1515

Polisskjutningen är en djup politisk kris

Landet lämnas ledarlöst i vad som bör betraktas som en inre säkerhetskris.

Det finns en besvärande förklaring till ointresset.

BROTTSPLATS. Biskopsgården dagen efter dödsskjutningen av en ung områdespolis
BROTTSPLATS. Biskopsgården dagen efter dödsskjutningen av en ung områdespolis

Att poliser dör i tjänst är ovanligt i Sverige. Detta är femte gången de senaste 30 åren. I samtliga tidigare fall har dödsfallet skett i samband med gripande av psykisk sjuk person eller med flyende grova brottslingar. Det mest uppmärksammade är morden i Malexander när två poliser skjuts av bankrånare som försöker fly. Det dådet skakade Sverige.

Att en polis skjuts på det sätt som skedde i Biskopsgården utanför Göteborg natten till torsdagen är unikt. Vad som hittills framkommit var polismannen tillsammans med en kollega, båda klädda i uniformer, och talade med en grupp personer i området när de blev beskjutna. Biskopsgården har så kallad särskild tillsyn, vilket bland annat innebär ökad polisnärvaro. Den döde polismannen arbetade i området, var drygt 30 år och relativt ny i yrket.

Om poliserna var målet för skjutningen innebär det en klar upptrappning. Om de kom i vägen för kulor som var ägnade åt andra innebär händelsen att inte ens uniformerad polis på plats dämpar det exceptionella vapenvåld som just nu används i Sverige.

I slutet av maj släppte Brottsförebyggande rådet sin jämförande rapport om skjutvapenvåld bland unga vuxna i Sverige. Slutsatsen var att Sverige ligger på nivåer som inget annat land i Europa är i närheten av. Europa-snittet är 0 till fyra dödsskjutningar per år och miljon invånare. Tyskland har 1,4. Sverige har 18.

Ökningen av våldet började 2005 och tilltog 2013. Forskarna bakom rapporten skriver att uppgången inte kan betraktas som tillfällig utan är en långvarig förändring. De hittar ingen enskild förklaring.

Det gör inte heller regeringen. Visst har vi en justitie- och en inrikesminister som morrar och en statsminister som kallar till presskonferenser men det finns ingen politisk analys och inget centralt fokus på brottsbekämpning i regeringsarbetet. Landet lämnas ledarlöst i vad som bör betraktas som en inre säkerhetskris.

Det finns en besvärande förklaring till ointresset. I det program som hittills har styrt regeringens arbete, januariavtalet, nämns kriminaliteten en gång långt ner i texten under rubriken ”Trygghet, säkerhet och demokrati”. Där meddelas kortfattat att man ska skaffa fler poliser. Inget mer. Punkterna efter är striktare vapenexport och ökat bistånd som ges samma dignitet. Eftersom programmets uppsåt och anda ska vara en antites till SD och SD:s specialfrågor och eftersom SD har kriminalitet i fokus och associerar den med migration väljer januaripartierna aktivt att rikta intresset någon annanstans. SD:s analys av läget i Sverige får under inga som helst omständigheter bekräftas.

Sedan Januariavtalet slöts 2019 och fram till 15 juni i år har 821 skjutningar ägt rum med 270 skadade och 106 döda. De två föregående åren var lika våldsamma. Beskedet från regeringen har hela tiden varit att läget är under kontroll och att vändningen kommer snart. Men regeringens politiska liv handlar om helt andra frågor. Bara detta faktum att regeringen föll på att inte ändra en fråga som knappt har diskuterats och som få bryr sig om, hyror i nyproduktion, visar hur bisarr prioriteringen är.

Moderatledaren har rätt i att det inte finns någon viktigare fråga nu än den inre säkerhetskrisen. Den har svåra konsekvenser på så många plan. Våldsmonopolet i Sverige är just nu inte givet. Boende i utsatta områden, lokala handlare, restaurangägare, livsmedelsgrossister, socialsekreterare, kommuntjänstemän, lokalpolitiker, banktjänstemän, advokater och poliser med flera tvingas i sin vardag att ta hänsyn till organiserad brottslighet med ett numera mycket stort våldskapital. Att poliser skjuts på öppen gata i ett bostadsområde är en mycket tydlig signal om hur maktförhållandet ser ut.

För övrigt är det lögn att som statsministern på torsdagens presskonferens hävda att vi har ”fler poliser än någonsin”. Det enda relevanta måttet är antalet poliser per capita och den har år efter år minskat sedan 2010. Historiskt har Sverige nu mycket låg polistäthet och ligger i den europeiska bottenligan. Tyskland har 50 procent fler poliser per capita jämfört med Sverige.


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?