Annons

Ökad ojämlikhet ett politiskt mål även för S

LEDARE. Jämlikhet var ingenting som syntes på 2018 års socialdemokratiska valaffischer. Devisen var snarare ”starkare samhälle, tryggare Sverige”. Men från Magdalena Andersson och Finansdepartementet har fördelningspolitik, jämlikhet och ojämlikhet varit ett återkommande tema.

KLYFTOR. Magdalena Anderssons finansdepartement har presenterat en långtidsutredning om ojämlikhet. Det är intressanta siffror som redovisas där, men man ska komma ihåg att jämlikhet inte är något aktuellt politiskt mål.
KLYFTOR. Magdalena Anderssons finansdepartement har presenterat en långtidsutredning om ojämlikhet. Det är intressanta siffror som redovisas där, men man ska komma ihåg att jämlikhet inte är något aktuellt politiskt mål.Foto:Jessica Gow/TT

Senast är det huvudbetänkandet från Långtidsutredningen som har temat ojämlikhet. Utredningen görs på Finansdepartementet och har sedan mer än 70 år utgjort underlag för den ekonomiska politiken. När tjänstemännen väljer tema kan man vara säker på att det svarar mot ett uttalat behov från den politiska ledningen på departementet.

Fördelningspolitik är något djupt ideologiskt. Men ojämlikhet är också något som kan studeras vetenskapligt. Inkomstskillnader ger incitament, men alltför stora skillnader skadar ett land, när sammanhållningen påverkas negativt. När klyftor skapar omfattande protester eller leder till våldsamheter förlorar alla på det. På europeisk nivå kallas det sammanhållningspolitik när skillnader när fattiga regioner får hjälp att lyfta. Alla ska känna att de får del av en välståndsökning.

För Magdalena Andersson fyller hur som helst denna diskussion en funktion. Hon har vid återkommande tillfällen resonerat om höjda kapitalskatter och skärpta 3:12-regler för fåmansföretagare. I siffrorna över inkomstfördelningen hämtar hon argument. Ginikoefficienten ökar och den översta decilen har dragit ifrån. Och där handlar det om kapitalinkomster.

Saken tycks klar. Höj kapitalskatten. Men hon vet samtidigt att varje sådan höjning får negativa dynamiska effekter. För varje procentenhet uppåt påverkas affärsbeslut. Det är inte säkert eller ens troligt att statskassan får in mer kronor och ören. Och eftersom fastighetsaffärer utgör en stor del av kapitalinkomsterna är det extra tydligt vad en skattehöjning skulle medföra – mindre rörlighet på bostadsmarknaden.

Magdalena Anderssons eventuella planer på höjda skatter på kapitalinkomster och entreprenörskap kommer nog inte att bli verklighet. Inte bara för att det finns ytterst lite pengar att hämta hem där. Inte heller för att det kan finnas en riksdagsmajoritet mot denna idé. Utan för att den inte heller stämmer med Socialdemokraternas linje, såsom den har kommit till uttryck i praktisk politik.

Socialdemokraterna vill egentligen inte ha jämlikhet. De vet att skillnader behövs för att drivkrafterna ska fungera. Framför allt gäller det mellan den som arbetar och den som inte gör det.

I alla år har transfereringar, alltså bidrag och ersättningar från socialförsäkringen, hållits tillbaka genom att de inte har höjts alls eller inte lika mycket som lönerna. Detta har varit fallet oavsett färg på regeringen. Det är sedan många år okontroversiellt med självrisker i försäkringssystemen (karensdagar etc) och ersättningen får under inga omständigheter bli 100 procent av lönebortfallet.

Jobbskatteavdragen infördes av alliansen för att göra det mer lönsamt att arbeta. De återställdes inte av S.

Pensionssystemet är uppbyggt för att det ska löna sig att arbeta. Det blir ilska när utfallet inte blir på det viset, alltså när det är för liten skillnad i pension mellan att ha arbetat hela livet och att inte ha arbetat alls.

Den vedertagna termen är ”respektavstånd” och Pensionsmyndigheten räknar regelbundet på att detta avstånd inte får krympa för mycket.

Att det måste löna sig att arbeta är något som partier till höger och vänster håller med om. Detta har blivit en svensk överideologi. Det är däremot inte fallet med jämlikhet.

Nästa år, när det är dags för avtalsrörelse, kommer mycket energi att läggas på löneskillnader. De är små i Sverige och kunde gärna bli större. Men det är inte där den ekonomiska klyftan är som störst. Det är mellan att arbeta och att inte arbeta, och den skillnaden måste finnas kvar.

Verklig jämlikhet uppnås inte genom att alla får samma belopp varje månad, utan genom ett välfärdssamhälle och utbildningssystem som ger samma möjligheter för alla.


Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder Dagens industri möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten. De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till di.se. Dagens industri granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen di.se. Läs mer om kommentering här.

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?