Annons

Planera efter Norge

En fråga som återkommer under coronakrisen är varför Sverige agerar annorlunda än till exempel Norge och Danmark, samt en rad andra EU-länder som stänger skolor, universitet, restauranger, gränser etcetera. Den svenska krishanteringen har hittills varit mycket mer återhållsam.

STATSMINISTER. Norges regeringschef Erna Solberg meddelade i torsdags långtgående åtgärder för att hejda epidemins hastighet. Hennes Folkhälsoinstitut räknar med att 42 procent av befolkningen kommer att smittas under året.
STATSMINISTER. Norges regeringschef Erna Solberg meddelade i torsdags långtgående åtgärder för att hejda epidemins hastighet. Hennes Folkhälsoinstitut räknar med att 42 procent av befolkningen kommer att smittas under året.Foto:Fredrik Hagen

Det kanske finns goda skäl för det. Att som lekman ge smittskyddsråd utöver handtvätt är vanskligt. Tids nog får vi svar på vilka åtgärder som var effektiva när. Och alla åtgärder för att hindra och försena smittan ska vägas mot skador på samhälle och ekonomi.

Men för att förstå vad som händer våren 2020, särskilt om man har ansvar för kapital och företag, är det bra att veta hur andra länder tänker eftersom de är mer representativa.

Norges Folkhälsoinstitut bjöd i torsdags på ett ypperligt tillfälle när man publicerade sin tredje rapport om coronaepidemin. Dokumentet ”Risikovurdering og respons i Norge Versjon 3” är unikt i omfång, öppenhet och vetenskaplig förankring.

I korthet planerar den norska myndigheten för att 42 procent av befolkningen kommer att smittas av viruset inom ett år, det vill säga 2,2 miljoner personer. 733.000 av dem kommer att bli sjuka, 22.000 kommer att behöva sjukhusvård och 5.500 intensivvård. Dödligheten för hela populationen räknas till under 1 procent, för personer över 70 är den mycket högre.

Norge anser sig vara i inledningen av epidemin. Myndigheten är ”säker på att Norge får en covid-19-epidemi”. Den kommer att nå sin topp under våren och plana ut under sommar och höst. Den går inte att stoppa. Till skillnad från det coronavirus som orsakade sarsutbrottet 2012 anser den norska myndigheten att detta virus smittar även under den symptomfria inkubationstiden, vilket gör det svårare att upptäcka.

All kraft ska därför läggas på att hejda spridningens hastighet, eller platta ut kurvan som man säger. Åtgärderna handlar om att minska varje smittad persons smittoöverföring till andra. Om man lyckas med det kommer vården att klara epidemin bättre och de som behöver kommer att få intensivvård. Om man vidtar rätt åtgärder vid rätt fas i epidemin kan toppen begränsas till att högst 86.000 är smittade samtidigt, 29.000 är sjuka, 1.700 behöver vård och 600 intensivvård. Om man misslyckas kan sjukvården tvingas till otäcka prioriteringar som att avbryta syrgasbehandling för äldre till förmån för yngre.

Norges Folkhälsoinstitut rekommenderar smittminskande åtgärder under hela epidemin, det vill säga tvätta händer, hålla smittade i hemmet, undvika resor till smittade områden.

När epidemin är i inledningsfasen, det vill säga nu, förordar man kontaktminskande åtgärder i befolkningen generellt för att folk som inte vet att de är smittade ska undvika kontakt. Här kommer sådant som stängning av universitet, skolor, arbetsplatser, stora arrangemang och i viss mån kollektivtrafik.

Norges regering tog samma dag som rapporten publicerades beslut om just kontaktminskande åtgärder. Skolor och högre utbildning, restauranger och barer, simhallar, gym och gränser stängs. Detta inte för att stoppa smittan utan för att bromsa förloppet. Bland annat Spanien, Frankrike, Belgien, Österrike, Danmark, Estland, delar av Tyskland och så klart Italien gör samma bedömning av var i epidemin man befinner sig och vilka åtgärder som är lämpliga.

Varför har då Sverige hittills gjort en annan bedömning? Det vet vi inte eftersom den svenska Folkhälsomyndigheten inte argumenterar utförligt för sin linje. Det svenska samhället gör också olika bedömningar på olika nivåer. Sjukvården i Stockholm anser uppenbarligen att regionen har gått in i en epidemi eftersom man inte anser att det längre är meningsfullt att testa personer med symptom. Regeringen har dragit en gräns vid folksamlingar på över 500 personer, vilket mest är symboliskt eftersom smittan sprids i alla folksamlingar. Individer, företag och organisationer tycks agera som om epidemin är i gång och har infört kontaktminskande åtgärder.

Men det framkommer också ett etiskt övervägande som verkar vara unikt svenskt. Statsepidemiologen Anders Tegnell sa i en uppmärksammad intervju med Expressen att eftersom inte alla kan arbeta hemifrån vill han inte rekommendera någon att göra det. Han vet så klart att alla som kan undvika folk bidrar till att hejda smittans förlopp, även för dem som måste vara på jobbet, men rättviseaspekten tycks alltså väga tungt just nu.

Samma attityd hördes hos skolminister Anna Ekström (S) och Folkhälsomyndighetens generaldirektör som inte ville stänga skolor eftersom alla inte kan vara hemma och eftersom vårdpersonal och andra nyckelkategorier inte ska vara hemma och ta hand om friska barn. Det problemet löste Norges regering med att göra undantag för barn till föräldrar som behövs på arbetet, men i Sverige ska individerna exponeras för smittan på ett rättvist sätt. Det finns många goda skäl till att inte stänga skolor, men rättviseskälet är inte ett sådant eftersom alla som stannar hemma hjälper till att bromsa epidemin för alla.

Om man ska spetsa till det skulle man kunna säga att Norge avkräver solidaritet hos de yngre, som får bära en ekonomisk risk, för att skydda de äldre, som bär sjukdomens risker. Sverige väger än så länge in värdegrunder som rättvisa mellan yrkeskategorier. Troligen kommer Sverige att fungera som under flyktingkrisen 2015, det vill säga först hålla fast vid en mer ideologisk hållning för att plötsligt med full kraft göra tvärtom.

Vid sidan av de ideologiska avvägningarna är det norska dokumentet en öppen redovisning av hur många stater tänker just nu och att de planerade åtgärderna kommer att påverka ekonomin under hela året. Tysklands förbundskansler resonerade i liknande termer under förra veckan. Verksamheter kommer stängas och öppnas och oförutsägbarheten är stor. Ryckigheten ökar då den internationella samordningen kommer att vara liten. I EU-systemet är den än så länge obefintlig. Vi är helt i händerna på staterna.

Århundradets ekonomiska kris är definitivt här. Vi som inte arbetar i vården bör göra vad vi kan för att stötta den samt inrikta oss på att minimera skador på ekonomi och samhälle.


Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder Dagens industri möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten. De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till di.se. Dagens industri granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen di.se. Läs mer om kommentering här.

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?