1515
Annons

Oroväckande att Ryssland och Nato slutar prata

Relationen mellan Nato och Ryssland har inte varit så kylig som den är i dag sedan kalla kriget. 

Det anser Nato-chefen Jens Stoltenberg.

Det är svårt att argumentera emot honom, efter måndagens händelser.

UPPTRAPPNING. Ryssland avbryter kontakterna med Nato efter ett upptrappat diplomatiskt bråk. På bilden: Nato-chefen Jens Stoltenberg träffar Vladimir Putin i sin tidigare roll som norsk statsminister.
UPPTRAPPNING. Ryssland avbryter kontakterna med Nato efter ett upptrappat diplomatiskt bråk. På bilden: Nato-chefen Jens Stoltenberg träffar Vladimir Putin i sin tidigare roll som norsk statsminister.Foto:Alexei Nikolsky

Ryssland gjorde nämligen verklighet av sitt hot om att stänga den ryska Nato-representationen i Bryssel. Samtidigt slog ryssarna igen försvarsalliansens militära sambandskontor samt informationskontor i Moskva och drog tillbaka ackrediteringarna för Natos utsända diplomater.

Moskvas agerande är ett direkt svar på att Nato utvisade åtta ryska diplomater från Nato-delegationen i början av oktober, efter anklagelser om spioneri.

Utvecklingen är på alla sätt olycklig. Utan de diplomatiska kanalerna försämras kommunikationen och förståelsen mellan parterna, vilket ökar risken för missförstånd och därmed konflikt. 

Utan väl upparbetade kommunikationskanaler minskar även möjligheterna att snabbt hindra en pågående konflikt från att trappas upp. 

Det redan försämrade säkerhetsläget i Europa försämras därmed ytterligare av det inträffade, vilket även spiller över på Sverige.

Det som framför allt oroar är tendensen – att relationen bara tycks fortsätta att utvecklas i fel riktning. 

Vad blir nästa steg?

Dessutom har det gått snabbt. Så sent som 2010 fattade Ryssland och Nato beslut om att fördjupa samarbetet, vilket följde av Obama-administrationens ”reset”-politik mot Moskva. 

Parterna slog fast att de inte utgör något hot mot varandra. Ryssland skulle till och med bli en del av Natos europeiska missilförsvar, var det tänkt.

Men Vladimir Putin hade som bekant andra planer.

Sverige tillhör länderna som allra tydligast markerat att EU:s sanktioner mot Ryssland ska vara kvar efter den olagliga annekteringen av Krim 2014. 

Samtidigt har vi på senare år återupptagit kontakterna med Moskva, både på försvarsattachénivå och genom bilaterala utrikesministermöten. 

Länderna har också ett omfattande ekonomiskt utbyte. Den ryska industri- och handelsministern var nyligen på besök i Stockholm av just det skälet.

Den typen av samarbeten är inte bara bra för Sveriges ekonomi utan också indirekt för vår säkerhet. Dialog och handel är effektiva konfliktavhållande verktyg. 

Sverige bör verka för att även Nato så snart som möjligt återupptar sina diplomatiska kanaler med Ryssland.


Turerna i SAS väcker frågor om flygstrategi

Samtliga tre skandinaviska länder, de som en gång tillsammans grundade SAS, har nu gett besked om hur de förhåller sig till flygbolagets räddningsplan, SAS Forward. Den norska staten gav på tisdagen beskedet att den kan gå med på att omvandla lån till aktier men avstår från att delta i den planerade nyemissionen. Beskedet är i linje med hur den svenska regeringen har agerat.

FLYGET BEHÖVS. Sverige behöver en flygstrategi som bland annat ger svar på hur Arlanda ska utvecklas.
FLYGET BEHÖVS. Sverige behöver en flygstrategi som bland annat ger svar på hur Arlanda ska utvecklas.Foto:Ali Lorestani

I praktiken är det nu bara ett land som långsiktigt står bakom SAS: Danmark. Att den danska staten vill försvara sitt ägande i SAS, eller till och med öka det, är helt i linje med landets flygstrategi. SAS fortsatta existens är för danskarna sammanflätad med flygplatsen Kastrup. Den stora SAS-flygplatsen är Kastrup, inte Arlanda. Kastrup är flygnavet inte bara i Danmark utan i hela Skandinavien. Den positionen vill danskarna behålla.

Det är ett steg i rätt riktning att de tre staterna är eniga om att omvandla lån till eget kapital. Men det innebär inte att SAS framtid är tryggad. Bolaget behöver få in nytt kapital från nya ägare. Men för att riskkapitalister ska vara intresserade av att bli ägare i SAS måste det finnas utrymme för att driva förändringar. Med en stor dansk statlig ägare kan det bli svårt. Danmark bör ställa in sig på en kompromiss som ger landet inflytande men inte försvårar för bolaget att ta in nytt kapital. 

Tisdagens besked från Norge väcker också frågor om vad som händer efter det att SAS akuta kris har avvärjts. Den svenska regeringen verkar vara fullt fokuserad på att staten ska sälja innehavet i SAS. Men sedan då?

Den svenska strategin för flyget som innebär att staten och familjen Wallenberg genom sitt ägande i SAS säkrar flyglinjer som passar svenska intressen är definitivt skrotad. Men Sverige behöver flyget. Nu mer än på länge. Det gröna industriklustret i Norrland kommer att kräva täta flygförbindelser för att locka arbetskraft och möjliggöra affärer.

Regeringen har givit Peter Norman, tidigare finansmarknadsminister i Fredrik Reinfeldts regering, i uppdrag att utreda behoven av flygplatser och samhällsviktigt flyg. Statens ambition bör vara att skapa konkurrenskraftiga villkor för att locka flygbolag att trafikera hela Sverige. Många frågor måste besvaras. Är till exempel statliga Swedavia rätt ägare för att utveckla Arlanda eller är privata aktörer bättre lämpade? 

Är det något turerna kring SAS tydligt visar så är det att Sverige behöver en ny flygstrategi.

 


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?