1515
Annons

Norwegian visar varför en bättre ägarpolitik behövs

LEDARE. Kinesiska staten, via några mellanled, är nu näst största ägare i flygbolaget Norwegian. När resultatet av nyemissionen summeras hamnade den största aktieposten hos irländska Aercap (15,9 procent). Nummer två är kinesiska BOC Aviation (12,7 procent).

Foto:Johansen, Erik

Så nu är ett av Europas största flygbolag med Norden som hemmamarknad delägt av Kina. Framtiden för SAS största konkurrent kan därmed bestämmas i Shannon på Irlands västkust – och i Peking.

Debatten är genast i gång om Kinas uppköpspolitik, strategiska risker och känslig infrastruktur. Den uppstår varje gång en storaffär sker där kinesiska intressen ökar sitt inflytande.

Den här gången är det svårt att se det kinesiska deltagandet i nyemissionen som ett strategiskt steg. Givetvis vill leasingföretagen säkerställa sina fordringar. Det är en konsekvens av att flygbranschen på många håll har fått nya strukturer. Det har blivit allt mindre tydligt vad vissa flygbolag egentligen består av. Flygplanen är ägda av leasingbolag. Personalen kan komma från bemanningsbolag. Marktjänster sköts inte av egen personal utan upphandlas av externa bolag. Varumärket och strategiska samarbeten utgör kärnvärdet i ett lågprisbolag.

När ett sådant bolag drabbas av en kris är det kreditorerna som bestämmer.

Köpet i Norwegian är inte resultatet av ett kinesiskt maktpolitiskt övervägande, däremot kan beslutet att från början teckna leasingavtal med Norwegian ha varit det.

Generellt är kristider ett läge för opportunistiska investeringar. Man kan utgå från att kinesiska intressen kommer att hålla sig framme. Uppköp, räddningsaktioner, övertagande av kontrollposter kommer att trigga i gång en intensiv debatt om säkerhetsfarorna med kinesiska ägare.

Men det går knappast att hindra kinesiska köp i börsnoterade bolag. Om ett bolag har ett oavvisligt säkerhetsintresse bör dess ägande inte vara spritt på börsen. I varje fall är det för sent att reagera när en affär redan är ett faktum.

Det finns en större fråga, det svenska investeringsklimatet. Det har blivit mycket bättre sedan 1970-talets restriktioner och huvudlösa straffskatter. Men mycket återstår om man vill ge svenska investerare lika goda villkor som utländska. Ett system som beskattar framgång med 50 procent går inte att försvara om man vill att entreprenörer ska kunna växa och behålla ägandet i Sverige.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Sabotera inte för oljebolagen

Medan hushållen i väst knäar under bördan av stigande energikostnader gör olje- och gasföretagen rekordvinster.

FEL VÄG. Att straffbeskatta oljebolag, som FN vill, riskerar bara att förvärra energikaoset.
FEL VÄG. Att straffbeskatta oljebolag, som FN vill, riskerar bara att förvärra energikaoset.Foto:Carina Johansen

Brittiska BP tredubblade sin vinst till 9,3 miljarder dollar under andra kvartalet i år jämfört med motsvarande period i fjol. Samma starka utveckling hade norska Equinor, vars nettovinst ökade till 6,8 miljarder dollar.

Det väcker blandade känslor att oljebolagen, rent krasst, profiterar på kriget i Ukraina. Den norska regeringen har genom olje- och energiminister Terje Aasland sagt att detta är ett tillfälle ”då det inte är roligt att tjäna pengar”. I förra veckan gick FN:s generalsekreterare António Guterres ut och uppmanade regeringar att straffbeskatta oljebolagens vinster.

”Denna groteska girighet straffar de fattigaste och mest utsatta människorna, samtidigt som de förstör vårt enda gemensamma hem”, sa Antonio Guterres, enligt BBC.

Att beskatta oljebolagens vinster ännu mer riskerar att förvärra energikaoset. Beslutfattare i väst bör i stället fokusera på hur bolagen så snabbt som möjligt kan förmås att investera vinsterna så att produktionen av olja och gas kan öka. Ett större utbud skulle pressa priserna och sänka energinotan för de hårt prövade hushållen.

Men framgångsrika oljebolag behövs också av andra skäl. 

Ska väst klara av att göra sig oberoende av rysk energi behövs mer olja och gas från pålitliga länder, som USA, Norge och Storbritannien, där några av världens största oljebolag har sina huvudkontor. Om de ländernas regeringar börjar straffbeskatta oljebolagen – Storbritannien har redan fattat beslut om en engångsskatt på 25 procent – riskerar investeringarna att bli lidande. 

Omställningen till förnybar energi kräver också olja och gas under en övergångsperiod. Det är lätt att tro – i synnerhet när man hör Sveriges energiminister Khashayar Farmanbar – att vindkraft till havs är en snabb lösning på energiproblemet. Det är det inte. Ledtiderna från beslut till färdig vindpark är i bästa fall sex år.

Investeringar i prospektering och produktion av olja och gas har varit eftersatta i flera år. Med dagens höga vinster finns en möjlighet att ändra på det. När vi som mest behöver mer olja och gas från länder i väst är straffskatter fel väg att gå.

 

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera