1515
Annons

Nato och EU enar de nordiska länderna

Sverige och Finland lämnar gemensamt in sin Natoansökan. Finlands president Sauli Niinistö är i Stockholm på statsbesök. Han reser sedan tillsammans med statsminister Magdalena Andersson till Washington för att överlägga med president Biden om det säkerhetspolitiska läget efter Natoansökan.

EN NY ERA DEN 17 MAJ. Finlands president Sauli Niinistö togs på tisdagen emot av kung Carl Gustaf, ett statsbesök som helt handlade om den svensk-finska Natoansökan. Nu kan säkerhetspolitiken bana väg för ett bättre nordiskt samarbete på fler områden.
EN NY ERA DEN 17 MAJ. Finlands president Sauli Niinistö togs på tisdagen emot av kung Carl Gustaf, ett statsbesök som helt handlade om den svensk-finska Natoansökan. Nu kan säkerhetspolitiken bana väg för ett bättre nordiskt samarbete på fler områden.

Tisdagen blev därmed ännu en historisk dag i politiken, inte bara för Sverige och Finland var för sig, utan för det nordiska samarbetet.

Det svenska och finska beslutet om Natoansökan helar Norden som politisk enhet. 

Hittills har tre nordiska länder varit medlemmar i Nato, två inte. Sedan snart 30 år har tre varit med i EU, två inte. Ett land använder euron, fyra inte (men danska kronan är knuten till euron). Två länder har hängavtal med EU, alltså EES, och är därmed en del av den inre marknaden, men de står utanför EU:s tullunion (som däremot Turkiet är anknutet till). Och Danmark och Sverige har genom åren tävlat i att skaffa sig undantag från EU-initiativ eller bromsa dem.

Nordiska rådet har aldrig lyckats åstadkomma någon betydande harmonisering av lagstiftningen (men har ett prestigefyllt litteraturpris). På en lång rad politikområden finns stora skillnader mellan de nordiska länderna – kriminalpolitik, skatter, migration, arbetsmarknadspolitik, socialförsäkringar och mycket mer. Den harmonisering som gjorts är i allmänhet föranledd av EU/EES-samarbetet. Samarbetet mellan regeringarna fungerar bara ibland, och när det verkligen är på allvar går alla sin egen väg, som under pandemin. Regeringarna klarar inte ens av att ha ett flygbolag tillsammans.

Norden har inte varit en politisk kraft, vare sig sinsemellan de fem länderna, eller som gemensam grupp av länder gentemot övriga världen.

Däremot är Norden en kulturell gemenskap som med rätta kan beskrivas som unik. Vi förstår varandras språk, vi lyssnar på varandras musik, vi gifter oss över gränserna och en halv miljon finländare sökte sig till Sverige under efterkrigstiden. De framsynta nordiska besluten, daterade i början av 1950-talet, handlade om just rörlighet för personer, en gemensam arbetsmarknad utan krav på arbetstillstånd och en passunion som ledde till öppna gränser redan för 70 år sedan.

I svenska högtidstal nämns att Sverige har haft fred i över 200 år, men sällan att det sista kriget innan denna långa period var ett svenskt fälttåg mot Norge. Det ledde fram till en norsk-svensk union, illa omtyckt av norrmännen. Några år dessförinnan hade Sverige förlorat den finska landsdelen.

Unionen med Norge upphörde 1905, bland annat efter en folkomröstning där 99,95 procent av norrmännen sa nej till unionen. Sverige har haft sina nuvarande gränser i endast 116 år. Och 1917, efter mer än 100 år som ryskt storfurstendöme, blev Finland självständigt.

Norge och Danmark har ockuperats. Finland har utsatts för sovjetiskt anfallskrig, 80.000 finländare stupade och Sovjetunionen/Ryssland fick behålla landområden efter krigsslutet.

Nordiska länder delar historia, men det är inte bara en historia i broderskap. Det finns ingenting som är inneboende magiskt i nordiskt samarbete, särskilt inte på det säkerhetspolitiska planet. Vi hamnade i helt skilda belägenheter under andra världskriget.

Det som förenar oss är dels den kulturella samhörigheten och dels det geografiska läget. Relationen till stora grannar har genom århundradena varit en avgörande parameter för nordiska länder. Och så är det även nu, där relationen till Ryssland har kommit att definiera och nu förhoppningsvis kan stärka det nordiska samarbetet.

EU-integrationen och den ekonomiska globaliseringen har fört Norden samman. Större processer i det globala ekonomiska utbytet och det världsomspännande vetenskapliga samarbetet har gett nordisk integration, men alltså som en del av något större. 

Detta kommer rimligen att hända även på det säkerhetspolitiska fältet. När väl alla fem länder blir fullvärdiga Natomedlemmar kommer det nordiska samarbetet också att intensifieras. 

Än en gång kommer omvärlden att ge en skjuts till Norden att komma samman – det ska välkomnas. Och samtidigt ska man komma ihåg att den mänskliga samhörigheten i Norden klarar vi själva. Det är den politiska vi behöver hjälp med.

Låt Natosamarbetet bli startskottet för ett tätare samarbete även på andra områden.


Sverige kommer att gå med i ett nytt Nato

Att läsa Natos senaste strategiska koncept från 2010 är som att färdas i en tidsmaskin.

Plötsligt är man tillbaka på den gamla goda, harmoniska tiden.

