Annons

Ny kärnkraft behöver innovation och kapital

LEDARE. Ulf Kristersson (M) och Nyamko Sabuni (L) vill ändra bestämmelsen om att nya reaktorer bara ska kunna ersätta gamla, enligt ett inlägg i måndagens DN. Ny kärnkraft skulle kunna produceras av mindre reaktorer på andra ställen än i dag.

DUBBELFEL. Kontrollrummet på Ringhals, där reaktor 2 stängdes vid årsskiftet. Reaktor 1 ska stängas kommande årsskifte. Denna stängning är dålig för Sverige och dålig för klimatet.
DUBBELFEL. Kontrollrummet på Ringhals, där reaktor 2 stängdes vid årsskiftet. Reaktor 1 ska stängas kommande årsskifte. Denna stängning är dålig för Sverige och dålig för klimatet.Foto:Björn Larsson Rosvall

Energiminister Anders Ygemans (S) kommenterade att inget hindrar ny kärnkraft men att det inte finns några intressenter på grund av bristande lönsamhet.

Detta är det olyckliga arvet efter allianspartiernas kärnkraftsuppgörelse 2009. En bärande del var att ny kärnkraft skulle få byggas, men på marknadens villkor. Detta var en skickligt designad kompromiss där både kärnkraftsmotståndare och förespråkare kunde räkna sig som segrare. Den blocköverskridande överenskommelsen från 2016 hade samma ingredienser på den här punkten.

Men det har hela tiden varit politikerna som styr energimarknaden. Det finns ingen ren marknad på energiområdet. Förnybara energislag subventioneras. Kärnkraften var fram till för två år sedan belagd med en effektskatt.

Överenskommelsen från 2016 innehöll ett mål om 100 procent förnybar elproduktion 2040. Även om det tydliggjordes att detta endast var ett mål, innebär det ett besked till investerare – att om bara 20 år från nu så ska det helst inte finnas någon kärnkraft. Varför skulle någon vilja göra investeringar med de förutsättningarna? Statliga Vattenfall allra minst, med tanke på vem som är dess ägare.

När M och KD lämnade energiöverenskommelsen för ett halvår sedan blev kritiken att det skulle skada långsiktigheten i energisektorn. Det argumentet bygger på att det var investerarna som hade efterfrågat en energiöverenskommelse av det slag som det blev.

I själva verket var det politikerna som behövde den för att hantera den stora skiljelinjen, kärnkraften. I decennier har kärnkraftsmotståndet fått definiera svensk politik, ända sedan 1980 då den mest otydliga folkomröstningen i Sveriges historia ägde rum, vid en tid då den globala uppvärmningen var okänd i debatten. Ett år senare bildades Miljöpartiet, och det skulle dröja flera år innan ens det partiet nämnde klimatfrågan i sina partiprogram.

Så mycket har verkligheten förändrats på 40 år. Även det senaste årtiondet har mycket hänt i fråga om teknik. Den som vill peka på svårigheterna ser de nya dyra säkerhetskraven som infördes efter Fukushima. Den som vill se möjligheterna tar till sig av den utveckling som Kristersson och Sabuni pekar på.

Anders Ygeman sa också till Sveriges Radio att det råder energiöverskott i Sverige. Han kanske har rätt på papperet, men inte i verkligheten. Tidigare i somras startades oljekraftverket i Blekinge som är tänkt att användas de allra kallaste vinterdagarna. Det finns svåra överföringsproblem i elnäten, sydsvenska industrier får inte den effekt de behöver. Nedläggningen av kärnkraftverket i Barsebäck har inte kunnat kompenseras med el norrifrån. 

Det finns ett annat, större problem med Anders Ygemans uttalande. Varför skulle ett energiöverskott vara ett problem? Eftersom Sverige nästan bara producerar fossilfri el är det givetvis bra med ett överskott som kan exporteras, klimatkrisen råkar ju vara global. Det är märkligt att den svenska ”klimatnationalismen” inte ifrågasätts.

Det råder en bred samsyn om allvaret i klimatförändringarna. I stort sett alla ledande politiker skulle skriva under på att det är en ödesfråga för mänskligheten. FN:s klimatpanel räknar med kärnkraften i sina scenarier. Många skulle se kärnkraften som ett medel för att klara energiförsörjningen när kolet och oljan måste minska kraftigt.

Varför skulle det vara viktigt i det läget att kärnkraften inte får kosta? Att det bara ska vara investeringar som är affärsmässigt gångbara? Mot bakgrund av hur mycket pengar som världens länder är beredda att satsa på att mota klimatkrisen bör det väl vara befogat att också lägga pengar på kärnkraft även om det inte ger ekonomisk avkastning? Det handlar ju om att rädda planeten.


Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder Dagens industri möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten. De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till di.se. Dagens industri granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen di.se. Läs mer om kommentering här.

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?