1515
Annons

Norge förtjänar 4 år till med Erna Solberg

LEDARE. I Norge nalkas det val till Stortinget och av allt att döma väntar ett regeringsskifte. Statsminister Erna Solberg, partiledare för Moderaternas systerparti Høyre, har suttit i 8 år och under tiden blivit en landsmoder. Men nu ser hennes regeringstid ut att gå mot ett slut. De fyra högerpartierna i regeringsunderlaget ser alla ut att backa kraftigt, två av dem balanserar på 4-procentspärren.

STATSMINISTERDUELL. Statsminister tillika Høyres partiledare Erna Solberg och Arbeiderpartiets ledare Jonas Gahr Støre i en TV-debatt inför Stortingsvalet måndagen den 13 september.
STATSMINISTERDUELL. Statsminister tillika Høyres partiledare Erna Solberg och Arbeiderpartiets ledare Jonas Gahr Støre i en TV-debatt inför Stortingsvalet måndagen den 13 september.Foto:Håkon Mosvold Larsen

Vänstern lär återkomma till maktens taburetter. Norsk politik har inte dominerats riktigt lika länge av socialdemokratin som i Sverige men landet har ändå haft S-styre i 58 av senaste 86 åren. Om det blir maktskifte är det dock inte Arbeiderpartiets förtjänst, utan Senterpartiet. Den förväntade statsministern däremot är Ap:s partiledare och den tidigare utrikesministern Jonas Gahr Støre. Han har egentligen varit en relativt misslyckad oppositionspolitiker. När han ledde partiet över valet 2017 fick Arbeiderpartiet sitt näst sämsta resultat på 100 år och vore det val i dag skulle de sjunka ytterligare och hamna ungefär lika med valresultatet från 2001 – det sämsta sedan 1920-talet. Att han ändå lär bli statsminister får han tacka Senterpartiets partiledare Trygve Slagsvold Vedum för.

Senterpartiet påminner om det svenska Centerpartiet och gör det samtidigt inte. De båda hette Bondeförbundet och var intressepartier för jordbrukare och för landsbygden samt hade sina respektive väljarbaser i rurala områden. Det som skiljer dem åt är att Senterpartiet är ett mycket tydligare vänsterparti samt med nationalistiska tendenser. Något som dessutom blivit värre under den nuvarande ledaren Slagsvold Vedum. Han har uttalat sig positivt om norsk nationalism, är ekonomiskt protektionistisk och har tidigare varit ordförande för organisationen ”Nej till EU” i Norge. Denna positionering är en faktor till varför det högerpopulistiska och värdekonservativa Fremskrittspartiet inte lyckats växa på bekostnad av vänsterblocket. Tvärtom, ser de ut att sänka sitt väljarstöd för det tredje valet i rad till runt 10 procent. Vilket är mer än en halvering från de 22 procent de hade för 10-15 år sedan.

Erna Solberg tog över ett Høyre i kris för 17 år sedan och har lyckosamt stöpt om partiet – med tydlig inspiration från Nya Moderaterna och arbetslinjen – och lett det till framgång. Åtta viktiga år av regeringsinnehav för högern.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Lööf väljer vänster före liberalismen

Under måndagen lämnade Annie Lööf beskedet att Centerpartiet vill ingå i en S-regering. ’’Jag ser att Magdalena Andersson har det ledarskap som behövs’’, säger hon i en intervju i Dagens Nyheter. Det här är ingen liten sak. Man måste gå tillbaka nästan 70 år för en regering med både C och S.

VÄNSTERBLOCKET. C-beskedet är en tydlig varudeklaration inför valet. Sverige är tillbaka till blockpolitiken. Centerpartiet har valt sida. Partiledare från vänster: Nooshi Dadgostar (V), Märta Stenevi (MP), Magdalena Andersson (S) och Annie Lööf (C).
VÄNSTERBLOCKET. C-beskedet är en tydlig varudeklaration inför valet. Sverige är tillbaka till blockpolitiken. Centerpartiet har valt sida. Partiledare från vänster: Nooshi Dadgostar (V), Märta Stenevi (MP), Magdalena Andersson (S) och Annie Lööf (C).Foto:TT

Bakgrunden till C-ledarens besked är opinionen. I över ett års tid har partiet tappat kraftigt. Ett val i dag skulle innebära det sämsta sedan 90-talet. Mätinstitutet Sifo visar att det bara skiljer en tiondels procentenhet mellan C, L och MP. Det är därför fullt möjligt att C blir Sveriges minsta parti i riksdagen. Statistiska Centralbyråns stora partisympatiundersökning visar att flödet från C går till både S och M. Nu försöker partiet ta kommandot och vända trenden.

C-beskedet stötte redan efter någon timme på patrull. Vänsterpartiets partiledare Nooshi Dadgostar kallade det absurt att V inte skulle få sitta med i regeringen. Hon menade att Lööf begär hennes stöd, eftersom S, C och MP inte lär få egen majoritet, men utan att behöva samarbeta. ’’Man kan inte sätta sig på ett annat parti’’, sa Dadgostar i SVT Aktuellt.

I sak har Dadgostar helt rätt. Höstens parlamentariska situation vid en vänstermajoritet kommer att skilja sig från förra valets. Då behövdes inte V:s röster för att få igenom en budget. Den förra partiledaren Jonas Sjöstedt (V) släppte fram Stefan Löfven utan politiska segrar. Nu ser läget annorlunda ut. Liberalerna har bytt sida. Och Vänsterpartiets röster skulle därför behövas i varenda omröstning: för att få tillträda, få igenom sakpolitik och få majoritet för budgeten. Därför ska man ta Dadgostars ord på allvar. I höst kan C tvingas släppa fram en regering där även V ingår.

Samtidigt har vänstersidan radikaliserats under mandatperioden. V går till val på skattehöjningar på 70 miljarder, bland annat genom att återinföra förmögenhets- och arvsskatter. Banker, välfärdsföretag, energibolag, transportföretag och bostadsföretag ska tas över av staten. Partiet vill nå ett socialistiskt samhälle, och ungdomsförbundet Ung Vänster kallar sig fortsatt kommunister.

Även Miljöpartiet ser ut att vara tillbaka i regeringen vid en vänstervalseger. MP har nämligen ett uttalat krav att inte släppa fram en regering de själva inte sitter i. Förra årets reträtt från regeringen kommer inte att hända igen, har partiet tydliggjort. Äganderätten i skogen kan därför återigen hamna under beskjutning och energipolitiken fortsättningsvis haverera.

Den ekonomiska politiken äventyras även den av MP-inflytande. Partiet vill att staten ska låna 100 miljarder om året kommande tio år, utanför ordinarie budget. AP-fonderna ska inte jaga avkastning för pensionärer, utan användas i politiska syften. De föreställer sig något av en grön lockdown, med hårdför och påtvingad utslagning av företag.

Även Socialdemokraterna har under Magdalena Andersson dragit vänsterut. S går till val på en beredskapsskatt som ska dra in 40 miljarder kronor, att jämföra med värnskatten som drog in 6 miljarder. Det är en omfattande skattehöjning som kommer att drabba breda löntagargrupper. Anderssons partiledarkandidatur inleddes med rapporten Fördelningspolitik för jämlikhet och rättvisa. Där finns förslag om tak på ISK, höjd skatt i 3:12, helt borttaget jobbskatteavdrag och en ny miljonärsskatt.

Under tisdagen presenterade S ännu en ny attack mot välfärdsföretagandet. Stopp för privat drift av nya sjukhus, trots att privata S:t Görans i Stockholm är Sveriges mest effektiva sett till väntetider, vårdkvalitet och kostnader. 

Hur har Annie Lööf tänkt att det här ska gå ihop? Blir C riksdagens minsta parti, har man inte mycket att sätta emot S, V och MP. Liberalismen ersätts nu av makthunger. Med ett dåligt valresultat kan gräsrötterna i C vända sig mot sin ledare. Missnöjet pyr redan som det är. Allt fler inifrån intygar att partiledningen blivit en bunker, där kritik viftas bort som illojal. Personalomsättningen har ökat och ju närmare partiledaren man kommer, desto fler medarbetare slutar. Kanske handlar måndagens besked bara om att en ministerpost är enda sättet för Annie Lööf att rädda sig kvar vid partiledarposten.

Det glädjande med C-beskedet är att varudeklarationen inför valet är tydlig. Sverige är tillbaka till blockpolitiken. C har valt sida. Nu finns ett alternativ till höger, och ett till vänster.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera