ANNONS:
Till Di.se
START DI TV BÖRS BEVAKNINGAR
ANNONS

PM Nilsson: Om säkerhetsnationalism

  • HANDELSPARTNERS. Löfven och Xi i Peking sommaren 2017. Handel, kontakter, beroenden och ökat välstånd har hittills alltid ökat friheten. Varför ge upp inför Kina? Foto: Maja Suslin/TT

LEDARE. Antiglobalismen har många tjänare.

Den från vänster förklarar att internationellt företagande och kapitalbildning föröder miljön, gör rika rikare, fattiga fattigare, demokratin svagare och högerpopulismen starkare. Den från höger, i sin värsta avart med antisemitiska förtecken, förkunnar att kosmopoliten och hans pengar förstör nationen och eviga värden som hembygd, familj och historia. Samt det lokala fotbollslaget som börjat handla spelare från Afrika.

Vänster- och högernationalismen är ibland starka, men de har kunnat bemötas av exemplets makt och av en bred politisk koalition mellan företagar- och löntagarintressen som vet att alla tjänar på handel. Det blir billigare och bättre grejer i butiken och högre lön.

En nymornad och svårare dräng i antiglobalismens tjänst är det förmenta säkerhetsintresset. I en tid av hybridkrig kan varje ryskt anlöp till europeisk hamn och varje kinesiskt företag med uppköpsplaner vara ett säkerhetshot, kanske till och med en förestående invasion, särskilt i Lysekil. Därför ska vi säga nej till tyskryska ledningar och till kinesiska investeringar med ungefär samma argument som Trump nu använder för sina stål- och aluminiumtullar (han tillämpar en krigsparagraf som presidenten kan använda för att stärka nationens säkerhet.)

Genom hybridkrigets glasögon hamnar väst i ett ödesdigert underläge. Tidskriften Economist undergångssvit under vårvintern är typisk. I sista februarinumret förklarade redaktörerna i London att Ryssland hotar västs demokratier med påverkanskampanjer som slår split och misstro. I det första marsnumret förklarade man lika myndigt att väst har missuppfattat Kina. Efter ett kvartssekel av handel och ömsesidiga investeringar är Kina fortfarande en auktoritär stormakt som hotar allt väst står för.

Som vanligt finns sanningar även i snedvridna perspektiv. Ingen ska göra sig några illusioner. Ryssland spräckte och läckte Demokraternas mailkorgar, trollar på Twitter i Sverige och bjuder in populister från Storbritannien, Belgien och Grekland. Moskva vill underminera de två europeiska blocken, EU och Nato, och gillar svaga grannar. Kina är en hårdhänt kommunistdiktatur som använder landets ekonomiska styrka för att säkra sin egen makt.

Men som hållning, självbild och strategi är västs rädsla ett misstag.

Ryssland är svagt och tillämpar den svages taktik. Landets BNP är mindre än Nordens. I förhållande till EU är Rysslands ekonomi en dvärg, knappt 8 procent. Putins östeuropapolitik har varit en katastrof för Ryssland med förlusten av det tidigare rysstillvända Ukraina och ett kostsamt och förnedrande svårt krig i östra Ukraina. Nato är mer sammansvetsat nu, trots Trump, och har snabbt återtagit sin gamla roll som Europas vakt med trupp från 17 länder utstationerade i de baltiska staterna och Polen. EU:s lite inledande splittring försvann i ett slag när ryska separatister 2014 sköt ner Malaysia Airlines Flight 17 från Amsterdam med 180 holländare ombord. Det kostar att döda européer.

Kina har översvämmat världen med billiga produkter och ökat köpkraften i väst mer än alla jobbskatteavdrag tillsammans. Svenskarna har varit supervinnare på den Kina-centrerade globaliseringen med ett eldorado av etableringar längs Östkinesiska havets kust. Ett kinesiskt företag har räddat Volvo. Göteborg badar i kinesiska FoU-pengar, men svenska investeringar i Kina är fortfarande större än Kinas i Sverige. Ändå darrar svenskarna som bleka asplöv när kinesiska intressen vill investera. Tyskarna vill ha en ny EU-lag för att hindra uppköp. Helt nödvändiga nya transportleder för alla skor, kläder och elektronikprylar som européerna vill köpa utmålas plötsligt som ett militärt hot.

Rädslan förvrider den västliga civilisationens finaste egenheter. Att misstro överhet i statsledning och i massmedia var tidigare en intellektuell dygd, nu är det ett hot mot demokratin. Att intressera sig för andra ståndpunkter och andra fakta har gjort succé i salongerna, i dag är det att vara Putin-lakej. Att tänka fritt har varit stort överallt utom i Uppsala, nu är allt som inte är etablerat rätt ett ryskt otäckt narrativ, förmodligen livsfarligt att möta en mörk natt.

Handel, ömsesidiga beroenden, investeringar och infrastruktur för transport var nyss fredens, demokratins och välståndets redskap för att erövra världen. Nu är det något som hotar, utpressar och utarmar.

Sverige ska vara noggrann med sitt försvar, särskilt flottan, och inte sälja vad som helst. Men man ska vara sig själv trogen. Vi handlade till och med djävulen i DDR därför att vi tror att handel, beroenden, kontakter och ökad rikedom gynnar oss själva och den samhällsmodell vi tror på. Och vi vann. Tänk om Kina och Ryssland hade vänt sig inåt efter 1989, om de hade isolerat sig från de senaste decenniernas ekonomiska boom. Då hade det funnits skäl att vara riktigt rädd. Nu har vi en värld där alla är nervösa för varandras börser, alla är uppkopplade på samma nät och alla använder samma varuflöden. Det var en optimistisk utopi för 25 år sedan. Håll fast vid den.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies