ANNONS:
Till Di.se
ONSDAG 22 NOV Sveriges bästa finanssajt 2017
MENY
START DI TV BÖRS & MARKNAD
Start Ledare Ledare

PM Nilsson om tvärvändningssyndromet

  • Polis övervakar kön av ankommande flyktingar vid Hyllie station utanför Malmö hösten 2015. Foto: Johan Nilsson/TT

Pontus Mattssons uppmärksammade dokumentär om den politiska tvärvändningen i migrationsfrågan (sändes i SVT i torsdags) sätter fingret på en återkommande öm punkt i svensk offentlighet.

 

Han intervjuar migrations- och integrationsministrar från Anna-Greta Leijon och framåt och visar effektivt hur svårt det är att föra i efterhand helt rimliga resonemang om migration. Maj-Lis Lööw (S), invandrarminister 1989-1991, vittnar om att diskussionerna internt skilde sig helt från de externa budskapen. I slutna rum upplevde hon att hon kunde tala fritt om problem och lösningar, men utåt gick det inte.

Folkpartisterna Birgit Friggebo, Nyamko Sabuni och Erik Ullenhag har alla precis samma erfarenhet, liksom FP-ledaren Lars Leijonborg. Förslag som några år efteråt ter sig nödvändiga är i stunden alltför politiskt känsliga.

Enligt de intervjuade politikerna är orsaken dels att de politiska motståndarna lätt kan misstänkliggöra ansvarigt statsråd, dels att man inte vill ge missnöjespartierna "rätt" och dels för att partierna internt är hyperkänsliga för kritik från pressen.

Sammantaget ger intervjuerna en inte särskilt smickrande bild av ett politiskt etablissemang som har svårt att ta ansvar för en viktig fråga. Fegheten och rädslan är uppseendeväckande, liksom oförmågan att backa upp varandra i partierna. Det är inte så konstigt att misstron vad gäller migrationspolitiken är utbredd.

Resonemanget skulle precis lika gärna kunna gälla redaktionerna. Även här är det vanligt att misstänkliggöra helt normala journalistiska utgångspunkter inom migrationsrelaterade områden. En alltför återkommande fråga på redaktionsmöten har varit om texten eller inslaget gynnar SD eller inte och alltför få backar upp kolleger som anklagas för att fiska i grumliga vatten när de bara försöker göra sitt arbete.

TV-dokumentären handlar om hur volymfrågan gick från tabu till en självklarhet, från ett kompakt avståndstagande till ett bärande tema i socialdemokraternas vaktslående om den svenska modellen.

Men volymfrågan är inte den enda som har drabbats av tvärvändnings-syndromet. Nästan alla stora frågor som har med Sveriges öppenhet att göra har varit märkligt tabubelagda. Här är några exempel:

•När Fredrik Reinfeldt talade om att arbetslösheten främst var ett problem för asylinvandrare blev han hårt åtgången. Det tog flera år av halvlögner innan centrala politiker började beskriva arbetsmarknadens stenhårda verklighet och hur svårt det är för många nyanlända att få jobb.

•Kriminaliteten beskrevs under många år som ett minskande problem, vilket var sant vad gäller traditionella fyllerirelaterade brott. Samtidigt växte en ny brottslighet fram bland andragenerationens invandrare som misslyckats med utbildningen och som försörjer sig på narkotikaförsäljning och utpressning. I dag är morden på unga män i utanförskapsområden så vanliga att de knappt uppmärksammas. Rikspolisen kategoriserar ett 50-tal områden som utanför svensk rättsstat.

•Skolan fungerar dåligt för många men mycket illa för elever, särskilt pojkar, som asylinvandrar in till Sverige i mellanstadieåldern och uppåt. Trots att detta gäller barn och utbildning dröjde det till denna höst innan politiker kunde beskriva problemen som de är.

•Hedersförtryck av kvinnor förnekades i det längsta. Till och med när kvinnor själva vittnade om problemet eller till och med dog, vågade inte ansvariga politiker gå till offensiv. Och när de försökte, som Nyamko Sabuni, fick de sparken.

•Tiggeriligorna från Bulgarien och Rumänien fick och får arbeta helt ostört trots vetskapen om att människor utnyttjas och att ligorna sysslar med brott. De kunde till och med bygga illegala bosättningar utan att polis och kommun gjorde något. Det krävdes en norsk(!) tv-dokumentär för att den svenska regeringens utredare skulle förstå vidden av problemet.

•Sverige blev under loppet av några år ett av Europas största rekryteringsområde för IS-terrorister, per capita var bara Belgien större. Många hundra personer har åkt från Sverige, ett hundratal har dött i striderna. Ändå krävdes det ett regeringsskifte och skarpa varningar från Obama-administrationen innan fullt synliga luckor i lagen täpptes till. Dessförinnan kunde Säpo bara vinka av terroristerna på Arlanda och regeringen ryckte på axlarna när det framkom att svenska pass var de mest missbrukade i världen.

•Att påpeka att många ensamkommande sannolikt bluffade om sin ålder stämplades som en oerhörd anklagelse mot barn. Test av ålder ansågs inhumant, kanske till och med omöjligt. I dag, efter åratal av väntan och tvekan, ska alla ensamkommande ålderstestas och många av de överåriga utvisas.

Det är bra att Sverige nu har ett nyktrare samtalsklimat, men de offer, inte minst de många döda, de misshandlade, arbetslösa och utnyttjade som kantat åren av underlåtenhet är ett groteskt pris. Ett öppet land måste ta ansvar för att flödet av människor fungerar och att lag och ordning upprätthålls.

Tyck till