Annons

Norwegian visar varför en bättre ägarpolitik behövs

LEDARE. Kinesiska staten, via några mellanled, är nu näst största ägare i flygbolaget Norwegian. När resultatet av nyemissionen summeras hamnade den största aktieposten hos irländska Aercap (15,9 procent). Nummer två är kinesiska BOC Aviation (12,7 procent).

Foto:Johansen, Erik

Så nu är ett av Europas största flygbolag med Norden som hemmamarknad delägt av Kina. Framtiden för SAS största konkurrent kan därmed bestämmas i Shannon på Irlands västkust – och i Peking.

Debatten är genast i gång om Kinas uppköpspolitik, strategiska risker och känslig infrastruktur. Den uppstår varje gång en storaffär sker där kinesiska intressen ökar sitt inflytande.

Den här gången är det svårt att se det kinesiska deltagandet i nyemissionen som ett strategiskt steg. Givetvis vill leasingföretagen säkerställa sina fordringar. Det är en konsekvens av att flygbranschen på många håll har fått nya strukturer. Det har blivit allt mindre tydligt vad vissa flygbolag egentligen består av. Flygplanen är ägda av leasingbolag. Personalen kan komma från bemanningsbolag. Marktjänster sköts inte av egen personal utan upphandlas av externa bolag. Varumärket och strategiska samarbeten utgör kärnvärdet i ett lågprisbolag.

När ett sådant bolag drabbas av en kris är det kreditorerna som bestämmer.

Köpet i Norwegian är inte resultatet av ett kinesiskt maktpolitiskt övervägande, däremot kan beslutet att från början teckna leasingavtal med Norwegian ha varit det.

Generellt är kristider ett läge för opportunistiska investeringar. Man kan utgå från att kinesiska intressen kommer att hålla sig framme. Uppköp, räddningsaktioner, övertagande av kontrollposter kommer att trigga i gång en intensiv debatt om säkerhetsfarorna med kinesiska ägare.

Men det går knappast att hindra kinesiska köp i börsnoterade bolag. Om ett bolag har ett oavvisligt säkerhetsintresse bör dess ägande inte vara spritt på börsen. I varje fall är det för sent att reagera när en affär redan är ett faktum.

Det finns en större fråga, det svenska investeringsklimatet. Det har blivit mycket bättre sedan 1970-talets restriktioner och huvudlösa straffskatter. Men mycket återstår om man vill ge svenska investerare lika goda villkor som utländska. Ett system som beskattar framgång med 50 procent går inte att försvara om man vill att entreprenörer ska kunna växa och behålla ägandet i Sverige.


Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder Dagens industri möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten. De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till di.se. Dagens industri granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen di.se. Läs mer om kommentering här.

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?