ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Ny försvarsteknik sparar svenska liv

  • ÖRLOGSVARV. I Karlskrona byggs nu nästa generation ubåt. Sverige bör fortsätta lösa försvarsuppgifter med ny teknik. Vi ska inte tillbaka till den stora värnpliktsarmén. Foto: Saab

Sverige samlar ihop sig till ett nytt försvarsbeslut. Det förra, 2015, konsoliderade en underfinansierad försvarsmakt. Nu ökar resurserna och de viktiga partierna har alla aviserat kraftigt höjda försvarsanslag.

De har väljarna med sig. Försvarsmakten gör succé i förtroendebarometrarna. Försvarsministern är för första gången i modern tid en väljarmagnet. Ingen klagar längre på mullret från flygflottiljerna, särskilt inte under påskhelg. Ungdomarna vill göra lumpen. Hemvärnet växer.

På ytan syns därför en politisk enighet, särskilt mellan socialdemokrater och moderater. De finner varandra som nygamla och ivrigt ansvarstagande försvarsvänner.

Men det finns en viktig konflikt som bör friläggas. Sverige står inför ett vägval.

I maj ska Försvarsberedningen lägga fram en försvars- och säkerhetspolitisk rapport. Den vägleder försvarsbeslutet. Strax före julhelgen framkom uppgifter om att politikerna i beredningen föreslår en storsatsning på armén, i praktiken en fördubbling, bland annat med ny bataljon i Norrland. Och eftersom ingen vill säga nej till mer pansar och fler kängor på marken säger alla ja.

Men Försvarsberedningen uttrycker också en ny teknikfientlighet, i alla fall djup skepsis till att satsa på ny teknik. Sverige, anser man, har historiskt alldeles för ofta köpt in nästa generation vapensystem och helst legat i framkant i de svåraste systemen som ubåt och flyg. Inte bra, tycker beredningen. Gripen kom för tidigt, Gotlandsklassen kunde vänta, Archerkanonen behövdes inte.

Att denna svenska förkärlek till tekniska lösningar i ett kvarts sekel har gett oss Östersjöområdets farligaste ubåtsvapen, norra Europas mest avancerade artilleri och tillsammans med den nya delsvenskutvecklade jaktmissilen Meteor världens näst farligaste stridsflyg, tycks inte vara bra nog för beredningen. Det har varit för dyrt. I fortsättningen, menar man, ska man slita på gammal materiel och helst undvika ny. Och man ska under inga omständigheter låta sig förföras av visionärerna på Saab AB.

Nya vapensystem utan finansiering och personal skapar ingen säkerhet. Och försvarsindustrins intressen ska självklart inte styra försvarsmaktens utformning. Men när resurserna nu ökar kan denna nya teknikfientliga inställning verkligen diskuteras.

Försvarsmaktens egna tänkare har i en så kallad perspektivstudie förordat en mer högteknologisk väg för försvaret. Att släppa in en eventuell fiende i landet och bekämpa den med granatkastargrupper, eldöverfall och stora värnpliktsarméer är ingen bra strategi. Det blir som i östra Ukraina. Djupförsvaret lägger landets ekonomi i ruiner och många soldater kommer att förlora livet. Då är det bättre att tillsammans med allierade skapa trösklar av försvarssystem som stänger ute och stänger in fienden så att han inte ens överväger ett krigsäventyr. Det gör man med allt mer avancerat stridsflyg, alltid den bästa undervattensteknologin, sensorsystem som ser minsta eka i Finska viken och storsatsning på cyberförsvar.

Argumentet för att Sverige behöver en egen försvarsindustri har skiftat under åren, från kalla krigets självförsörjningstänk till den långa fredens idé om försvarsindustrins bidrag till ekonomisk tillväxt och innovationer. I dag, när den civila teknologin ofta ligger före den militära, är båda argumenten förlegade. Liksom andra sofistikerade teknikbranscher är den militära internationell och sammanflätad i komplicerade värdekedjor. Just här växer ett annat skäl fram.

De västliga demokratierna är högteknologiska länder. Vi har inte längre 14 000 man i fabriken, vi har industrirobotar. Försvarsmakterna är likadana. Vi har inga massarméer, vi har stealthflyg, drönare, hypersonic och snart AI överallt. Detta kräver en intellektuell infrastruktur i kraft av ingenjörer och humanvetare som ligger steget före de auktoritära makterna. Och det finns inga skäl till att svenskarna inte skulle vara med och hjälpa till. Vi har ett stolt teknologiskt arv, stora företag och är ett av en handfull länder som gör ett eget stridsflyg. Och egna ubåtar, bara en sådan sak. Detta är i sig relationsskapande. Sveriges transatlantiska länk är i hög grad vår försvarsindustri. Den står som första punkt i alla fina avtal som försvarsministern har skrivit på i Washington och London.

Moderaterna tycks ha tagit intryck av idén om högteknologiförsvaret och lade i våras ett ovanligt ambitiöst försvarspolitiskt program. Det är utpräglat teknikinriktat. Partiet är inte överens med S om inriktningen. Blås till strid och släpp artigheten. Vi ska inte tillbaka till den stora värnpliktsarmén. Vi är ett land som till och med löser våra försvarsuppgifter med smart teknik, stora företag, fina exportaffärer, bra reallöneutveckling och internationalism.

Och glöm inte att Nordens samlade BNP är större än Rysslands, som bara är 8 procent av EU:s. Den osäkerhet och rädsla som Putin har lyckats injaga med framskjutna system i Kaliningrad är tidernas illusionsnummer. Västs kapacitet och tekniska nivå är överlägsen. Häng i.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies