Men medborgarna har åtminstone förstått vad som är målsättningen – att platta ut smittkurvan och skydda riskgrupperna.
Allmänheten tar också ett stort ansvar med vardagliga försiktighetsåtgärder. I andra vågskålen ligger de negativa effekterna. Tvärstopp i ekonomin, arbetslöshet och konkurser.
Men det finns en åtgärd som land efter land tar till som måste betraktas som meningslös för smittspridningen i detta skede – att stänga gränser. Den här veckan har hela EU stängt sina yttre gränser. Personer som inte är EU-medborgare ska, med några undantag, helt enkelt inte få resa in. Tidigare har USA fattat ett liknande beslut. Grannländerna Danmark och Norge likaså.
Nu står polisen på Svinesundsbron och sorterar mellan bilar som får köra in i Norge respektive inte får det. Är det rätt användning av polisresurser? Är en riksgräns alls relevant i sammanhanget?
Alla länder har drabbats av coronaviruset. Hur man skulle begränsa smittan just genom att patrullera gränsen är oklart. Man skulle lika gärna kunna hindra människor från att resa från Göteborg till Stockholm.
De stängda gränserna ger inte flygbolagen något val. Det är inte ens meningsfullt att upprätthålla en sparlågetrafik.
Gränsbesluten och påföljande flygstopp är förmodligen det mest drastiska av coronaåtgärderna, om man resonerar i ekonomiska termer. Det är också ett problematiskt beslut eftersom det underkänner de medborgerliga försiktighetsåtgärderna som handtvätt, att hålla avstånd och att hålla sig hemma när man är krasslig. Utrikesflyg och gränser har per definition klassats som farliga.
Åtgärden är också besvärande eftersom den signalerar att smitta är något som kommer utifrån, ”foreign virus”, som Donald Trump sa. Att stigmatisera utlänningar för att dölja de egna bristfälliga åtgärderna är stötande.
Det finns en förmildrande omständighet med EU:s beslut om stängda gränser. Eftersom åtgärden har beslutats på ett avstånd från medborgarna (Bryssel) kan det också bli lättare att öppna gränserna och släppa på flygtrafiken igen. Ett sådant beslut kan tas centralt och ingen nationell regering behöver riskera kritik för att man är först med att återgå till ett normalläge.