1515
Annons

Ohederlig argumentation om budgetsamarbete

Finansminister Magdalena Andersson kräver besked om hur ett budgetsamarbete mellan M/KD och SD ska se ut. Hon gör det efter att Sverigedemokraternas ekonomisk-politiska talesperson Oscar Sjöstedt sagt att han kräver inflytande över hela statsbudgeten för att släppa fram en M-ledd regering. ”Ulf Kristersson har inte ett trovärdigt regeringsalternativ innan det här är utrett”, säger Magdalena Andersson i Di.

OLIKA SPELREGLER. Magdalena Andersson kräver att Ulf Kristersson reder ut hur han ska få igenom sina budgetar. Det var inte något hon själv gjorde inför förra valet, och ingen verkade tycka det var angeläget att ställa henne mot väggen för den saken.
OLIKA SPELREGLER. Magdalena Andersson kräver att Ulf Kristersson reder ut hur han ska få igenom sina budgetar. Det var inte något hon själv gjorde inför förra valet, och ingen verkade tycka det var angeläget att ställa henne mot väggen för den saken.Foto:Henrik Montgomery

Det är så här Socialdemokraterna har talat i decennier om oppositionen, att de inte har ett trovärdigt svar på hur landet ska styras. Det har ofta varit en ohederlig argumentation, men nu mer än tidigare.

Socialdemokraterna har i princip aldrig berättat inför ett val hur de har tänkt sig att regera. För 40-50 år sedan var detta en mindre fråga eftersom Socialdemokraterna var stora, och kunde räkna med en majoritet som med lätthet kunde nås med hjälp av VPK (eller till och med egen majoritet).

Just Magdalena Andersson har styrt med hjälp av MP och V fast de tillsammans saknade egen majoritet. Mandatperioden därefter har hon varit finansminister med stöd av MP, L och C, en konstellation som också saknade egen majoritet. Magdalena Andersson har två hela år, 2015 och 2019, styrt på en borgerlig politik eftersom S-regeringen valde att sitta kvar trots budgetnederlag.

Berättade hon eller Stefan Löfven någonting alls om detta i förväg? Diskuterade hon med väljarna om vilka parlamentariskt sett svaga regeringar de skulle behöva räkna med? Nej, givetvis inte.

Och nämnde hon att hennes budgetsamarbete skulle utsättas för hårt tryck varje gång Vänsterpartiet gör gemensam sak med partier högerut, vilket nu har hänt flera gånger? Berättar hon nu att det sannolika scenariet om Liberalerna hoppar av januarisamarbetet inte är ett extraval utan ett direkt beroende av Vänsterpartiet? Det handlar om det parti vars ungdomsförbund nyligen förtydligade att dess mål är ”ett kommunistiskt samhälle”. För övrigt ursäktade ungdomsförbundets ordförande sig med att ”ingen som är aktiv i Ung Vänster levde under den tiden” (då kommunistiska regimer begick folkmord). Som om nutida kommunistiska regimer skulle vara annorlunda.

När det gäller Sverigedemokraternas krav på en moderatledd regering är bilden otydlig, om man går på vad partiföreträdare säger. I tisdagens Di-intervju säger Oscar Sjöstedt att partierna måste vara överens ”om hundra procent, annars är vi överens om noll procent”. Senare ville partiledaren Jimmie Åkesson modifiera detta med att det inte handlar om ultimativa krav utan att vara en konstruktiv part i strävan att byta ut den S-ledda regeringen.

Om man däremot tittar på vad SD faktiskt gör, ekonomisk-politiskt, i riksdagen är bilden tydlig. Under förra mandatperioden har SD röstat på alliansens budget (2014) respektive på Moderaternas budgetalternativ (åren därefter) utan att först ha förhandlat om saken. Detta trots att partier vars egen budget har fallit brukar lägga ned sina röster i slutvoteringen.

Den senaste gången riksdagen röstade om statsbudgeten var i höstas. Om man jämför Moderaternas och Sverigedemokraternas budgetreservation, ser man att på de flesta sakområden har de båda partierna föreslagit ändringar i samma riktning. Att Sverigedemokraterna är ett bidragsparti märks dock – garantipension och föräldraförsäkring ska stiga. Ersättning till kommunerna för flyktingmottagande vill SD dra ned på, liksom klimatprojekt. Kollektivtrafiken ska få 6 miljarder kronor i stöd. Det mest särpräglade är SD-förslaget om en engångsutbetalning som pandemistöd på 10.000 kronor till alla, något som inte är finansierat.

Skillnader finns men de är uppenbart mindre än mellan januaripartierna. Och skillnaderna, just i budgeten, tycks inte heller vara så principiellt ideologiska som det framstår i debatten.

Skulle SD kunna tvinga fram en ekonomisk politik som står i strid med vad Moderaterna står för? En jämförelse av budgeterna visar att skillnaderna är små. Magdalena Andersson har genom sitt eget regeringssamarbete visat att man kan samarbeta om budgeten med vissa partier och om andra frågor med andra partier.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Viktigt att ha järnkoll på blankarna

Blankning är ett av placerarnas redskap för att skapa avkastning. Det sker genom att man lånar aktier mot en avgift, säljer dem för att senare köpa tillbaka dem till ett lägre pris. Om allt går blankarens väg, vill säga.

OVÄLKOMMET INTRESSE. Telefonappen Truecaller är det senaste bolaget som har blivit föremål för en blankarattack.
OVÄLKOMMET INTRESSE. Telefonappen Truecaller är det senaste bolaget som har blivit föremål för en blankarattack.

Blankning är en självklar del av en väl fungerande marknad. Nästan all blankning sker i det tysta och syns bara i Finansinspektionens blankningsregister. Men vissa aktörer motiverar sin bristande tilltro till ett bolag offentligt. 

 För bolagen som drabbas kan den negativa uppmärksamheten bli ödesdiger. På onsdagen blev kommunikationsappen Truecaller föremål för en publik blankarattack. Precis som i fallet med fastighetsbolaget SBB är det investeraren Viceroy som ligger bakom. Viceroy hävdar bland annat att Truecaller bryter mot dataskyddsförordningar och undviker skatt.

Påståendena är allmänt hållna, vilket gör dem svåra för andra investerare att verifiera och för Truecaller att avfärda. Själva idén med Viceroys agerande verkar vara att skapa osäkerhet och få ägare att sälja aktien så att kursen sjunker (och blankningen blir lönsam). Det blir ett slags självuppfyllande profetia.

SBB:s vd och huvudägare Ilija Batljan hävdar att Viceroys handlande är kriminellt. Att det är en fråga om marknadsmanipulation. Han har försökt att få Finansinspektionen att granska agerandet men myndigheten har inte sett sig föranledd att gå vidare med SBB:s anmälan.

Men när är agerandet att betrakta som kursmanipulation? 

”Gör man en blankarrapport i syfte att påverka handeln är det brottsligt. Håller man sig analytisk och saklig, utan överdrifter och värdeord och har underlag för sina påståenden, kan det återspegla en genuin uppfattning hos den som skriver rapporten”, sa Jan Leopoldson, kammaråklagare på Ekobrottsmyndigheten, till Di i somras.

Blankningen kan alltså fylla en viktig upplysande funktion – förutsatt att det finns underlag för vad som påstås. Den som frågar Truecaller och SBB skulle få höra att påståendena är grundlösa och att syftet bara är ett: att pressa ned aktiekursen.

Tillsynsmyndigheterna har här ett stort ansvar. Den tilltagande blankaraktivismen måste granskas noga. Vad som är okej och inte bör inte vara en tolkningsfråga. Tveksamma fall måste alltid granskas. Ytterst handlar det om förtroendet för marknaden.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera