ANNONS:
Till Di.se

PM Nilsson: Låt inte migrationen bli ett nytt kärnkraftstrauma

  • LIKA SOM BÄR. Precis som Thorbjörn Fälldin lyckades låsa det partipolitiska systemet kring kärnkraften håller Annie Lööf på att göra om samma misstag med migrationspolitiken. Foto: Rolf Hamilton / TT /

LEDARE. Det sägs att Olof Palme aldrig förstod vare sig kärnkraftsfrågans sprängkraft eller Thorbjörn Fälldins storhet. 

Kärnkraften var en ren, effektiv och för Sverige nyss uppstartad energiproduktion. Staten och näringslivet hade investerat många miljarder. Basindustrin behövde leveranssäker och konkurrenskraftig el. Att slippa en del av oljeberoendet var en prioriterad fråga efter oljekrisen. Kärnkraften var det rationella svaret på alla viktiga frågor. Alltså var han, liksom en bred riksdagsmajoritet, för utbyggnad av svensk kärnkraft.

Men hans parti var tilltagande splittrat i frågan och inom borgerligheten växte den nye centerledaren och kärnkraftsmotståndaren Fälldin sig allt större för varje reaktor som laddades. När han i valrörelsen 1976 lovade att som blivande statsminister aldrig dagtinga med sin övertygelse blev han övermäktig. Och sådant förstår varje politiker på hög nivå.

Där och då inleddes en av de svartare processerna i svensk inrikespolitik, full av svek, otydligheter, låsningar och kapitalförstöring. Upplösningen kom först när Maud Olofsson efter 40 år svängde om och prioriterade andra och för hennes parti viktigare frågor, vilket banade väg för en enighet i energipolitiken under regeringen Reinfeldt och en gyllene period för hennes parti.

Professorn i statsvetenskap Tommy Möller varnade på torsdagens Di-debatt för att svensk politik är på väg in i en ny period av låsningar, denna gång kring migrationen, men med samma parti i centrum: Centerpartiet. Precis som i kärnkraftsfrågan finns i dag en bred riksdagsmajoritet som har en liknande uppfattning om att migrationspolitiken bör vara stram framöver. Moderaterna, Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna, som samlar kring 70 procent av väljarstödet, anser att den nuvarande politiken bör förlängas och helst skärpas ytterligare.

Centerpartiet anser att man snarast ska gå tillbaka till den så kallade migrationsuppgörelsen som kom tidigt på hösten 2015 och som i praktiken inte betydde något för att få ner volymerna. Det är i alla fall Annie Lööfs ingångsvärde. Om man gör det öppnar igen Sverige för mer generös anhöriginvandring.

I sak är avvägningen, precis som i kärnkraftsfrågan, moraliskt svår. Man kan som Centerpartiet med fog anse att pappor som fått asyl i Sverige ska få ta hit sina familjer. Man kan också, som nuvarande regering, anse att det åtagandet är för stort just nu. Ytterligare uppåt 100 000 kvinnor och barn belastar redan ansträngda kommunala budgetar, ökar trångboddheten och kräver lärare och omsorgspersonal som inte finns. Om Sverige skulle göra som C vill, och för övrigt också L och KD, krävs en plan och finansiering, inte bara ett moraliskt ställningstagande.

Men som sagt, man kan med fog resonera som C gör. Och M och S är inte lomhörda för familjeöden.

Vad som däremot ter sig som tilltagande oansvarigt är att denna fråga ska diktera alla andra. Migrationspolitik är en viktig fråga, men det finns andra, också för Centerpartiet viktigare frågor. Det anser också Annie Lööf, som i alla fall då och då signalerar att hon vill avdramatisera migrationen. Men ibland låter hon precis som sin företrädare, fårbonden från Ramvik, och uttalar att ingen statsrådspost kan vara så åtråvärd att hon vore beredd att kompromissa.

En ny regering tar vid där den gamla slutar. Allt kan inte suddas ut, särskilt inte sådant som rör utrikes relationer, vilket migrationspolitiken gör i dag. För att undvika en ny destruktiv period bör partierna acceptera att nuvarande migrationspolitik förlängs efter valet i väntan på att en parlamentarisk migrationskommitté föreslår en ny. I den ska alla partier ingå. Det skulle vara ett sätt att visa respekt för Riksdagen, att inte kidnappa kommande regering eller utsätta den för utpressningsförsök utifrån.

Ett annat skäl är att S, MP och M från olika häll ådragit sig svåra brännsår i migrationspolitiken. Det kommer att drabba även C med risk för en ny långvarig konvalescens.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies