LKAB:s utvinning och förädling i Malmfälten gör det till en av Sveriges största utsläppskällor. De kommande förändringarna beräknas minska utsläppen hos bolagets kunder med 35 miljoner ton årligen. Det är ett föredömligt exempel på hur industrin ställer om. Men LKAB är långt ifrån ensamt. Runt om i det norrländska landskapet växer gröna näringar fram.

I slutet av augusti startade Hybrits pilotanläggning för fossilfritt stål i Luleå. Tekniken minner om den som LKAB nu sätter sin tillit till. Redan år 2025 väntas en kommersiell anläggning stå klar i antingen Luleå eller Gällivare. Det har potential att revolutionera stålindustrin som står för 7 procent av de globala utsläppen. Bara i Sverige kan metoden minska utsläppen med 10 procent.

Ett tiotal mil söderut längs med Bottenviken pågår bygget av Europas största batterifabrik. Northvolt Ett kommer att ha en viktig roll för att elektrifiera fordonsflottan. Anläggningen i Bergsbyn norr om Skellefteälven väntas bli större än Gamla stan i Stockholm, och ska uteslutande försörjas med el från dammar och vindturbiner.

Projekten är på många sätt avgörande för den gröna omställningen. Dessvärre är de inte utan utmaningar. En gemensam sådan är att det kommer att krävas enorma och tillförlitliga mängder av energi.

Enligt LKAB kommer den nya tekniken att kräva motsvarande en tredjedel av den el som produceras i dag. Elförbrukningen i Northvolts fabrik väntas motsvara 1 till 2 procent av landets nuvarande elkonsumtion. Vid full kapacitet beräknas Hybrit kräva 10 procent av Sveriges elförbrukning, i storlek med hur mycket hela Luleälven producerar.

Samtidigt har det svenska elsystemet gång efter annan visat sig vara opålitligt och otillräckligt. I september slog Region Skåne återigen larm om kapacitetsbrist i de sydsvenska elnäten. I fredags var elpriset i södra Sverige mer än 1 600 procent dyrare än i landets nordliga delar. Vindkraften i söder är låg och kärnkraften går på sparlåga.

Elbristen kommer sannolikt att bli värre innan det blir bättre. I sin prognos för årets vinter varnar Svenska Kraftnät för att elunderskottet ökar till följd av den permanenta nedstängningen av Ringhals 1 vid årsskiftet. På Di debatt (21/11) meddelade Moderaterna att de kommer att presentera ett förslag i riksdagen om att behålla Ringhals 1 i drift. Sådana försök har gjorts, och fallit, tidigare. Trots skriande behov.

Det är inte bara en politisk majoritet som hejar på nedläggningen av kärnkraftsreaktorer. Vattenfalls vd Anna Borg är av liknande åsikt. Om Ringhals 1 och 2 har hon tidigare sagt att det är ”helt rätt beslut att stänga reaktorerna”. I Ekots lördagsintervju (21/11) utvecklar hon resonemanget. Det finns ingen elbrist, bara överföringsbrist. För att säkra energiförsörjningen måste man bygga för framtiden i stället för att förlita sig på gårdagens lösningar, meddelar hon.

Det är en inställning som man snabbt bör göra upp med i energipolitiken. Inte bara för att utbyggnad av elnätet tar tid, utan för att det inte kommer att finnas någon el att exportera i framtiden. Den gröna industriomvandlingen i norr slukar det överskott som i dag finns. Enligt Region Norrbotten och Västerbotten kommer områdets ökade effektbehov inom ett decennium att motsvara effektbehovet i hela Storgöteborg.

Den som vill öka elöverföringen från norr till söder motarbetar aktivt omställningen i bolag som LKAB, Hybrit och Northvolt. Politiska lösningar som hanterar regional elbrist utan att skada klimatarbetet någon annanstans är det minsta som kan begäras. Den som motsätter sig kärnkraft tvingas svara på hur en lösning för elbristen ska se ut.