GENOMBROTT.
Efter tisdagskvällens genombrott i förhandlingarna med Turkiet är Sverige och Finland betydligt närmare Nato-medlemskap. Timingen kunde inte vara bättre med tanke på att försvarsalliansen befinner sig i ett så formativt skede med ett nytt strategiskt koncept som ska antas på veckans toppmöte.
GENOMBROTT. Efter tisdagskvällens genombrott i förhandlingarna med Turkiet är Sverige och Finland betydligt närmare Nato-medlemskap. Timingen kunde inte vara bättre med tanke på att försvarsalliansen befinner sig i ett så formativt skede med ett nytt strategiskt koncept som ska antas på veckans toppmöte.

I inledningen till strategin, som antogs på toppmötet i Lissabon 2010, beskrivs den stabila freden och det låga konventionella hotet mot Natos territorium och omnejd som en ”historisk framgång”, vilket ses som ett resultat av robust försvarspolitik, transatlantiskt närmande och aktiva partnerskap.

För att understryka detta ”aktiva partnerskap” deltog Rysslands dåvarande president Dmitrij Medvedev som gäst under toppmötet. 

I konceptet beskrivs Ryssland som en partner, som Nato ville öka samarbetet med. Kina nämns inte ens.

Att 2010 års strategiska koncept har gällt fram till nu har varit besvärande för Nato, med tanke på hur verkligheten förändrats. 

Detsamma gäller det faktum att konceptet antogs två år efter att Ryssland attackerat Georgien, och alltså redan hade gett sig ut på det sluttande plan som skulle leda fram till Ukraina-invasionen i februari i år. 

Naivt, kan tyckas, särskilt med facit i hand. Men världen hade tveklöst varit en bättre plats om intentionerna i strategin besannats.

Under veckans toppmöte i Madrid avhandlas den nya bistra verkligheten. I det strategiska koncept som generalsekreterare Stoltenberg tagit fram märks inte längre någon naivitet. 

Ryssland pekas med rätta ut som det mest tydliga och direkta hotet mot Natos säkerhet och försvarsalliansen ska rustas som om en attack vore nära förestående – som om Putin skulle göra verklighet av de upptrappade hoten mot Litauen

De östeuropeiska stridsgrupperna uppgraderas till brigadnivå samtidigt som Natos snabbinsatsstyrka ges helt nya dimensioner: den utökas från 40.000 till 300.000 personer. 

Försvarsmateriel och ledningskapacitet placeras dessutom i de mest utsatta staterna för att minska ledtiderna. 

Sammantaget är det en tydlig signal om att Nato tar det kollektiva försvaret och det nya säkerhetsläget på största allvar.

För Sverige och Finland, som efter tisdagskvällens genombrott i förhandlingarna med Turkiet är betydligt närmare medlemskap, är timingen optimal. 

Att gå med i försvarsalliansen mitt under detta formativa skede ökar möjligheterna att få en bra start, att kunna sätta sin prägel på det nya Nato som byggs upp. I Nato-strategin har Försvarsmakten dessutom en bra ledstång för hur det svenska försvaret bör växa kommande år.

Likt hur det ryska gästspelet i Lissabon 2010 sa något om den tidens Nato-strömningar är det noterbart vilka partnerländer som bjudits in till Madrid-toppmötet. 

Förutom några givna namn, som EU:s, Georgiens och Ukrainas ledare, deltar ledarna för Sydkorea, Japan, Australien och Nya Zeeland för första gången. Det är knappast en slump. 

Under Joe Bidens presidentskap har USA riktat stor uppmärksamhet åt kraftmätningen med Kina, vilket bland annat tagit sig uttryck i ett flertal samarbeten med allierade i Indien/Stillahavsregionen, inklusive dessa fyra. 

I det nya konceptet kallar Nato nu Kina för en ”utmaning mot våra intressen, säkerhet och värderingar” samt bjuder in regionens stora demokratier till mötet.

USA är uppenbart ute efter att använda Nato till annat än försvaret av Europa – Vita huset vill ha försvarsalliansens stöd också i kraftmätningen med Kina.

Det bör amerikanerna få. 

Kinas utveckling är en angelägen fråga också för Europa, även om vi inte har samma geografiska närhet som USA.

Vilken typ av stöd som efterfrågas och hur detta gestaltar sig i praktiken återstår att se. 

Att teknologi kommer att spela en central roll är dock ingen högoddsare med tanke på hur tech-tung den storpolitiska kraftmätningen blivit. 

Nato satsar också allt mer på tech. I samband med toppmötet ska en innovationsfond på motsvarande 10 miljarder kronor upprättas med syfte att investera i nya ”dual use”-teknologier, som kan användas både militärt och civilt.

Självklart ska Europas ledare inte släppa fokus från det pågående kriget, stödet till Ukraina och upprustningen på hemmaplan. Men det är samtidigt viktigt att lyfta blicken och inse betydelsen av att USA är så engagerat i kontinentens säkerhet. 

Trots Bidens ”pivot to Asia” har USA gått med på att öka sin europeiska truppnärvaro från 70.000 till 100.000 personer.

Som hans föregångare i Vita huset bevisat är det inget vi kan ta för givet. Därför är det viktigt för europeiska ledare att knyta så bestående band som möjligt över Atlanten medan vi har chansen. 

Att gå med i Bidens globala tech-Nato är givet.


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?