1515

Nästa fas för en absurd regering

Stefan Löfvens nya regering har ett mycket svagt regeringsunderlag, och det är tveksamt om det egentligen består av något annat än regeringspartierna själva, alltså Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Regeringsupplägget är anmärkningsvärt principlöst. Ändå finns en positiv följd av regeringskrisen. Demokratin tjänar på att den politiska spelplanen har tydliggjorts. Nu finns en god chans för väljarna att förstå vad deras partival får för konsekvenser i regeringsfrågan.

GÅR VÄNSTERUT. Regeringen har tillträtt igen, men med ett diffust regeringsunderlag. Men om regeringen ska få igenom sin politik krävs numera ett aktivt stöd från Vänsterpartiet.
GÅR VÄNSTERUT. Regeringen har tillträtt igen, men med ett diffust regeringsunderlag. Men om regeringen ska få igenom sin politik krävs numera ett aktivt stöd från Vänsterpartiet.Foto:Ali Lorestani

Varje regeringskris brukar leda till att samarbetsmöjligheter klargörs och politiska positionsförflyttningar får sin bekräftelse. I det här fallet har vi lärt oss en rad saker:

 Ett regeringsunderlag som saknar majoritet är dömt att haverera om man inte söker stöd hos andra partier.

* Vänster–höger är en urstark dikotomi i Sverige. Detta hindrar inte att politiska förflyttningar längs skalan kan ske. Inte heller att det kan ske viktiga och ärligt menade samarbetsprojekt över blockgränsen. Men det finns ingen annan skala som har något avgörande förklaringsvärde i svensk politik.

* Regeringsfrågan är central i svensk politik. Att ett parti inte i förväg kan berätta vilken statsminister man kommer att peka på är en belastning. Att peka på en statsminister före valet och en annan efteråt är förödande.

* Ett regeringsunderlag där vissa av partierna ingår i regeringen och de andra partierna endast är stödpartier leder till en ojämn och oförutsägbar maktutövning. Det tydliga exemplet var när Miljöpartiet som regeringsparti tvingade fram ett eget tillägg i migrationspolitiken vid sidan om de förhandlingar som hade skett inom januarigruppen och med övriga riksdagspartier.

* Allianser uppstår ständigt i ett parlamentariskt system. En minoritetsregering kan inte räkna med att andra partier lotsar igenom vare sig budget eller sakpolitiska förslag utan förhandling. Den som säger att det är ”praxis” att ett parti ska lägga ned sin röst i vissa situationer har fel.

* Det finns robusta riksdagsregler runt statsbudgeten, som gör att den ekonomiska politiken klarar sig även om det inte från början finns en majoritet för budgeten. Det är därför marknaden inte bryr sig om att en regering tillträder som saknar stöd för sin budget. Nyamko Sabuni hade rätt när hon i våras sa att budgeten går att förhandla i riksdagen. Men hon utsattes för ett skamlöst personangrepp av Magdalena Andersson, och kallades ”bottenlöst naiv”. Nu kommer S att göra ungefär det Nyamko Sabuni talade om, och Magdalena Andersson bör be Nyamko Sabuni om ursäkt.

* Centerpartiet har nu valt att tillhöra vänstersidan i svensk politik. Detta behöver inte betyda inte att partiet har förflyttat sin egen sakpolitik åt vänster, men vägvalet är tydligt. Att Centerpartiet självt anger Sverigedemokraternas existens som grund för sitt val förändrar inte innebörden av sidbytet.

* Inställningen att 25 procent av riksdagsmandaten ska tänkas bort när majoriteter ska skapas är inte bara ohållbart matematiskt, utan är också förödande för väljarnas förtroende för systemet. Den statsminister som talar om att ett regeringsskifte innebär ett hot mot demokratin tar på sig ett utomordentligt stort ansvar för tilltron till politiken. Denna vårdslöshet med språket, praktiserad ett antal gånger av Stefan Löfven, kommer att vidlåda minnet av hans tid som regeringschef.

På fredagens pressträff gjorde Stefan Löfven något som är en socialdemokratisk specialitet, att i regeringsställning opponera mot oppositionen. Om något har regeringskrisen alltså bidragit till att valrörelsen 2022 startar redan nu.

Men Stefan Löfven bör besinna att en regering utvärderas efter vad den uträttar, inte efter vad dess ministrar säger. Han har goda chanser att lyckas. Enligt den Di-undersökning som presenterades i fredagens tidning har förtroendet för Stefan Löfven hos näringslivets toppar stigit kontinuerligt (även om Ulf Kristersson har betydligt högre förtroende). Nu har Stefan Löfven ett år på sig att ta verkliga krafttag mot kriminalitet och gängvåld.

Han kommer inte att ha problem att få igenom sådana förslag i riksdagen.


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?