ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

PM Nilsson: Även moderater kan vinna på att gå före

  • (M)ILJÖPARTI? Moderatledaren Ulf Kristersson och partiets miljöpolitiske talesperson Maria Malmer Stenergård har presenterat sitt nya miljöprogram. Foto: Janerik Henriksson/TT

På fredagen börjar Moderaterna sitt så kallade Sverigemöte i Göteborg, ett tillfälle att samla sig inför valet och förtroendevalda i kommuner och landsting. Mötet är ett fyrverkeri av seminarier, 53 stycken, och domineras av moderata kärnområden som försvar, polis, tillväxt, behov av marknadshyror men också olika välfärdsfrågor, där partiledaren har ett starkt engagemang.

Ett område där partiet känner behov av förnyelse och aviserat ny politik är miljön. Presentationen kommer på lördag, men den miljöpolitiske talespersonen har lättat på förlåten i en Di-debattartikel den 4 maj.

Miljöfrågan är inte särskilt högt rankad av moderata väljare och kommer inte spela någon större roll i valet, men för nästa regering är miljöpolitiken viktig. Sverige har gjort långtgående åtaganden i Parisavtalet och den svenska riksdagen har stiftat den så kallade klimatlagen som likt budgetlagen binder kommande regeringar. Oavsett regeringsbildare kommer nästa och nästnästa mandatperiod präglas av skarpa miljöbeslut.

Tidsgränserna är snåla. Om 12 år ska 70 procent av koldioxidutsläppen från transportsektorn vara borta. Om ytterligare 15 år ska Sverige ha noll i utsläpp av växthusgaser. Det kan tyckas ligga långt fram, men industriellt och politiskt är det mycket bråttom. 

Näringslivet har med besked insett detta och levererar nu branschvis ambitiösa omställningsplaner. Ledningarna i de stora företagen är fast beslutna om att ta stora steg mot fossilfritt, liksom förvaltare av stora fonder.

Det är ingen katastrof om den politiska ledningen, likt USA:s nuvarande president, inte är med på tåget under någon period, den tekniska och ekonomiska utvecklingen går mot grönt ändå. Men det är onödigt, tar mycket energi och kan förstöra värden och som håller på att byggas upp. Därför bör kommande svenska regeringar vara miljöprogressiva och därför är det välkommet att Moderaterna vill vara med.

Debattartikeln präglas klokt nog av teknikoptimism och tilltro till forskning och framsteg. Under ett moderat styre ska staten fortsätta den rödgröna investeringspolitiken, men mer riktat till basindustrin och infrastruktur för laddning. M vill också använda den offentliga upphandlingen för att främja gröna marknader, öka klimatbiståndet och bygga reningsverk som tar bort läkemedelsrester.

Mot detta kan ingen invända, men ett viktigt perspektiv saknas. Moderaterna är kvar i den reinfeldtska dogmen om att klimatnyttan är större utomlands än i Sverige. Klimatarbetet är främst internationellt, inte lokalt. Med det resonemanget är det poänglöst att gå före och leda andra i utvecklingen.

Det är i sak och även politiskt fel. Den globala uppvärmningen hejdas naturligtvis inte av att svenska utsläpp minskar, men lokala initiativ har varit och är helt avgörande för klimat- och miljöarbetet. Utan Kaliforniens stenhårda luftvårdsmyndigheter hade reningen av bilarnas avgaser aldrig hänt. Om inte Bodensjön hade infört världens hårdaste utsläppskrav för utombordsmotorer hade Mercury, Yamaha och Honda inte tävlat om att klara dem. Om inte kinesiska, indiska, europeiska och amerikanska städer infört eller aviserat förbud mot utsläppsbilar hade elektrifieringen av fordonsindustrin aldrig satt sådan fart.

Sverige kan, om vi vill, spela precis samma roll. Vi har därtill chansen att tjäna på det. Det farligaste som kan hända fordonsindustrin på västkusten är att bli omkörd av renare tekniker.

Och det farligaste som kan hända de demokratiska marknadsekonomierna är att bli omkörda av ett auktoritärt Kina som tar ledningen i grön omställning. Detta är den nya rymdkapplöpningen. Om Kina lyckas med sina föresatser och om väst med USA som broms släpar efter kommer det kinesiska systemet att vinna en global legitimitet som räcker långt in i detta århundrade.

Därför bör de liberala, demokratiska och kapitalistiska krafterna med stort självförtroende både leda och vinna klimatomställningen. Det är en roll som gjord för ett liberalt högerparti i norra Europa som letar efter ett nytt spännande projekt.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies