Annons
Ingen data tillgänglig just nu

Om junifisket på ål

Så här års fiskade man ål. Med ryssja i grunda vikar, med rev i lite djupare men framför allt med sax och lampa. En fotogenlampa på 500 watt med glödstrumpa fästes längst fram på roddbåten och så paddlar man långsamt över stilla vattenytor med en lång stång och en ålasax i ena änden.

BLEKE. Att släppa ålljuset fritt under sommarmånaderna skulle inte påverka ålbeståndet alls men öka livskvaliteten för de som bor längs kusten.
BLEKE. Att släppa ålljuset fritt under sommarmånaderna skulle inte påverka ålbeståndet alls men öka livskvaliteten för de som bor längs kusten.Foto:Hasse Holmberg / TT

Det omtalade ålamörkret bortåt augusti är sämre för ljuse, nätterna är inte lika stilla, men nu i juni är vädret bra.

Ålen rör sig lite olika beroende på lufttryck och måne. Om det är åska i luften är den orolig och simmar runt bland sovande abborrar och vaksamma gäddor. Tångräkorna sträcker sina små klor mot ytan och i lampljuset ser man deras färger, blått, gult och rött.

Att ljusa ål ger inte så mycket och man måste vara uppe en hel natt men är vackert och spännande. Samt en del av en gammal fångst- och fiskekultur i södra Sverige, särskilt i Blekinge som fått sitt namn efter havsvikarnas stilla nattvatten. Man skulle kunna säga att ålljuse är sydostkustens svar på västkustens hummerfiske, en fångst som är rolig och ger guldkant på matbordet.

När ålljustring förbjöds av djurskyddsskäl på 1960-talet gjordes undantag av kulturella skäl för delar av Blekinge län där fisket fortsatte men med sax som ansågs mindre plågsamt. På 1980-talet kunde länets samtliga riksdagsledamöter mobilisera för att vidmakthålla undantagen, också då hänvisade man till kulturella skäl. Ralf Lindström, Helge Karlsson och Hans Gustafsson från S gjorde gemensam sak med Centerns Karl-Anders Pettersson och Folkpartiets Margot Håkansson. Det fanns ingen tvekan om att den lokala politiska representationen slogs för den lokala kulturen och det fanns en viss lyhördhet i riket. Den lokala ordningsmaktens iver att beivra ålfisket var heller inte särskilt stor.

2007 förbjöds allt fiske av ål i Sverige. Undantag görs för de yrkesfiskare som sedan tidigare hade licens för ålfiske men nya licenser utfärdas inte och tanken är att det professionella ålfisket ska självdö.

Ålfisket dröjer sig dock kvar i de traditionella ålfiskevattnen, i alla fall om man får tro myndigheternas oro för det som nu kallas det illegala ålfisket. Den sedvänja som tidigare ansågs skyddsvärd är i dag kriminell. Ålfiske med lampa om natten syns absolut inte till.

Attitydskiftet hos politiker och myndigheter är mycket tydligt. Ingen riksdagsledamot motionerar och på myndigheterna är lusten att beivra mycket stor. Naturskydd skapar en speciell typ av hänsynslöshet. Kustbevakningen larmar varje år i lokalpressen och har börjat med drönarspaning över skärgården för att hitta ryssjor.

Bakgrunden är naturligtvis ålens prekära läge. Inflödet av ny ål från Atlantens lekplatser till sötvattensdragen i Afrika, Asien från östra Medelhavet och Europa har minskat drastiskt sedan toppåren på 1950-talen. Inflödet till Östersjön har minskat med 90 procent. Man vet ännu inte vad minskningen beror på men Havs- och vattenmyndighetens årliga rapporter pekar på utbyggnaden av vattenkraften i nästan alla vattendrag, utdikning, fiske och ökat jakttryck från skarv som återhämtat sig som art i Östersjön.

Regleringen av vattendragen gör dels att det är svårare för ålen att vandra upp i sjöarna för att äta och bli fet, dels att dödligheten vid återvandringen är mycket stor. 40 procent, eller drygt 100 ton, av ålen som vandrar från sötvatten dör i vattenkraftverk. Det legala fisket tar nästan lika mycket. Hur många ton ål skarv och säl äter vet man inte men det finns ett samband mellan etablering av skarvkolonier och att ålen lokalt försvinner.

Om man föreställer sig hur det är att vara ål och betraktar Östersjön är det ett ganska stökigt ställe. Åar och bäckar har dämts upp, diken har försvunnit, turbinerna nedströms är livsfarliga, skarven hotar i luften och människan fiskar.

Trots alla hinder simmar uppskattningsvis drygt 3600 ton blankål varje år ut ur Östersjön genom de danska sunden för att vandra bort till Sargassohavet. Det legala fisket tar alltså ett par procent av de ålar som vandrar ut. 

Från bottenåret 2010 har inflödet till Östersjön av gulål ökat, vilket bland annat märks i kylvattenintaget till Ringhals kärnkraftverk, en klassisk mätpunkt för att stämma av åltillväxten. Enligt Havs och Vattenmyndigheten syns till och med en ”tydlig uppgång” vid mätpunkter längs västkusten, i Kattegatt en ”signifikant uppgång” och ökningen gäller hela Nordsjöområdet och hela Europa. Varför det ökar eller om det är stabilt vet man inte. Ålens liv är en gåta men det ser något ljusare ut.

Det gör inte ålen mindre skyddsvärd men det finns skäl att bedriva detta artskydd med större hänsyn till lokalbefolkningen. Att släppa ålljuset fritt under sommarmånaderna och tillåta två par ryssjor skulle inte påverka ålbeståndet alls men öka livskvaliteten för de som bor längs kusten. Det är också ett värde och bör vara eftersträvansvärt.

Art- och miljöskydd är nya filosofier och utvecklas hela tiden. De blir lätt totalitära, ett rakt förbud är alltid lockande, och på EU-nivå är avståndet så långt att respekten för lokala sedvänjor lätt tappas bort. Men resultatet blir hat mot myndigheter, en känsla av att målet om biologisk mångfald aldrig inkluderar människan och illegalt fiske. Det är bättre att jobba med folk.

Glad midsommar!


Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder Dagens industri möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten. De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till di.se. Dagens industri granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen di.se. Läs mer om kommentering här.

Innehåll från XintelaAnnons

Bättre behandlingsmetoder med cellmarkör

Evy Lundgren-Åkerlund, vd för Xintela.
Evy Lundgren-Åkerlund, vd för Xintela.Foto:Ola Torkelsson

Med en patentskyddad markörteknologi för stamceller och en egen produktionsanläggning är Xintela en spelare inom cellterapifältet att räkna med. Nu satsar de även på att ta fram en ny behandlingsmetod för aggressiv bröstcancer.

Xintela utvecklar behandlingar inom områden där behovet av ny innovation är stort – artros, covid-19 och aggressiva cancerformer. Utvecklingsarbetet grundar sig i företagets markörteknologi Xinmark, där specifika cellyteproteiner fungerar som målmolekyler på stamceller och cancerceller.  

Från start har Xintela fokuserat på stamcellsterapi för artrospatienter. Genom prekliniska studier på hästar har bolaget visat att stamceller som tagits fram med hjälp av markören kan bromsa utveckling av artros hos hästar efter n ledbroskskada. 

EXTERN LÄNK: Inbjudan till Xintelas emission 

Unik markörteknologi

– Vi är inte ensamma om att arbeta med stamceller, men vår teknologi gör oss verkligen unika. Med våra markörer kan vi sortera ut stamceller från exempelvis fettvävnad och få fram en homogen stamcellspreparation av hög kvalitet som sedan expanderas i stora mängder, säger Evy Lundgren-Åkerlund, vd för Xintela. 

Xintela har en egen GMP-förberedd produktionsanläggning för att tillverka sina stamcellsprodukter för kliniska studier. Nu inväntar företaget ett tillstånd för att producera den första produkten Xstem-Oa och inleda kliniska studier på artrospatienter.  

Markörteknologin Xinmark kan också användas för att detektera vissa aggressiva cancerceller och rikta behandlande antikroppar till dessa. Xintela fokuserar sedan tidigare på den aggressiva hjärntumören glioblastom, och nyligen presenterade företaget att nästa fokusområde blir trippelnegativ bröstcancer, även den en mycket aggressiv cancerform med dålig prognos. 

Nya indikationer möter stora medicinska behov

– Plattformen Xinmark ger oss möjlighet att bredda verksamheten till nya utvecklingsområden. Därför har vi nu lagt till trippelaggressiv bröstcancer och även inlett en preklinisk studie av våra stamceller som behandling för Acute Respiratory Distress Syndrome (ARDS), en svår lungkomplikation som drabbar vissa covid-19-patienter, säger Evy Lundgren-Åkerlund.

Nu hoppas hon kunna landa samarbeten med strategiska partners inom bolagets verksamhetsområden för att ytterligare stärka Xintelas plats på marknaden. 

EXTERN LÄNK: Läs mer om Xintelas satsning på en ny behandling av aggressiv bröstcancer 

Fakta Xintela
Xintela är ett biomediciniskt bolag verksamt inom regenerativ medicin och cancer. Med sin patentskyddade markörteknologi utvecklar företaget nya behandlingsmetoder för exempelvis artros och hjärntumörer. www.xintela.se 

Mer från Xintela

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Xintela och ej en artikel av Dagens industri

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?