Man ska ta larmrapporter med försiktighet, men i höstas publicerade den vetenskapliga tidskriften PLOS en studie som faktiskt är omskakande och som med råge bekräftar tidigare studier om att främst fjärilar och bin har minskat radikalt.
Ett tyskt forskarteam har samlat flygande insekter sedan 1989 på 63 naturreservat i vad man benämner som typiskt västeuropeiskt fragmentiserat landskap.
Sedan starten har mängden insekter minskat med 82 procent under sommartid, utslaget på helåret med 76 procent. Det är så nära en fullkomlig ekologisk katastrof man kan komma.
Flygande insekter har en central roll för pollineringen. 80 procent av alla vilda växter pollineras av insekter. Bär, frukt och oljeväxter är beroende av insektspollinering och jobbet utförs inte bara av bin, humlor och fjärilar utan av nästan alla flygfän.
I USA har man uppskattat värdet av insekternas pollinering för den amerikanska jordbruksindustrin till 57 miljarder dollar per år.
En annan aspekt är att 60 procent av alla fåglar livnär sig på insekter. Lövsångaren, grönsångaren och deras konkurrenter kanske inte har så stor ekonomisk betydelse, men de skulle vara saknade om de inte sjöng i juni.
Forskarna vill ännu inte peka ut någon orsak, men utesluter förändringar av klimat och landskap. Mätserien innehåller kalla, varma, blöta och torra år i olika kombinationer, insekterna minskar obönhörligen.
Den faktor som återstår och som man vill studera närmare är bekämpningsmedlens roll. Kunskapen behöver fördjupas, men om man finner övertygande samband kan det gå snabbt.
I Sverige används bekämpningsmedel främst i träindustrin för att impregnera och öka hållbarhet, samt i jordbruket för att minska ogräs och öka resistensen mot mögel- och sjukdomsangrepp och ta bort skadeinsekter.
90 procent av alla spannmålsarealer besprutas med ogräsmedel och 60 procent av alla oljeväxtarealer med insektsmedel. Länder med mycket odlingar av frukt, bär och vinproduktion använder avsevärt mycket mer.
Skogsbruket i Sverige använder numera mycket lite bekämpningsmedel. Ungefär 10 procent används i privat bruk.
Bruket av bekämpningsmedel regleras i dag nästan helt av EU, vilket anses ha ökat användningen i Sverige. Några tidigare nationella förbud har tagits bort och det är svårare att införa nya. Men det håller på att ändras.
Förbudslinjen i EU är allt starkare. Ett aktuellt exempel är den långa debatten om glyfosat, mer känt under varumärket och ogräsmedlet Roundup. Det sprutas på nästan all jordbruksmark och är så vanligt förekommande att tre av fyra tyskar har spår av ämnet i urinen. I Sverige sprids 700 ton glyfosat per år och finns numera i hälften av allt grundvatten. En del studier visar att det är cancerframkallande, vilket har fått EU att reagera. Ett förbud har beskrivits som en revolution och ett stort steg mot ett giftfritt europeiskt jordbruk, vilket borde vara svårt med tanke på hur starka jordbruksintressena är. Ändå var man nära ett förbud under hösten, men det sköts på framtiden i väntan på en tysk regering. Den svenska Kemikalieinspektionen vill under tiden ha ett totalförbud för privat bruk.
Hittills har förbud mest diskuterats för att skydda människors hälsa, vilket inte är så konstigt. Men studier visar också att glyfosat har effekter även på insekter, särskilt vattenlevande och bin. I takt med att insektsdöden uppmärksammas får det ökad tyngd. Bland annat har den svenska regeringen tryckt på för att man ska ta hänsyn till insekter.
Ett annat exempel är insektsmedlet neonikotinoider. Det används bland annat för att skydda raps mot loppor och har visat sig vara giftigt för bin. Substansen är nu föremål för en intensiv förbudsdebatt i EU.
Debatten om bekämpningsmedel är slående lik diesel- och plastdebatten. Efter decennier av ineffektiva punktskatter på bränslen tas nu initiativ till totalförbud. Antalet städer som förbjuder diesel är nu så många att man tappar räkningen. Kalifornien diskuterar ett förbud för alla utsläppsbilar. Olika typer av plastförbud finns längs hela världens kuster.
Det kommer att bli likadant med bekämpningsmedel. När allvaret skärps blir förbud lika självklart som de historiska förbuden mot DDT och hormoslyr. Den nuvarande punktskatten på gift är ett sätt för staten att få in pengar, men har sällan någon effekt. Det är mer miljösocialism än miljöpolitik.
För producenter och konsumenter är förbud lättare att förhålla sig till. Det finns ingen tvekan om vad som ska hända, varför man kan anpassa sig.
Grönsångarens sång låter för övrigt som en silverslant på en marmorskiva, lyssna på den i vår.
