ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Politikerna måste hålla uppe trycket om Las

  • Foto: Jonas Ekströmer/TT

LEDARE. LO-basen Karl-Petter Thorwaldsson ägnade sig en del åt arbetsrätten på första maj: ”Jag är säker på att LO:s medlemmar är beredda att gå i strejk för att skydda vår arbetsrätt.”

Därmed höjer han insatserna inför kommande förhandlingar om ändrade turordningsregler.

Det bör även politikerna vara beredda att göra.

Det handlar om punkt 20 i fyrpartiuppgörelsen mellan C, L och regeringspartierna. En statlig utredning har tillsatts för att verkställa denna punkt och lagförslaget ska komma om ganska precis ett år.

Hela meningen är att utredningen ska sätta press på arbetsmarknadens parter så att de själva kommer överens om en nyordning för arbetsrätten. Detta är det önskvärda resultatet av flera skäl:

1. Utredningens förslag kommer att bli en alltför begränsad lagändring.
Utredaren Gudmund Toijer ska utreda ”tydligt utökade undantag från turordningsreglerna” och ett ökat ansvar för arbetsgivarna att stå för kompetensutveckling och omställning.
Detta är helt i enlighet med Januariöverenskommelsen. Problemet är att det är smalt –reglerna om uppsägning vid personliga skäl ska inte utredas.

2. En partslösning kan bli både mer långtgående och mer komplett. För arbetsgivarna är det viktigt att uppsägningsreglerna av personliga skäl också reformeras, eventuellt slås samman med principerna om uppsägning vid arbetsbrist. Det lär finnas en öppenhet för att se över systemet ”personliga skäl” även hos LO, vilket Di rapporterade om på torsdagen.
Om parterna dessutom får utforma ett utökat kompetens- och omställningsansvar är mycket vunnet. Dels för att parterna – genom de olika trygghetsråden – redan har visat sig bäst på detta, dels därför att de själva får möjlighet att justera regelverket allt eftersom erfarenheter växer fram.

De historiska avtalen på arbetsmarknaden har tillkommit under politiskt tryck. Det gäller huvudavtalet från Saltsjöbaden 1938 och Industriavtalet 1997. Sentida försök att förhandla fram ett nytt huvudavtal kraschade för tio år sedan för att det saknade en effektiv press från de styrande politikerna.

Så hur starkt är det politiska trycket i dag? LO:s ordförande säger alltså att han är beredd att utlysa strejk om politikerna lagstiftar. Vad har Centerpartiet, som drivit igenom kravet på ändrad arbetsrätt, för påtryckningsmedel?

Om regeringen inte vågar köra över facket, på vilket sätt ska Centerpartiet då utöva sin makt? Genom att dra tillbaka budgetstödet och i stället släppa fram en moderatbudget? Inte så troligt. Givetvis har LO identifierat denna svaghet i fyrpartiöverenskommelsen.

Att den politiska diskussionen om arbetsrätten hela tiden har handlat om turordningsreglerna är inte så konstigt. Den är lättbegriplig för såväl allmänhet som för partiledare, och eftersom det tidigare har genomförts en begränsning just av dessa regler är det logiskt att fortsätta med det. 

Turordningsreglerna är dessutom ett tydligt uttryck för en obalans på arbetsmarknaden (det som Karl-Petter Thorwaldsson kallar ”balans”). Detta handlar om att reglerna är dispositiva – de kan alltså förhandlas bort i de enskilda situationerna. Men mot fackets vilja kan de inte förhandlas bort.

Denna obalans uppstod eftersom Las i grunden är ett avsteg från den svenska modellen, alltså principen att reglerna görs upp mellan fack och arbetsgivare utan inblandning av lagstiftning.

Men det är inte turordningsreglerna som är det stora problemet för företag som vill nyanställa. Det är troligare att mindre arbetsgivare oroar sig mer för svårigheterna att i största allmänhet kunna avsluta anställningar, alltså personal som inte fungerar.

Det vore en vinst för Sverige om parterna kunde komma överens om uppsägningsreglerna på samma sätt som Industriavtalet visat sig vara en robust modell för löneförhandlingar.

Det bör finnas en potential för förhandlingar både hos tjänstemännen i PTK (som har ett nyss uppdaterat omställningsavtal med Svenskt Näringsliv) och hos LO. Karl-Petter Thorwaldsson talar ljudligt om strejk och kamp och i talmanuset från Första maj stod att det var den fackliga och politiska arbetarrörelsen som byggde Sverige starkt (när nog de flesta andra skulle säga att det var det svenska exportindustriundret). 

Förhoppningsvis är LO intresserat att fortsätta vara en maktfaktor, men den här gången genom att bidra till en ny, historisk, överenskommelse om arbetsrätten.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer