1515
Annons

Pandemin inget skäl för högre skatter

LEDARE. Statens resurser är inte oändliga. Det sa finansminister Magdalena Andersson i veckan, på tal om de krispaket som har presenterats hittills under krisen. Hon tillade att det måste finnas pengar kvar för att återstarta ekonomin.

JANUARIPARTIER. Det är viktigt att C och L bevakar att exitpolitiken inte medför skattehöjningar som försämrar konkurrenskraften.
JANUARIPARTIER. Det är viktigt att C och L bevakar att exitpolitiken inte medför skattehöjningar som försämrar konkurrenskraften.Foto:Henrik Montgomery

Det finns givetvis en gräns för hur mycket en stat kan låna för att täcka sina åtaganden. Dit är det dock långt. Sverige har en av västvärldens lägsta statsskulder och krispolitiken hittills har inte rubbat den positionen.

Riksgälden meddelade i går att underskottet i statens betalningar kommer att vara 402 miljarder kronor 2020. Den offentliga skulden kommer att stiga från 35 procent av BNP till 45 procent i slutet av 2021.

Statsskuldspolitiken har haft ett syfte, och det påpekar Magdalena Andersson gärna dessa dagar: den välskötta finanspolitiken har varit en förutsättning för att kunna vidta kraftfulla åtgärder i ett krisläge.

Så vad händer den dag krisen håller på att nå sitt slut? Ska alla coronakostnader återbetalas? Både ja och nej. Om man vill ha ned statsskulden till en lika låg nivå igen, så måste förstås åtgärder vidtas, alltså ja. Men, nej, eftersom man inte måste betala tillbaka över statsbudgeten.

Finanspolitik är inte statisk, alltså att det finns en bestämd summa pengar som ska räcka till utgifterna, det är inte något nollsummespel. Meningen är att ekonomin ska växa – det är endast så Sverige kan komma tillbaka efter krisen.

Risken är uppenbar att krisen kan användas som skäl för skattehöjningar. Det är viktigt att Centerpartiet och Liberalerna håller emot.

När coronakrisen är över, i meningen att Sverige och andra länder kan ta bort alla restriktioner, kommer världen att befinna sig i djup lågkonjunktur. Det som är avgörande för att länder ska kunna komma igen är inte någon Marshallhjälp utan en ekonomisk politik som ökar konkurrenskraften. Vissa länder kommer att vidta kontraproduktiva åtgärder, vissa kommer att priskriga för att få investeringar.

För Sverige gäller att skattetrycket fortfarande är högt, höga marginalskatter på arbete likaså.

Det kommer att vara än viktigare att sänka rätt skatter och i den mån någon skatt alls ska höjas så måste det göras så att konkurrenskraften inte skadas. Idén att höja kapitalskatten, som finns antydningsvis i januariöverenskommelsen, måste läggas åt sidan. Skatten på entreprenörskap måste förbättras radikalt, liksom incitamenten för risktagande.

När en exitpolitik ska formuleras går det inte att tänka kameralt, alltså att en sänkning av en viss skatt leder till minskade skatteinkomster. Meningen är att ekonomin och skattebaserna ska växa. Uppfattningen att skattesänkningar ”kostar” stämmer inte. Skatteförändringar, även om de uppfattas som stora, är mindre än vad som följer av konjunkturförändringar. Det bästa sättet att få in mer skattepengar är tillväxtfrämjande reformer.

Coronakrisen kommer att vända upp och ned på styrkeförhållanden i världsekonomin, i varje fall om den blir långvarig. Vad händer med maktkampen USA-Kina? Kommer Europa att hålla ihop som region? Hur hårt kommer krisen att slå mot tillväxtländer i Asien och Afrika?

Sannolikt kommer ett antal internationella skatteprojekt att komma i ett nytt läge efter krisen. Det handlar om BEPS, som syftar till att skifta bolagsbeskattning i företagets hemland till beskattning i försäljningsländerna. EU:s försök att införa en digitalskatt kommer i bästa fall att läggas ned – när europeiska makthavare förstår att man inte kan straffbeskatta den innovationsindustri som har möjliggjort en digital infrastruktur som gör att människor och företag fungerar under en så här djup kris med stängda fysiska gränser.

Man kan lugnt utgå från att verkligheten kommer att vara en annan än i januari 2019 då januaripartierna bestämde sig för en skattereform. Efter krisen behöver tillväxten och konkurrenskraften hjälp av skattepolitiken.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Hjälp Tyskland hålla värmen i vinter

Utsikterna för tysk ekonomi är bräckliga, enligt finansminister Christian Lindner. 

Att döma av färska ekonomiska indikatorer är det ingen överdrift.

ALLIERADE. På tisdagen besöker Tysklands förbundskansler Olaf Scholz Stockholm och Magdalena Andersson. Att Sverige fortsätter att exportera el till kontinenten är ett sätt att hjälpa Tyskland i den svåra situation som landet befinner sig och en investering i europeisk sammanhållning.
ALLIERADE. På tisdagen besöker Tysklands förbundskansler Olaf Scholz Stockholm och Magdalena Andersson. Att Sverige fortsätter att exportera el till kontinenten är ett sätt att hjälpa Tyskland i den svåra situation som landet befinner sig och en investering i europeisk sammanhållning.Foto:Jonas Ekströmer/TT

De inflationstyngda tyska konsumenterna har dragit ned kraftigt på sina inköp. Aktörer både inom den tyska industrin och finansmarknaden spår dystra tider när de tillfrågas av konjunkturinstitut. 

Lägg till det den pågående torkan som orsakat sjunkande vattennivåer och framkomlighetsproblem på floden Rhen – en viktig komponent i den tyska industrins transportnät – vilket förvärrar problemen i logistikkedjorna.

Men den stora boven i dramat heter Vladimir Putin. Risken är påtaglig att den ryska presidenten helt vrider av gaskranarna till grannlandet i vinter. 

Om inte tyskarna lyckas dra ned på gaskonsumtionen rejält väntar elransonering.

Runt om i Europa anas viss skadeglädje. Bland sydeuropéer tycks bittra minnen från finanskrisen ha väckts till liv. Men också i Sverige mumlas det om att tyskarna får skylla sig själva som försatt sig i den här situationen. Merkel-regeringen borde ha insett att det var naivt att göra sig så beroende av rysk energi.

Det kan man absolut tycka. 

Angela Merkel fattade ett antal beslut under sina år som förbundskansler som med facit i hand har visat sig vara olyckliga – inte minst att stänga ned kärnkraftverken i förtid. 

Samma sak gäller beslutet av förbjuda inhemsk fracking, en metod för att utvinna naturgas, till förmån för att bygga gasledningar till Ryssland.

Samtidigt var det inte den tyska förbundskanslers naivitet som orsakade kriget i Ukraina. Angela Merkel investerade i tron att täta affärsförbindelser och handel med Ryssland skulle förhindra framtida konflikter. Hon investerade i freden, men det räckte inte.

Men dagens Europa har varken råd med efterklokhet eller skadeglädje. Tvingas tyskarna till elransonering kommer den tyska ekonomin att drabbas hårt, vilket betyder stora problem för hela kontinenten med tanke på Tysklands roll som industriell motor. Drygt 10 procent av Sveriges export går exempelvis dit. 

De skyhöga elpriserna som lär följa kommer heller inte att stanna i Tyskland. Hela EU kommer att drabbas, inte minst södra Sverige, vilket riskerar att förvärra krisen. 

Det hotar i sin tur det folkliga stödet för EU:s styrande politiker, sammanhållningen inom EU, våra sanktioner mot Ryssland och stödet till Ukraina – en ond spiral där endast Putin står som vinnare.

Ett sådant mardrömsscenario måste till varje pris undvikas. Ett viktigt steg på vägen är att inse att Tysklands sak är hela Europas.

För svenskt vidkommande är relationen med Tyskland extra viktig, och inte bara på grund av handeln. Som ny Nato-medlem kommer Sverige att vara i behov av en trygg och stark nordeuropeisk allierad inom försvarsalliansen att ta rygg på. Detsamma gäller vår tillvaro inom EU efter britternas sorti. 

Därför är det positivt att Magdalena Andersson får besök av just förbundskansler Olaf Scholz på tisdagen. De ska bland annat diskutera klimatomställningen och besöka Scania i Södertälje för att provköra ellastbilar.

Det är viktigt att komma ihåg att Tyskland tillhör den goda sidan inom europeisk klimatpolitik, trots att rubrikerna numera mest handlar om återstartade kolkraftverk och fiskdöd. Utan den tyska regeringens stöd hade EU:s klimatambitioner knappast varit så höga som de är i dag. 

De återstartade kolkraftverken, bygget av fem LNG-terminaler, gasavtal med Qatar och planerna på att förlänga kärnkraftverkens livslängd ska snarare ses som utslag av politisk realism – inte minst av regeringspartiet Die Grünen – för att klara landets energiförsörjning på kort sikt.

Förhoppningsvis inser Scholz & Co att kärnkraftverken bör drivas vidare också på längre sikt. Magdalena Andersson skulle annars kunna berätta om de dyrköpta svenska lärdomarna av att stänga ned fullt fungerande verk av ideologiska skäl. 

Tyskarna bör också ompröva frackingförbudet för att i framtiden minimera risken att behöva använda kolkraft eller göra sig beroende av gasproducerande diktaturer.

Men i närtid är det framför allt viktigt att EU-länderna håller ihop och samarbetar – att alla gör sitt för att nå EU-kommissionens mål om att minska gaskonsumtionen med 15 procent till i vinter. 

Detsamma gäller möjligheten att dela med sig av el- och gasresurser om något land drabbas av brist, snarare än att göra som Norge som nu hotar med att begränsa elexporten. 

I förlängningen är det en investering i Europas välstånd, och i freden.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera