På torsdagen meddelade regeringen att myndigheterna snart kommer att få i uppdrag att ta fram en nationell strategi för hur Sverige ska bli ett ledande vätgasland. Uttalandet skedde i samband med att Fossilfritt Sverige presenterade sin vision för hur en sådan strategi skulle kunna se ut. I sin rapport uppskattar Fossilfritt Sverige att användningen av vätgas skulle kunna minska de svenska utsläppen med 30 procent till 2045.
Men vätgasen är bara så ren som del el som används för att producera den. Framställd genom fossilfri el kan vätgasen bidra till en grön omställning av såväl industrin som transportsektorn. Den ligger bland annat bakom framställningen av fossilfritt stål som sker i Hybrit:s anläggning i Luleå. Inom transport vill både Scania och AB Volvo ta fram vätgasdrivna lastbilar.
För att producera all denna gröna vätgas krävs det enorma mängder ren el. Fossilfritt Sverige räknar med ett behov på ungefär 55 TWh, motsvarande en tredjedel av den svenska elproduktionen. Företrädare för Fossilfritt Sverige menar att det delvis skulle kunna tillgodoses genom att den el som Sverige exporterar i stället används här.
Det är inte en optimal lösning. Sverige borde eftersträva att fortsätta vara en nettoexportör av el. Med sin i princip helt rena elproduktion tränger Sverige undan utsläpp från bland annat smutsiga kolkraftverk på kontinenten. Att stirra sig blind på svenska utsläpp är därför inte nödvändigtvis det bästa för klimatet.
Dessutom ska framtidens el inte bara gå till produktion av vätgas. Svenskt Näringsliv spår en elanvändning på minst 200 TWh 2045, en ökning med 60 procent. Fortums koncernchef är inne på samma linje (Di 21/1) och anser att Sverige behöver planera för åtminstone 100 extra TWh.
Det duger inte att nöja sig med en vätgasstrategi. Det behövs en plan för hela energiförsörjningen. Tillståndsprocesserna för nya ledningar måste kortas ned och hinder för elproduktionen tas bort. Att tala om omställning är en sak. Regeringen måste också möjliggöra den.
