ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Populistisk debatt om kapitalskatterna

  • Spotify fortsätter att investera och grundarna Martin Lorentzon och Daniel Ek räknar med ny förlust i år. Foto: Maja Suslin/TT
  • Spotify fortsätter att investera och grundarna Martin Lorentzon och Daniel Ek räknar med ny förlust i år. Foto: Spotify

Säg Spotify och många svenskar sträcker på sig lite extra. Två svenska killar som knäckt koden för hur man håller fattiga musiker vid liv, och på kuppen gett oss ständig tillgång till all världens musik, i vår egen ficka. Ett digitalt under som är noterat i New York. Nästan så att man unnar Daniel Ek och Martin Lorentzon att bli superrika. De kom ju från ingenstans, ungefär som vinnare i Idol. Eller?

Det är precis sådana fenomen som står på spel i debatten om inkomstklyftor, kapital- och arvsskatt. Att många inte inser det är problematiskt, särskilt i detta populistiska tidevarv, när märkliga hugskott inträffar, som Brexit och Donald Trump.

Inkomstklyftor är ingen exakt vetenskap. Hur stora de ska vara har inte bara att göra med hur maskineriet ska smörjas, utan också med hur människor känner. Känslan att räknas, vara bekräftad och höra till. Ibland tycks irritationen lika mycket gälla att en liten elit bestämmer som att den blir rik.

Ökat har de, skillnaderna mellan en liten elit och resten. För alla som kunnat koppla sig till globalisering, snabbt ökande sparflöden och ständigt sänkt ränta, har möjligheterna tett sig fantastiska, särskilt före den finanskris som drabbade vanliga husägare och småsparare. Protesterna har pågått sedan dess: ”Occupy Wall Street” 2011, fransmannen Pikettys uppmärksammade bok 2013, dagens gula västar i Frankrike.

Länge hölls Sverige fram som föredöme, eftersom våra skillnader är mindre. Men allt är relativt. Eftersom den svenska utgångspunkten var nästan inga skillnader alls för fyrtio år sedan har ökningen blivit påtaglig. Och i det instabila politiska klimatet duggar med ens utspelen om höjda skatter på kapital tätt, i debattartiklar och tv-program. Problemet är att debatten står och stampar. Pengar uppfattas lätt som Joakim von Ankas. De tros ligga i ett valv och det enda man kan använda dem till är att bada i. Om någon skulle ta en grabbnäve så är det bara den elake gamla kapitalisten Joakim som drabbas.

Hur ska man annars förklara att högre kapitalskatt brukar diskuteras utan att någon nämner vad kapital är till för, och att kapitalinkomst är något annat och osäkrare än lön? Eller att arvsskatt diskuteras som alternativ till skatt på lön? Trots att arv är en tillgång och lön en intäkt.

Om den skattereform som planeras ska medföra förbättringar för de flesta är det hög tid att politiker och andra debattörer tar sitt ansvar och förklarar utgångspunkterna och skillnaderna. Först då kan väljarna fatta informerade beslut.

Spotify är ett bra exempel. I fjol visade bolaget för första gången vinst men i år väntas ny förlust, eftersom ledningen bedömer att det krävs nya stora investeringar för att klara konkurrensen. Som alltid kan ägarnas pengar gå upp i rök. Ägare är inte bara Daniel Ek och Martin Lorentzon utan många vanliga pensionssparare, eftersom Spotify är på börsen.

En annan infallsvinkel är bostäderna och fastighetsskatten. Orsaken till att man till sist sänkte fastighetsskatten var ju att det upplevdes som ohemult att beskatta en tillgång som inte gav någon avkastning. Vad i hela friden skulle man betala skatten med? Så är det för många företagare, om än kanske inte fullt ut för Ek och Lorentzon som redan sålt en del av sina Spotifyaktier.

Förmögenheter består för det mesta av bostäder och värdepapper. Beskattning av bostäder är ett kapitel för sig, eftersom det handlar om tak över huvudet och möjligheter att få jobb i en attraktiv region.

Att förklara villkoren för beskattning av värdepapper är lite mindre komplicerat. Kurvor över löner och förmögenheter i Europa under 1900-talet kan belysa skillnaderna. Kurvan över löner är relativt odramatisk medan den med förmögenheter faller bråddjupt ned i botten i samband med världskrigen, en bra illustration av ordet ruinerad.

”Slowbalisation” skojade tidskriften Economist på ett omslag nyligen apropå att globaliseringen slagit till reträtt. För politikerna gäller det att balansera mellan hänsyn till vanliga löntagares och väljares känslor och behovet av fortsatt riskvillighet och affärsaptit. När världens företagare, ägare och pensionssparare kanske går in i en era då tillgångar inte växer lika lätt och nya entreprenörer, som Spotify, får svårare att hitta riskvilliga och tålmodiga finansiärer, är det extra viktigt att ha ordning på fakta och konsekvenser. 

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies