ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS MARKNADSNYTT BEVAKNINGAR
ANNONS

Överlastat Davos-manifest

  • ALPTOPP. Davos-grundaren Klaus Schwab har skrivit ett nytt kapitalistiskt manifest till World Economic Forums 50-årsmöte. Det förra från 1973 var friskt, det nya riskerar att bli kvävande. Foto: Laurent Gillieron

Efter andra världskriget låg den europeiska samhällsmodellen i ruiner, inte bara fysiskt på kontinenten utan också som idé. Kombinationen av fri kapitalism och fri rösträtt hade visat sig vara dödligt instabil, särskilt i Europas viktigaste industrination där marknadsaktörerna och kapitalägarna öppnade för fascismens genombrott.

Den ena segermakten, Sovjetunionen, hade därför inte bara halva Europa i sitt grepp utan också en legitimitet långt bort mot Atlantkusten där det franska kommunistpartiet samlade 1 miljon medlemmar. I Italien hade kommunisterna 2 miljoner medlemmar. De skrämde den traditionella borgerligheten men också de socialdemokratiska systerpartierna.

Västtysklands nya konservativa parti, CDU, var tydligt antikapitalistiskt i sitt första partiprogram 1947: ”Det kapitalistiska systemet har inte kunnat tillfredsställa det tyska folkets nationella och sociala livsintressen”. I de nordiska länderna valde de socialdemokratiska partierna att behålla stora delar av krigstidens regleringar av bostadsmarknad, kapitalmarknad och jordbrukssektorn samt fortsätta med statlig kontroll över gruvor, transporter, banker, telefoni, etermedier och sjukvård och successivt bygga ut statliga stora trygghetssystem. Kommunisthotet var inte det enda skälet, men det spelade en central roll. Tilltron till marknaden och företagen var låg.

Den nya typen av kapitalism som växte fram under efterkrigstiden fick olika namn som blandekonomi, nordiska modellen eller som i Tyskland Rhenlandskapitalism. Modellerna är olika men den gemensamma grundidén är att kapitalismen måste hållas i schack.

Det tog fram till 1970-talet innan den andra segrarmakten, USA, lyckades inspirera européerna till att i alla fall överväga fritt företagande. Under 80-talet blev de till slut övertygade och sedan bröt den så kallade nyliberala eran ut, med USA som ideologisk och ekonomisk ledare. Sovjetunionen hade ju faktiskt gått i konkurs. Krigsregleringarna i Västeuropa avskaffades. Fria företag, fria marknader och fria kapitalflöden vitaliserade europeisk kapitalism. I Sverige fick företag plötsligt konkurrera fritt på en mängd marknader som tidigare hade varit stängda vilket revolutionerade samhället och näringslivet. Efter två tomma decennier fick LO-grupperna reallöneökningar.

Men pendeln svänger och kapitalismens tidlösa provokation, att ägare ska ha del i vinsten och fritt förfoga över sina pengar, möter igen ett lika tidlöst motstånd. Kapitalismen sägs åter vara i kris. Finanskrisen, klimatkrisen och krisen i USA:s politiska ledning väcker ett bredare tvivel på hur hållbar den kapitalistiska modellen egentligen är.

Omsvängningen märks även hos företagen själva som nu investerar alltmer i självrannsakan. Ett tidstypiskt exempel är det manifest som i veckan ska undertecknas i Davos på World Economic Forums årliga möte.

Manifestet är en utvidgning av det som antogs 1973 och som då etablerade begreppet ”stakeholder capitalism”, att företag inte bara har ägare och anställda som intressenter utan också aktörer i det omgivande samhället. Företagets syfte är att producera varor, generera vinst och bidra till samhället i stort. 1973-års manifest är friskt och numera en självklarhet. Men det nya manifestet går mycket längre och borde inte vara en självklarhet.

Enligt Davos-manifestet 2020 är ”syftet med ett företag” att engagera alla intressenter, ”inte bara aktieägare”, i värdeskapandet: anställda, kunder, leverantörer, lokalsamhälle och samhället i stort. Alla intressenter ska ha samma lojalitet till policys och beslut. Ett företag har ansvar för att de mänskliga rättigheterna implementeras i hela leverantörskedjan, för kommande generationer, för biosfären, för mångfald, för en cirkulär, delad och läkande ekonomi, för forskning, innovation och utveckling för mänsklighetens bästa och för de anställdas vidareutbildning.

Det finns företag som uppfyller eller vill uppfylla alla Davos-krav, särskilt de stora, men det finns många exempel på lyckade och viktiga företag som inte gör det. Faktum är att påfallande många av dagens storföretag mötte motstånd när de startades och bekämpades av den politiska miljön, av konvenansen och av den allmänna opinionen. De var ofta tvungna att övervinna och till slut krossa gamla föreställningar. Om Ingvar Kamprad, Jan Stenbeck, Steve Jobs, Elon Musk eller Mark Zuckerberg hade tagit hänsyn till Davos-manifestet hade deras företag inte funnits i dag.

Det tillhör företagsledningarnas karaktär att vara politiskt opportuna. Men en alltför stor politisk följsamhet är kvävande, konserverande och skadlig. Davos-manifestet inbjuder till självförakt och underkastelse.

Staterna ska sätta regler, skydda allmänningar som luft och vatten, ta socialt ansvar för personer som inte kan försörja sig och stå för en stabil ram som håller över tid. Företag är mycket mer revolutionära och vinsten är en nyckel, inte ett medel bland andra, eftersom vinsten motiverar uthållighet, risktagning och vilja att slåss för sin sak. Hållbarhet och intressentdialog är viktiga, men begreppen ska inte överlastas och inte förvanskas till anpasslighet.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer