ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Plastskatt, nej tack

  • NY SKATT. Regeringen vill införa en skatt på plastbärpåsar med 3 kronor. Syftet framstår snarare som fiskalt än något annat. Foto: Roald, Berit

LEDARE. Mitt i svenskarnas midsommarförberedelser offentliggjorde regeringen sin mening att införa en punktskatt på plastbärkassar.

För plastkassar inom detaljhandeln, sådana som de flesta använder för att släpa hem sina matvaror, föreslås skatten vara 3 kronor. För de plastkassar som är tunnare än 15 mikrometer och med en maximal volym om fem liter är förslaget en skatt på 30 öre.

Nedskräpningen av plast i världen fortsätter att öka. I dag finns det runt 150 miljoner ton plast i haven. En bekant och obekväm uppskattning är att det 2050 kommer finnas mer plast än fisk i havet. Det är viktigt att politiker tar problemet på allvar.

Inom EU har det under flera år pågått en kamp mot onödig plastanvändning. Senast kom man överens om ett förbud mot engångsartiklar i plast från 2021. Det är även ett sådant EU-direktiv med syfte att minska förbrukningen av tunna plastbärkassar som ligger till grund för regeringens beslut att införa skatten på plastbärkassar.

I departementspromemorian står det att skatten ska bidra till att ”Sverige uppnår EU:s mål om att förbruka maximalt 40 plastbärkassar per person och år till slutet av 2025”.

Vad EU-direktivet också säger är att ”de åtgärder som medlemsstaterna vidtar ska omfatta antingen det ena av, eller båda, följande alternativ”. Det första alternativet som åsyftas är en årlig förbrukning av tunna plastbärkassar om 90 stycken per person 2019 respektive 40 stycken per person senast 2025. Det andra alternativet är att tunna plastbärkassar senast 31 december 2018 inte får tillhandahållas kostnadsfritt på försäljningsställen för varor och produkter, eller införandet av instrument med samma effektivitet.

När detaljhandeln 1 juni 2017 genom regeringsbeslut fick i ansvar att informera kunder om plastbärkassarnas miljöpåverkan samt i uppdrag att rapportera in antalet inköpta plastbärkassar, var det i realiteten många som även började ta betalt för dessa. Vi får numera frågan om vi önskar köpa till en plastpåse, till skillnad från tidigare när vi fick vårt inköp i en plastkasse gratis. Jämfört med 2017 minskade antalet plastbärkassar under 2018 med tolv stycken per person. Man kan således fråga sig om inte alternativ två i direktivet redan kan anses vara uppfyllt.

Om regeringen trots detta önskar att minska användandet av plastbärkassar till 40 stycken per person till 2025, går det inte att blunda för den orimlighet som en 100-procentig ökning av priset utgör.

Nedskräpning av plast är ett globalt problem. I sammanhanget är svenskars nedskräpning av matkassar i plast relativt betydelselös. De största nedskräparna av plast finns i Asien. Det är också från tio floder där och i Afrika som 90 procent av plasten i havet kommer från. Vad skatten syftar till att åstadkomma blir också rörigt att förstå när avfallspåsar, som plastbärkassar ofta används som, är undantagna skatten eftersom de inte är avsedda att packa och bära varor i.

Ponera att konsumenter svarar genom att införskaffa en tygkasse i ekologiskt bomull att bära hem sina varor i. Enligt en dansk studie har den tygkassen samma miljöavtryck som 20 000 plastpåsar.

Även om skatten syftar till att minska nedskräpningen av plast, kan dess eventuella negativa effekter på klimatet inte åsidosättas. Om man bortser från miljöfaktorer och enbart ser till klimatpåverkan från påsarna, behöver den ekologiska bomullskassen fortfarande användas 149 gånger för att matcha plastpåsen.

Snarare än att öka miljöskatterna med otaliga miljarder för sakens skull som regeringen vill göra i sin gröna skatteväxling, borde man eftersträva en utformning av miljöskatter utifrån principen att förorenaren betalar. En vara som orsakar samhället skada borde beskattas med den kostnad som skadan innebär. Varken mer eller mindre.

Om en minskning av plast kan uppnås utan beskattning, som bevisligen är fallet av marknadens svar på regeringens tidigare beslut, är det svårt att tolka chockhöjningen i priset som något annat än en fiskal skatt. Olyckligtvis följer det en trend i regeringens miljö- och klimatpolitik, där symbolpolitiken värderas högre än resultat.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies