ANNONS:
Till Di.se

PM Nilsson: Nästa regering blir bättre

  • MAJORITET. Nästa regering kommer inte att ha en riksdagsmajoritet mot sig. Och alla konstellationsmöjligheter är bättre än den nuvarande. Foto: Sören Andersson/TT

Historiskt har det funnits starka skäl att lita på förskjutningar i den svenska väljarkåren. Den stödde under lång tid en pragmatisk, näringslivsvänlig socialdemokrati, gav samma parti nobben när den gick för långt åt vänster på 1970-talet, bytte ut den regeringströtta och djupt splittrade trepartiregeringen efter sex år och gav ett mer liberalt orienterat S mandat i tre val under 1980-talet.

Att ge borgerligheten chansen till systemskifte efter murens fall var helt rätt, liksom att byta tillbaka till S under 1990-talets skuldkris. 1994 var kanske det klokaste av alla val: in med Göran Persson som ville höja skatten och sänka bidragen, ut med det hopplösa Ny demokrati och in i EU.

Efter valet 2002 sa Moderaterna själva att det var rätt att de förlorade. De hade ett bristfälligt regeringsprogram och inget regeringsalternativ. Förlusten lade grunden till omgörningen av både partiet och borgerligheten och alliansen fick förtroendet i åtta år. I valen 2010 och särskilt 2014 etablerades ett helt nytt parti, SD, och väljarna sände en tydlig signal om att migrationspolitiken måste läggas om.

Sett i backspegeln håller de flesta med om det. Sett i backspegeln håller de flesta också med om att maktpolitiken var misslyckad: alla allianspartier säger i dag att de inte kommer att vika ner sig för en S-regering som gör upp budget med V och att decemberöverenskommelsen var en olycka.

Försommarens ytterligare förskjutning till SD är bekymmersam på många sätt. Att det mest radikala av de nordiska nationalistpartierna blev det största är ett misslyckande, liksom att ett historiskt stabilt blocksystem slås sönder.

Men det kan också hända att man i framtiden kommer att se även 2018 som ett val då valvinden berättade något viktigt. Löfven-perioden var inte lycklig för någon. Migrationspolitiken måste få en helt annan utformning och måste ta större hänsyn till förhållanden i Sverige. Oppositionen måste vara på riktigt, annars blir den poänglös.

Vid sidan av detta finns det snart en historiskt stor majoritet för klassisk borgerlig politik. Om man utgår ifrån de så kallade tillkännagivandena som allianspartierna och SD enats om i riksdagen och på de frågor där alliansen och SD stoppat regeringen har vi att se fram emot en mandatperiod då en bred riksdagsmajoritet gör följande:

•Tar bort värnskatten, höjer skiktgränsen för statlig skatt, inför fler jobbskatteavdrag och sänker den så kallade entreprenörsskatten.

•Återställer och fördjupar rot- och rut-avdragen.

•Lägger sjuklöneansvaret på staten och sänker arbetsgivaravgiften för mindre företag.

•Lägger ner Arbetsförmedlingen och samlar hela transfereringssystemet under Försäkringskassan.

•Lägger ner alla planer på att stoppa, förbjuda eller hindra privata företag i vård, skola och omsorg.

•Investerar i rejält höjd försvarsförmåga.

•Höjer straffen och tillför mer resurser till polisen.

Ur ett normalt näringslivsperspektiv finns det säkert mycket annat att önska men inte så mycket att invända. Det blåser starka högervindar i viktiga frågor.

Det finns också en bred majoritet för en regeringsbildare som inte är socialdemokrat. Bilden av att nästa regering kommer att vara minst lika skör som den nuvarande är falsk. Den nuvarande statsministern har en riksdagsmajoritet emot sig. Nästa statsminister kommer inte att ha det. Även om han leder en liten minoritetsregering slipper han en riksdag som hellre säger nej än ja. Om han sköter korten rätt och inte låter småpartier diktera migrationspolitiken kan han få mycket gjort.

Svagheten infinner sig om de rödgröna blir större än moderatledarens regeringsunderlag eftersom de då kan gå ihop om ett gemensamt budgetalternativ. Om SD i ett sådant läge stöttar allianspartiernas budget vet ingen. Det enda vi vet är att SD valde alliansens budget senaste gången de fick chansen. Och att regeringen inte avgick.

Om alliansen blir större än de rödgröna blir allt enklare. Därför är det viktigt att de borgerliga partierna mobiliserar och lyckas i valspurten.

Men även om det skulle misslyckas blir resultatet bättre än det nuvarande. Socialdemokraterna kommer inte att bilda en ny regering med stöd av Vänsterpartiet. Alla möjliga scenarier är bättre än den gångna mandatperiodens konstellation. Alliansen plus MP kan förädla moderaternas nymornade miljöintresse. En moderat enpartiregering kan hitta majoriteter för de flesta av sina viktiga sakfrågeområden. Löfvens drömregering med C och L kommer inte att vara enig om någonting men den kommer heller inte höja skatter och stänga fungerande skolor. Storkoalitionen S och M kommer att stärka försvar och polis, få ordning på migration och kanske till och med på Sveriges kluvna förhållande till EU och Nato.

Och den som inte vill formalisera samarbeten med ytterkantspartier, hur stora eller små de än är, kan göra som det är tänkt i ett representativt och parlamentariskt statsskick: tala med och läsa varandra i riksdagsutskotten och bygga majoriteter där det är möjligt. 

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies