1515
Annons

Nu är tid att avsluta stöden till företagen

Regeringen lägger sin vårbudget i en hoppfull tid. Slutet på krisen går att skönja. Restriktionerna är inne på sista varvet. Det är viktigt att se det och inte låta sig ryckas med på fel sätt i larmen om smittspridning. För näringslivet är det en nystart som pågår.

UNDVIK SNEDVRIDNING. I Magdalena Anderssons vårbudget fanns pengar till förlängda företagsstöd. Det bör bli den sista förlängningen.
UNDVIK SNEDVRIDNING. I Magdalena Anderssons vårbudget fanns pengar till förlängda företagsstöd. Det bör bli den sista förlängningen.Foto:Fredrik Sandberg

De flesta pandemistöd löper ut till sommaren efter att nyligen ha förlängts. Det är viktigt att det får bli så, även om det inte är säkert att vaccineringen har kommit lika långt vid halvårsskiftet som egentligen var tänkt. 

Pandemistöden är av skiftande slag. Anstånd med skattebetalningar har gett förbättrad likviditet i akuta situationer. Omställningsstödet har kompenserat för stora tapp i omsättning. Hyresstödet har kompenserat för en av de största fasta kostnader som företagen har. Ett tiotal andra stöd finns för aktiebolag och egenföretagare. Men störst är korttidspermitteringen, en stödform som har pågått ända sedan början av pandemin och förstärkts under tiden.

Dessa olika stöd har sina separata brister. Skatteanstånd är just bara ett lån, och dessutom ett riskabelt sådant eftersom det är viktigt för ett företag som riskerar obestånd att göra rätt just med skatterna. Hyresstödet, en tidig åtgärd under pandemin som nu har fått en repris ett år senare, är svårhanterligt eftersom det kräver att hyresvärd och hyresgäst är överens om att ansöka gemensamt och att hyresvärden måste avstå en fjärdedel av hyran under perioden.

Korttidsstödet, alltså statens kompensation för permitterad personal, har vållat stora problem för många företag att ta del av, i strid med regeringens intentioner. Den ansvariga myndigheten Tillväxtverket har fått kritik, bland annat för att ha tolkat lagtexten felaktigt. Ett upprörande reportage i SVT:s Uppdrag Granskning visade hur myndigheten har fått mängder av domar från förvaltningsrätten emot sig. Företagare har blivit utan stöd på grund av att Tillväxtverket har använt sig av fel ”jämförelsemånad”, och andra företagare kan av samma skäl ha fått stöd fast de inte borde ha fått det.

När politikerna har bestämt sig för att stödja företag i kris, då ska det gå till rätt företag utan fördröjning och utan utrymme för allvarliga tolkningsfel. Det ska vara rättssäkert.

Under den här krisen har stöden gjort att många företag har kunnat överleva, och livsverk har kunnat räddas. Anställda har kunnat vara kvar, konkurser har undvikits, andrum har getts.

Men det finns också något att lära av stödprogrammen och de brister som har funnits inbyggda i dem. Alla stöd, om än välmotiverade, snedvrider. Det är inte säkert att det mest relevanta för alla företag är att behålla anställda i en kris. Det är inte säkert att dyra lokaler är det rätta för alla företag att subventionera. Risken är att företag anpassar sin verksamhet efter de stöd som finns att tillgå. Risken är att en anpassning till stöden gör att en nödvändig omställning skjuts framåt i stället för att genomföras vid bästa tidpunkt.

För näringslivets dynamik måste statliga stödprogram vara sällsynta undantag. Sveriges framgångsrika företag har inte nått sin position för att staten har pekat ut en viss typ av företag. Det är inte statligt kapital som har skapat innovationer och effektiva bolag. Det har gjorts av entreprenörer.

Politikernas roll är att skapa goda generella förutsättningar för företagande, inte att välja vissa branscher eller framhålla vissa affärsidéer.

Det har sagts ibland om den pågående ekonomiska krisen, att den skiljer sig åt från tidigare nedgångar eftersom det handlar om en epidemi. När smittspridningen är över kommer efterfrågan att återkomma, helt enkelt. Men det är inte hela sanningen. Den djupaste ekonomiska krisen sedan andra världskriget tvingar givetvis fram stora omstruktureringar – det är inte bara en paus i ekonomin. Detta måste få ha sin gång.

Det politiska tänkande som dominerade på 1970-talet när oljekris och internationell lågkostnadskonkurrens slog mot näringslivet finns tyvärr fortfarande kvar. Den gången handlade åtgärderna om att förstatliga företag och 50 år senare är det selektiva subventioner. Men båda idéerna är lika skadliga i längden.

När den akuta krisen går mot sitt slut måste krisstöden upphöra. Den förlängning till juni, som bekräftades med pengar i vårbudgeten, bör vara den sista. För när efterfrågan återvänder – det kommer att bli en riktig boom –  då ska Sveriges företag komma igen med ett ännu mer kreativt näringsliv än före pandemin.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.
Innehåll från WihlborgsAnnons

Wihlborgs inför pris på koldioxidutsläpp

Arvid Liepe (tv) och Staffan Fredlund (th).
Arvid Liepe (tv) och Staffan Fredlund (th).

Flera svenska företagsjättar har infört ett internt pris på koldioxidutsläpp. Nu hoppar Wihlborgs på tåget. ”Det känns roligt att vi kan driva utvecklingen i vår bransch”, säger miljö- och klimatchefen Staffan Fredlund.

Nu inför fastighetsbolaget Wihlborgs ett internpris på koldioxidutsläpp. Priset sätts till 1000 kronor per ton och kommer inledningsvis att testas vid investeringsbeslut kring renoveringar och hyresgästanpassningar. 

– Det här är en nyckel för att omsätta klimatpåverkan till ett finansiellt värde som vi kan använda i kostnadskalkylen. Tanken är att det interna priset ska underlätta för oss att fatta kloka och relevanta beslut, och premiera leverantörer som erbjuder det klimatbästa alternativet när vi genomför upphandlingar, säger Staffan Fredlund, miljö- och klimatchef på Wihlborgs. 

Verktyg för att nå halveringsmål

Genom införandet av internpriset på koldioxid lägger bolaget i en högre växel för att minska utsläppen som sker i samband med byggprojekt, det som räknas som indirekt klimatpåverkan i värdekedjan. 

För att pressa ner klimatpåverkan ytterligare sätter Wihlborgs även upp ett så kallat målgränsvärde vid nybyggnation av kontorsfastigheter. Gränsvärdet ligger på 270 kilo koldioxidekvivalenter per kvadratmeter.

Nyfiken på Wihlborgs klimatarbete? Ta reda på mer här. 

– Vi har liksom branschen i stort haft svårt att mäta och målsätta klimatpåverkan vid byggnation och renoveringar, alltså den del av vår verksamhet som har störst klimatpåverkan, säger Arvid Liepe, ekonomi- och finanschef på Wihlborgs, och fortsätter:

– Internprissättningen och målgränsvärdet hjälper oss att angripa detta. Förhoppningen är att satsningarna ska göra stor skillnad för de totala utsläppen och bidra till att vi uppnår vårt halveringsmål för 2030.

Tar steget – innan det blir ett hygienkrav

Arvid Liepe och Staffan Fredlund hoppas att verktygen kommer att användas brett i organisationen och i både små och stora projekt.

– Vi kommer att testa detta och utvärdera om det styr oss på rätt sätt. Genom att ta steget nu hinner vi också med en lärandeprocess kring intern prissättning innan den här typen av åtgärder blir ett hygienkrav på marknaden. Det känns roligt att vi kan visa ledarskap och driva utvecklingen i vår bransch, säger Staffan Fredlund. 

Om Wihlborgs
Wihlborgs är ett börsnoterat fastighetsbolag som erbjuder kommersiella lokaler till företag och organisationer i Öresundsregionen. Wihlborgs Fastigheter finns i Malmö, Lund, Helsingborg och Köpenhamn. Bolaget är marknadsledande i de tre svenska städerna. 

Läs mer om Wihlborgs fastighetsutveckling

 

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Wihlborgs och ej en artikel av Dagens industri

Välj inte bort demokratisk naturgas

Rysslands attack på Ukraina har onekligen stökat till det för investerare som vill placera hållbart.

INVESTERA HÄR. EU behöver naturgasen. Fonder och investerare bör allokera mer kapital till sektorn. Att investera i den är hållbart.
INVESTERA HÄR. EU behöver naturgasen. Fonder och investerare bör allokera mer kapital till sektorn. Att investera i den är hållbart.Foto:Hakon Mosvold Larsen

Ta försvarsindustrin. Den exkluderades brett av fondbolag och andra investerare (somliga håller fortfarande fast vid den bojkotten) fram tills kriget bröt ut och det blev uppenbart att vapen behövs om ett land ska kunna försvara sig. Nu finns försvarskoncernen Saab i de flesta bankers fondportföljer.

Nästa bransch där hållbarhetsinvesterarna kan behöva tänka om är naturgasen. Att denna bransch systematiskt väljs bort av hållbara fonder kan i och för sig tyckas självklart – fossila bränslen har ingen plats i framtidens gröna energimix. 

Men kriget i Ukraina har visat att naturgasen fortfarande behövs. Länder som Tyskland är helt beroende av den. EU:s främsta källa till naturgas är tyvärr Ryssland, som hotar med att helt strypa flödet. För att EU ska göra sig oberoende av rysk gas måste behovet tillgodoses av andra leverantörer. 

Detta dilemma – och insikten att naturgas är mindre skadligt för miljön än kol – bidrog till att EU-parlamentet i juli röstade för att, under vissa förutsättningar, klassa investeringar i kärnkraft och naturgas som hållbara i enlighet med den så kallade taxonomin. EU-beslutet har ännu inte fått de svenska bankernas fondbolag att ompröva sin hållning. De skyr fortfarande naturgasen.

Men i Europa måste husen värmas upp och industrierna hållas i gång. Gasen behövs. Och den ska naturligtvis komma från vänligt sinnade, demokratiska länder. Tyvärr är det inte bara att vrida på kranen. Norge, som är EU:s nästa största leverantör av gas, kör för fullt. Efter år av krympande investeringar måste bolagen allokera mer kapital till att bygga ut sin kapacitet och prospektera nya gasfält. Norska Aker och Equinor har flera intressanta projekt på gång.

Denna utveckling bör även locka svenska fondbolag och investerare. Det är viktigt att kapitalet sluter upp bakom ambitionen att fasa ut Putins gas och att under ordnade former ställa om till ett fossilfritt samhälle. EU behöver mer av ”demokratisk naturgas” från Norge, USA och Storbritannien. Att investera i den är hållbart.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera