Annons

Ohederligt att skylla elkrisen på utlandet

Svenska vänsterpolitiker verkar intressera sig allt mer för europeiska energipriser. 

S-ministrar har exempelvis gjort det till en vana att hänvisa till vad som sker på ”kontinenten” på frågor om Sveriges upptrissade elpriser.

Som om de själva inte hade något ansvar för problemen.

Foto:Jonas Ekströmer/TT
Foto:Johan Jeppsson/TT
KABELNATIONALISM. Energiminister Khashayar Farmanbar (S) och Vänsterpartiets ledare Nooshi Dadgostar tillhör dem som skyller den svenska elkrisen på våra EU-grannar. Men med större kraftproduktion i Sverige skulle europeiska elpriser få mindre genomslag.
KABELNATIONALISM. Energiminister Khashayar Farmanbar (S) och Vänsterpartiets ledare Nooshi Dadgostar tillhör dem som skyller den svenska elkrisen på våra EU-grannar. Men med större kraftproduktion i Sverige skulle europeiska elpriser få mindre genomslag.

Nooshi Dadgostar är inne på samma spår. Vid en pressträff i riksdagen på tisdagen påstod vänsterledaren att Sverige hade haft ”helt vanliga svenska elpriser” om vi inte varit sammankopplat med EU. 

Hon hävdade att det inte skulle spela roll om Sverige byggde ett till kärnkraftverk eftersom elen bara skulle exporteras till den som betalar mest, och att industrin inte kommer att etablera sig i Sverige om vi har samma priser som på kontinenten.

Dadgostars dröm är en nordisk elunion, där elmarknaden är reglerad, inte marknadsutsatt.

Allt är EU:s och marknadens fel, med andra ord.

Resonemanget skvallrar om vilken väljargrupp vänsterledaren försöker charma inför valrörelsen: industriarbetarna. Och faktum är att denna kabelnationalism har supportrar runt om i industri-Sverige. 

SSAB:s nya ordförande Lennart Evrell uttalade sig exempelvis i liknande ordalag i Di i december.

Men att tro att allt skulle bli bättre om bara Sverige lämnade EU:s energiunion är naivt.

Först och främst är Sveriges elförsörjning beroende av sammankopplingen. Vi har visserligen elöverskott under majoriteten av årets dagar och kan exportera vår gröna el till grannländerna, vilket är positivt för klimatet. 

Men det finns undantag. Vissa vindstilla dagar behöver även Sverige importera för att klara elförsörjningen. 

Och så kommer det att fortsätta så länge vi inte har möjlighet att lagra el i större skala, så länge vi inte har byggt bort flaskhalsarna i stamnätet som hindrar överföringen mellan norr och söder, eller ökat den inhemska kraftproduktionen.

Det sistnämnda tycks Dadgostar ha missat. Med större planerbar kraftproduktion i södra Sverige hade de europeiska priserna nämligen inte fått samma genomslag här. Sveriges elpriser bestäms på den nordiska elbörsen Nord Pool, och påverkas varken av ryska gaspriser eller polska kolpriser så länge det inte uppstår elbrist och därmed importbehov inom Norden. 

Driftsättningen av Finlands nya kärnreaktor Olkiluoto 3 minskar alltså sannolikheten för import av dyr el från kontinenten, vilket också gynnar Sverige. 

Med samma logik har även våra nordiska grannländer missgynnats av bristen på planerbar elproduktion i södra Sverige.

En färsk analys bekräftar att vänsterledaren har fel. Enligt forskningsföretaget Energiforsk skulle de sydsvenska elpriserna ha varit 30-45 procent lägre i höstas om de två nedlagda reaktorerna i Ringhals fortfarande varit i drift.

”Vad det visar är att vi har en ganska stor rådighet, att vi har ett inflytande i Sverige på vilka elpriser vi får och vilken elmarknad vi vill ha”, säger vd Markus Wråke om analysresultatet i Ekot.

Elkablarna till Europa är för övrigt inget vi kan välja bort hur som helst. Enligt EU-lagstiftningen är vi skyldiga att ha en viss uppkoppling mellan medlemsländerna. Det här är en viktig del av EU:s energiunion, som tillhör kärnan i den gemensamma klimatpolitiken. 

Tanken är att EU-länderna ska hjälpas åt i energiomställningen – inte att enskilda länder ska optimera sin energiförsörjning för att uppnå sina nationella klimatmål och locka till sig världens alla batterientreprenörer. 

Klimatet bryr sig som bekant inte om landsgränser.

Drar sig Sverige ur energiunionen skulle det heller inte tas emot så bra bland våra EU-grannar. 

Det skulle förstärka bilden av Sverige som ett land som vill plocka russinen ur den europeiska kakan, som gärna är med och drar nytta av fördelarna när det passar oss, men är mindre sugna på att betala priset. 

Likt vårt förhållande till Nato.

Det vore inte så smart.

Betydligt smartare vore att bygga fler elkablar till grannländerna för att minska sårbarheten i systemet. Likaså att öka takten i utbyggnaden av stamnätet för att optimera användningen av den el som redan produceras. 

Men framför allt behöver Sverige planera för ny kärnkraft, för att kunna balansera upp all ny vindkraft som ska byggas. 

Glädjande nog är det precis vad M och dess tilltänkta samarbetspartier just nu gör inför ett potentiellt maktskifte i höst. Kärnkraften fick för övrigt grön ljus när EU-kommissionen lade fram sitt slutliga taxonomiförslag på onsdagen.

Det är receptet för att locka hit och behålla framtidens gröna industrier.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera