988 då partiet bildades, eller 90 år till 1930-talets Tyskland eller som Sydsvenskans seniore historieintresserade kolumnist hela 30.000 år tillbaka i tiden, till de fredliga neandertalarna.

Med all respekt för vidgade horisonter och historiska paralleller så kommer mandatperioden att handla om nutida frågor. Ulf Kristersson och de andra alliansledarna har majoritet för sin politik. Att avstå från att få genomslag för att SD tycker likadant var kärnan i DÖ. Att stå upp för sin sak är att värna sin integritet, demokratin och mycket viktiga frågor. Borgerligheten bör ha ryggrad nog att inte dagtinga med sin övertygelse.


Hög tid att ta Klarna på allvar

Länge var allt ”smooth” med Klarna. Att betala var smooth, att shoppa var smooth. Hela Klarna var smooth. Smidigt, enkelt, snyggt och lite skojigt – en skarp kontrast till de tråkiga traditionella bankerna. 

INTE BARA SMOOTH. Att FI tar riskerna med Klarnas verksamhet på allvar är bra.
INTE BARA SMOOTH. Att FI tar riskerna med Klarnas verksamhet på allvar är bra.Foto:Carl-Olof Zimmerman

Klarna är tveklöst en fantastisk framgång. Vd:n och medgrundaren Sebastian Siemiatkowski har revolutionerat betalningarna inom e-handel. I stället för att fippla med bankkort och cvc-koder behöver kunden bara trycka ”köp” och legitimera sig med bank-id.

Hur smooth som helst.

Klarna har haft en stor betydelse för digitaliseringen av den traditionella banksektorn. Utan Klarnas framfart hade säkert bankerna inte varit så snabba på att ta fram nya tjänster med användarvänliga gränssnitt. Klarna är också ett av skälen till att Stockholm är ett av världens mest intressanta fintech-kluster.

Klarnas framgångar har lockat kapital. Investerarna har stått på kö. När Softbank klev in som delägare i fjol värderades Klarna till 390 miljarder kronor, i klass med Nordens största bank, Nordea. Det är klart att bankdirektörerna var avundsjuka.

Men nu har värderingsyran lagt sig. Enligt uppgift till Di har Klarnas värdering sjunkit till 300 miljarder, fortfarande högt men lägre än i fjol. Under första kvartalet hade Klarna rörelseintäkter på 3,6 miljarder kronor. Förlusten blev 2,5 miljarder, varav kreditförlusterna utgjorde 1,2 miljarder. Nu måste bolaget spara. 10 procent av personalstyrkan, 700 tjänster, ska bort.  

Klarnas snabba expansion har väckt Finansinspektionens intresse. Di avslöjade i höstas att Klarna fått ett nytt och väsentligt högre kapitalkrav från tillsynsmyndigheten. Klarna protesterar och har överklagat FI:s beslut. I ett yttrande till förvaltningsrätten upprepar nu FI sitt motiv till att kraven på Klarna måste skärpas. 

”Risknivån i den bankrörelse som Klarna driver är hög… Klarnas utpräglade tillväxtstrategi har sedan 2019 medfört återkommande årliga förluster”, skriver FI och hänvisar till att kreditförlusterna för banken stigit till 7,3 procent av utlåningen. 

FI:s agerande är klokt. Klarna är en bank. Och banker kräver tillsyn. Klarna är i kraft av sin storlek, sin växande ut- och inlåning till allmänheten, en aktör vars väl och ve är av vikt för samhället i stort. Det är dags att ta Klarna på allvar – för en bank kan allt inte vara smooth.

 


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?