ANNONS:
Till Di.se
MÅNDAG 22 JAN Sveriges bästa finanssajt 2017
MENY
START DI TV BÖRS BEVAKNINGAR

PM Nilsson: 40 år av politisk feghet

  • Foto: TT

Redan 1974 konstaterade en utredning att föräldraförsäkringen blir en kvinnofälla om uttaget blir långt och snedfördelat. Därför, sa man, bör en förlängning från dåvarande 6 månader reserveras för papporna.

Så blev det inte. Istället inleddes en lång period av fler utredningar och förslag som gång på gång varnade för följderna av att kvinnor tar ut nästan alla dagar av en allt längre föräldraförsäkring. Men politikerna ville inte lyssna och gjorde tvärtom. Förlängd föräldraförsäkring blev det perfekta vallöftet under hela 1980-talet. En månad extra kostade ett par miljarder och folkpartisterna ställde alltid upp, i alla fall rasade de inte.

Den föräldraförsäkringsutredning som presenterades på måndagen ingår i en lång och gedigen tradition. Man vet egentligen redan allting. Mammorna tar ut 80 procent av dagarna, tar huvudansvaret för inskolning och hämtning på förskolan, går ner på deltid, sjukskriver sig och blir sedan ömsom förvånade och förbannade för att de halkar efter i lön och karriär och pensionsgrundande inkomst.

Kön är den avgörande faktorn, inte lön som Liberalerna tror. Mönstret är precis detsamma i par där hon tjänar mer än han eller där hon driver bolag och han är anställd. Hon tar alltid ut långt fler dagar än han. Och när Sifo frågade kvinnorna själva sa 74 procent att fördelningen inte berodde på att mannen tjänade mer.

Snedfördelningen beror i mycket högre grad på känslor, livsval och att kvinnor vill vara hemma länge med barn. Det är en önskan som är fullt legitim. Att uppfostra barn är bland det viktigaste man kan göra.

Men staten ska inte driva en försäkring som aktivt uppmuntrar kvinnor att vara borta så länge från arbetsmarknaden och som får så negativa konsekvenser. Att utredningen föreslår en ökad kvotering, från tre till fem månader, är helt logiskt. Alla som har studerat försäkringen under de gångna 40 åren har sagt samma sak.

Tyvärr reagerade politiken också enligt svensk tradition. Alla allianspartier sa nej, till och med Liberalerna, vilket är lite pikant. Och på sin kammare sänder nog Stefan Löfven ett tyst tack till Jan Björklund. Han räddar honom från att ta den strid med LO-kvinnorna som inte ens Olof Palme eller Göran Persson vågade ta.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.