”Jag tänker stärka EU:s försvarsfond för att stödja forskning och utveckling”. Så sade EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen i september. Och på EU-kommissionens hemsida kan man även läsa om det ambitiösa utvecklingsprogrammet inom försvarsindustrin (EDIDP) och strävan att öka samarbetet mellan mindre och medelstora försvarsindustribolag för att få upp volymen.
Men samtidigt arbetar EU med att klassificera försvarsmateriel som ohållbara investeringar. I ett utkast klassas delar av sektorn tillsammans med gambling och tobak. Om EU väljer att kalla försvarsmateriel ohållbart kommer det att väsentligt försvåra finansieringen av sektorn. Det skulle få betydande konsekvenser inte bara för försvarsindustrin och deras underleverantörer utan för enskilda länder som Sverige.
Europa litar redan till allt för stor del till Nato och USA för vårt försvar. Om vi undergräver vår egen vapenindustri gör vi oss oförsvarligt sårbara. Financial Times skriver (1/12) på temat under rubriken ”EU riskerar sin egen säkerhet genom att klassa försvarsindustrin som socialt skadlig”. Där påtalas att den tyska statligt kontrollerade Bayerische Landesbank har beslutat att avveckla kundföretag som får mer än 20 procent av sina intäkter från försvarsmateriel.
Det är extra anmärkningsvärt eftersom Bayern är basen för storbolag som Hensoldt, som utvecklar sensorteknologier för skydd och övervakningsuppdrag inom försvars-, säkerhets- och flygindustrin, och Airbus Defence. Dessutom uppger tyska försvarsindustriföreningen enligt Ft att en tredjedel av deras medlemmar har fått problem med sina banker. Ft pekar även ut banker i Sverige, Nederländerna, Finland och Belgien som kyliga mot sektorn.
Bland de svenska storbankerna och deras fonder varierar formuleringarna lite. De flesta tillåter investeringar i bolag där max 5 procent av omsättningen kan hänföras till tillåtna försvarsmateriel. Men det innebär inte att man kan placera i försvarssektorn, bara att man kan göra det i bolag som har en marginell försäljning dit. Det är en tuff linje som drabbar många mindre underleverantörer av fredliga produkter hårt.
Megafondbolagen Blackrock och Vanguard, som annars är starka förespråkare av hållbarhet, har däremot inga problem med att investera i försvarsindustrin och sälja relaterade finansiella produkter. Samma sak gäller exempelvis Fidelity. Det innebär att svenska och europeiska fondbolag inte vill eller får äga svensk försvarsindustri, men amerikanska kan göra det. Är det önskvärt? Är det ens meningsfullt?
Ett land har enligt FN-stadgan rätt och plikt att försvara och kontrollera sitt territorium. Alla partier i riksdagen vill att Sverige ska ha ett försvar. Annars vore vi vidöppna för att invaderas av främmande makt. Inget litet enskilt land kan ensamt producera allt försvarsmateriel det behöver. Det är varken praktiskt eller ekonomiskt möjligt i en så komplex industri. Alltså behövs investeringar från de internationella kapitalmarknaderna.
De som driver linjen att fonder inte ska äga aktier i försvarsindustrin borde avkrävas en förklaring, vad blir konsekvenserna, vad är alternativet? Förstatligande skulle inte lösa den moraliska frågan. Användningen vore densamma, och utan export skulle det bli dyrare när hela kostnaden landade på staterna. Samtidigt skulle mindre länder som Sverige bli tekniskt frånsprungna.
När det gäller hållbarhetsargumentet kan försvarsindustrin inte heller jämföras med tobak och gambling som de klumpas ihop med, eftersom dessa sektorer inte har något högre syfte. Naturligtvis är vapen skadliga. Men de är än mer skadliga om bara den part som hotar andra har dem.
EU-länderna behöver försvarsbolagen för att kunna försvara sig och bevara sin frihet. Och Europas försvarsföretag och deras underleverantörer behöver finansmarknaden för att kunna finansiera sig. Därför bör svartlistningen av försvarsmaterielsektorn upphöra.
