ANNONS:
Till Di.se

PM Nilsson: Hellre förbud än skatt

  • Alla partier utom SD har enats om att utsläppen från transportsektorn ska minska med 70 procent till 2030. Ett sätt är att höja skatten, ett mer effektivt, mer rättvist och friare sätt är att göra som 350 amerikanska städer. Foto: PONTUS LUNDAHL / TT

I januari gav The Oregon Court of Appeals klartecken till staden Portlands förbud mot nya anläggningar för fossila bränslen. Beslutet togs 2015 av stadsfullmäktige. Staden stämdes genast av oljeintressenter men fick alltså nu stöd av näst högsta instans.

Domstolens skäl är att stadens politiska församling har rätt och skyldighet att värna stadsbefolkningens hälsa och att fossila bränslen utgör ett hot.

Portland, en ganska ruffig industristad i nordvästra USA, gör inga hemligheter av att målet är att förbjuda användningen av fossila bränslen. Klimatförändringar och Parisavtal är en drivkraft men den lokala luftkvaliteten är minst lika viktigt. Avgaser från utsläppsbilar orsakar för tidig död i alla större tätorter.

Utfallet i domstolen anses viktigt för det pärlband av fossilförbud som nu ringlar genom USA. 350 borgmästare med sammantaget 66 miljoner invånare i bland annat New York, Los Angeles, Chicago, Houston, Philadelphia, Phoenix, San Antonio, San Diego, Dallas och San José har aviserat tidsgräns för användning av fossila bränslen. Storföretag som Google, Apple, Amazon, Microsoft och Facebook har hakat på.

Ett annat stadsnätverk som uttryckt liknande ambitioner är C40 med i dag 92 storstäder i Afrika, Asien, Europa, Sydamerika och Nordamerika. 12 av städerna, London, LA, Köpenhamn, Barcelona, Quito, Vancouver, Mexico City, Milano, Seattle, Auckland och Kapstaden, har gått längst och har som mål att förbjuda fossila bränslen 2030. Busstrafiken ska vara fossilfri 2025.

På ländernivå har Indien, Frankrike, Storbritannien, Norge och Nederländerna aviserat förbud mot fossildrivna fordon 2030. Norge vill vara där redan 2025. Tysklands regering luftade försiktigt idén i somras. I Sverige har Malmö, Växjö och Jämtland/Härjedalen satt en bortre gräns 2030 för fossila koldioxidutsläpp.

När det svenska Miljöpartiet i förra veckan presenterade sin klimatplan var en punkt förbud mot fossila bränslen 2030. Det är om tolv år och kan tyckas radikalt, men ligger alltså i fas med vad mycket stora befolkningscentra redan har beslutat.

I svensk politisk miljö är förbud ett ovanligt verktyg, kanske är det skälet till att reaktionen på MP:s förslag mest var förvåning, eller som DN skrev: "en utopi".

Svenskarna använder i stället skatt. Ingenting är så lätt att driva igenom och argumentera hem som miljöskatter. Skatt kan vara effektivt som styrmedel, men oftast inte. Bränsleskatterna har till exempel inte minskat användningen av utsläppsbilar eftersom köpviljan är så stor. Folk tar gärna bilen fast det är dyrt. Relativt köpkraften är bensinpriset fortfarande lågt, det har faktiskt legat still sedan 1950-talet.

Bränsleskatter slår hårdast mot låginkomsttagare som måste ha bil. Svensk landsbygd är bilburen på grund av att alternativen är orimliga, men skatten är densamma i småstad som storstad, för rik och fattig, och mycket orättvis.

Att beskattning av fossila bränslen skulle göra att trafikslagen "bär sina klimatkostnader" är rent bedrägeri. De är inte i närheten av att kompensera för de klimatrisker som tornar upp sig och logiken att man ska släppa ut koldioxid för att finansiera skadorna på grund av utsläppen är bisarr. Inkomsten från koldioxidskatt och punktskatter går rakt in i statskassan och är inte bunden till någon utgiftspost.

Dessutom blir staterna fossilberoende. För en finansminister som den svenska är omställningen till en eldriven fordonspark rena skräcken. Hela reformutrymmet inför valet försvinner. I värsta fall kommer hela skattebördan att flyttas över på eldrivna fordon vilket skadar marknadsmekanismerna för en omställning. I dagsläget är drivmedelskostnaden för elbil under 2 kronor per mil vilket är ett starkt köpargument.

Ur borgerlig synpunkt är höjda skatter alltid svårsmält. Miljöskatterna har accepterats som "marknadsmekanismer", vilket är tveksamt, och instinkten är ändå att säga nej, av helt rimliga skäl. Problemet är att man står svarslös i miljödebatten eftersom man inte har något alternativ än att låta teknikutvecklingen och marknaden ha sin gång.

Moderaterna och alliansens gröna samvete Centerpartiet borde öka motståndet mot miljösocialismen och anamma den globala trenden med förbud. Säg nej till höjda skatter, avisera skarpa förbud en bit fram i tiden så att folk kan skifta fordon och värna skattelättnaderna som kommer i och med den nya tekniken.

Klimatomställningen kan bli en politisk mardröm med skatt på allt som rör sig. Men rätt utformad kan den främja marknadsekonomi, handel, tillväxt, innovationer och inte minst framtidstro. När Stuttgarts ledning målar upp visionen för sin fossilfria stad, Tysklands fordonsindustriella hjärta, 2030 längtar man ju för första gången dit. Sverige skulle kunna göra likadant. 

Nästa regering är bunden av klimatlagen att fatta skarpa beslut för att dramatiskt minska användningen av fossila bränslen. Mandatperioden täcker en tredjedel av den period då 70 procent av utsläppen ska försvinna. Hur S ska göra vet vi: höjd skatt. Hur vill Moderaternas nya ledning göra?

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies