1515
Annons

PM Nilsson: Gör en järnvägspakt, låna och bygg snabbt

LEDARE. I juli 2014 lanserade alliansen sitt viktigaste vallöfte, det så kallade Sverigebygget. Det var en storstilad investeringsplan för nya bostäder, vägar och järnvägar i hela landet.

HANDSLAG. S och M behöver göra upp om en alternativ finansiering av höghastighetsbanan.
HANDSLAG. S och M behöver göra upp om en alternativ finansiering av höghastighetsbanan.Bild:Henrik Montgomery

Den största delen av satsningen var höghastighetsjärnvägen som skulle knyta ihop alltsammans till en enda arbetsmarknad. Kapaciteten skulle upp och restiderna ner. Byggandet skulle inledas 2017 och vara klart 2035. Tågen skulle gå 320 km/h.

Sverigebygget vann inte valet men den uppföljande Sverigeförhandlingen, ledd av Reinfeldts gamla statssekreterare HG Wessberg, fortsatte att arbeta även under den nya regeringen och kunde efter några år presentera huvuddragen i sin plan. Resultatet är i dag landets största bostadsprojekt i de kommuner som kommer få stationer längs den nya stambanan.

Men prislappen är hög och det har fått de forna järnvägsbyggarpartierna att tveka. Om man ska finansiera bygget inom den befintliga ramen för infrastruktur, det vill säga bygga i mån av utrymme, tar det mer än 70 år. Den samhällsekonomiska vinsten blir då tveksam. Kommunerna väntar med att bygga. Tågoperatörerna investerar inte i ett höghastighetssystem. Arbetsmarknaden får inga dynamiska effekter av att storstäderna knyts samman.

Därför har Wessberg fått ett utökat uppdrag för att utreda alternativa finansieringsformer. I december ska han berätta för infrastrukturminister Tomas Eneroth vad han har kommit fram till, men det är ingen hemlighet att han i likhet med Trafikverket och de flesta experter förespråkar en lånefinansiering.

Statsfinansiellt är en lånefinansiering inga problem. Sverige har i dag ett kompakt förtroende på obligationsmarknaden och kan låna på tio år med 1 procents ränta. Vi har en av EU:s lägsta statsskulder och den går mot noll. Om man skulle ge Riksgälden i uppdrag att successivt låna upp byggkostnaden under byggperioden, säg 20 år, blir det 1 miljard i månaden. Det skulle knappt märkas i hanteringen.

Och om man öronmärker obligationerna skulle marknaden jubla. Pensionsfonder världen över skriker efter tydliga infrastrukturprojekt. Marknaden gillar länder som vill satsa framåt.

Problemet är snarare politiskt. Magdalena Andersson skrämde slag på Anders Borg när hon med socialdemokratins hela perssonska 1990-talstyngd attackerade honom för ökande budgetunderskott. Trots att han nyss hade klarat den värsta ekonomiska krisen sedan 1930-talet hade han svårt att försvara sig i ett debattklimat där den som är satt si skuld bör skämmas, i alla fall inte vara finansminister. Och efter valet började M låta likadant, och tar varje tillfälle i akt att kritisera sittande regering för vårdslöshet med finanserna. Det är den svenska oppositionens lika givna som uppgivna gest.

Men Andersson är slug. Hon har, visserligen i mycket försiktiga ordalag, öppnat för lånefinansiering. Möjligen siktar hon på att göra om alliansens storsatsning men med namnet Samhällsbygget, knyta till sig järnvägsentusiasterna i Centerpartiet, slå ännu en kil mellan allianspartierna och lämna M och SD kvar som bilkramare.

Därför är Moderaternas finstilta öppning under förra veckans stämma intressant, främst uppmärksammat av Lars Näslund i moderata Borås Tidning. För första gången öppnar M tydligt för lånefinansiering, eller ”alternativ finansiering” som man skriver. Efter en intervju med M-ledaren spår Näslund en uppgörelse mellan M och S.

För att det ska ske krävs att både M och S ger upp sitt favoritvapen och tillsammans utnyttjar landets goda statsfinansiella läge, inte bara som ”skyddsvall” eller ”lada” i dåliga tider, utan för att bygga en ny infrastruktur. Om svenska städer de kommande 50 åren expanderar med järnväg som bas kommer de att byggas tätt, attraktivt och hållbart. Om de byggs med bil som grundtransport blir de helt annorlunda, mindre lönsamma, med sämre värderingar och färre möjligheter. Och det blir ingen skillnad om bilen går på el eller kör på egen hand.

Bygg för 320 km/h, lägg så mycket som möjligt på betongstolpar så bönder, älg och vandrare kan passera under. Makadambäddar skakar, gör större sår i landskapet och är dyra i underhåll.

Sverige, ett u-land?

’’Jävla u-land det här’’ utbrister den då sittande statsministern Göran Persson när han tappar telefontäckningen under en bilresa i landet. Statsministern använder Telia, men kan ändå inte ha ett oavbrutet samtal med sin finansminister. Citatet fångas under en dokumentärinspelning. Sverige var, och är, såklart inget u-land. Men i förhållande till vilka förväntningar man bör ha på ett av världens rikaste länder, som dessutom har bland världens högsta skattetryck, lämnas mycket övrigt att önska.

BRUTET SAMHÄLLSKONTRAKT. Politikerna tar hälften av det man tjänar i skatt, men kan ändå inte leverera på statens kärnuppdrag.
BRUTET SAMHÄLLSKONTRAKT. Politikerna tar hälften av det man tjänar i skatt, men kan ändå inte leverera på statens kärnuppdrag.Foto:Björn Larsson Rosvall/TT

På område efter område misslyckas staten med sina kärnuppgifter.

* Brottsligheten skenar. Brottsligheten är just nu väljarnas viktigaste fråga. Det är lätt att förstå varför. Bara de senaste dagarna har en rad grova våldsbrott begåtts. Mord i Hässelby, skjutningar i Ockelbo, Västervik och Hässleholm, och en misstänkt bombattack i Gävle. Sedan S-regeringen tog över 2014 har antalet dödsskjutningar och utsattheten för sexualbrott tredubblats. 2014 sköts 19 personer till döds, i år är siffran hittills 42. Risken att en ung man skjuts till döds är mer än tio gånger större här i Sverige än i Tyskland. Ungdomsrånen har dessutom fördubblats. Det innebär att det i snitt finns minst en pojke i varje klassrum som blivit rånad. Samtidigt utmanas rättsstaten av kriminella gäng och klaner och den svenska rättsskipningen ersätts på sina håll av parallella romska och islamiska rättegångar. I Göteborg presenterades förra året en rapport som visar att kommunchefer tystar och mörkar efter hot från kriminella.

* Passkaoset. Många av de som i dag har passtid, har behövt vänta sedan mitten av mars. Väntetiden fortsätter dock. Härifrån tar det ungefär ytterligare 13 veckor innan passet är klart. Då är vi inne i november. Totalt kan det ta nio månader innan man har rätt att lämna landet. Semestrar och affärsresor har fått ställas in. Alternativet har varit att tälta utanför de passexpeditioner som utfärdar provisoriska pass. Det går inte att enbart skylla den kaotiska situationen på pandemin. Redan 2018 rapporterades det om skenande väntetider men krismedvetenheten uteblev. I grannlandet Danmark går det dessutom att få ett nytt pass inom bara två veckor.

* Skenande elpriser och kontrollerade strömavbrott. I nästan 70 år har Sverige haft ett av världens bästa elsystem: fossilfritt, motståndskraftigt, planerbart och låga priser. Men den tiden är förbi. På 90-talet hade vi bättre överföringskapacitet från norr till söder än vad vi har i dag. Då kunde befintliga elkablar nyttjas till sin fulla kapacitet eftersom det fanns flera kärnkraftsreaktorer i både Barsebäck och Ringhals. Södra Sverige har alltså drabbats dubbelt av kärnkraftsnedläggningen med både sämre överföringskapacitet och mindre elproduktion. Konsekvenserna syns på elräkningarna. Södra och mellersta Sverige har i år haft dubbelt så höga elpriser som under en normal sommar. Skånska villaägare kan få upp till 50 000 kronor högre elräkning i vinter och det kan dessutom bli aktuellt med kontrollerade strömavbrott för att få elen att räcka till. Aldrig någonsin tidigare har Svenska kraftnät behövt förbereda regionnätföretagen att släcka elen.

* Korruptionen breder ut sig. Redan på 1600-talet etablerade Axel Oxenstierna viktiga principer för statsförvaltningen. Statens tjänster ska tillfalla den bäst lämpade, oberoende av börd eller relation till de styrande. Sverige är i dag ett av världens minst korrupta länder, men utvecklingen går i fel riktning. Ett exempel är utnämningsmakten, där regeringen utser myndighetschefer. Sedan Socialdemokraterna bildade regering 2014 har varannan politisk utnämning gått till en socialdemokrat. Generaldirektörer för stora myndigheter, som Arbetsförmedlingen, är dock viktigare än Nämnden för Hemslöjdsfrågor. Tar man hänsyn till myndighetens storlek har nästan 90 procent av utnämningarna gått till personer med S-bakgrund. Någon motsvarande utnämningspolitik, där regeringen utser sina partivänner, fanns inte under de få perioder då Sverige haft borgerligt styre. 

Trots den långa listan är Sverige långt ifrån det som brukar definiera ett utvecklingsland. Det visste naturligtvis även Göran Persson, även om han förväntade sig att kunna ha ett fungerande telefonsamtal från bilen. Samma typ av grundläggande förväntningar borde finnas på fler områden. Och när förväntningarna inte uppfylls bör man utkräva ansvar från politikerna. I synnerhet när de tar i stort sett hälften av det man tjänar i skatt

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera