ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Kronraset, del 2: Mogen för fast relation

  • SKÄL ATT OMPRÖVA. Svängande valutakurser tillhör en annan tid, när många andra tävlade med sänkta valutakurser. Foto: Claus Gertsen /TT

Ett av Hans Roslings många pedagogiska bidrag är pinkoden för världens befolkning, idag 1-1-1-4. Det vill säga en miljard människor på de amerikanska kontinenterna, en miljard i Europa, en i Afrika och fyra i Asien. 

Roslings efterlämnade poäng är hur snabbt pinkoden, enligt FN, kommer att förändras, till 1-1-4-5 år 2100. Alltså, tre miljarder till i Afrika och en till i Asien, oförändrat i Amerika och Europa. 

Om prognosen stämmer, och inkomsterna i Asien och Afrika fortsätter att stiga, innebär det att världsmarknadens tyngdpunkt redan under de närmaste 20 åren kommer att förskjutas från Atlanten till Indiska Oceanen. 

År 2040 kommer i så fall 60 procent av världens konsumenter som lever på den högsta av Roslings fyra inkomstnivåer att bo utanför väst, det vill säga människor som har mer än tolv års utbildning, bil och råd att äta ute minst en gång i månaden.

Det är denna enorma scenförändring som västerländska politiker, ägare och företagare måste orka hålla i huvudet när de diskuterar finans- och penningpolitik. Företagen behöver all hjälp de kan få att vässa sig, inte att luta sig tillbaka och tjäna snabba pengar. 

De flesta i näringslivet vet att devalveringar och deprecieringar är av ondo. Som ”att kissa i byxorna, först varmt sedan kallt” brukade direktörerna skrocka på 1980-talet när svensk ekonomi rusat efter devalveringen 1982. Snart nog blev det kallt och otäckt. 

Samtidigt ligger det i företagandets natur att opportunistiskt ta vara på givna förutsättningar. På 1980-talet hade Sverige fortfarande stor andel tillverkning och kronfallet bäddade för höga vinster och nya hjältar, i alla fall för en tid. Pehr Gyllenhammar, Percy Barnevik, Lars Ramqvist – många var det som fick draghjälp, gång på gång.

I dag är situationen betydligt mer komplicerad och eventuella positiva samband mellan kronförsvagningar och vinster mindre och mer svåranalyserade. Utvecklingen som Rosling skissade på pågår för fullt. Svenska bolag ingår i långa komplexa samarbetskedjor med bolag från alla världens hörn. Exporten har ökat, men det har även importinnehållet. Fler internationella affärsrelationer och valutor är inblandade i varje delprojekt. 

Dessutom har andelen produktion i Sverige minskat. Tillverkning har flyttat eller automatiserats och antalet arbetare minskat. I stället har försäljningen av tjänster ökat. Eftersom servicepersonal är svårare och dyrare att omlokalisera än varor ökar företagens incitament att etablera lokal service på plats. 

Samtidigt ökar andelen som sysslar med inhemsk ekonomi i takt med det ekonomiska välståndet. Ju bättre vi får det desto mer hälsotjänster, restaurangbesök och hunddagis vill vi ha. Vinsterna på en svag krona blir nog, allt annat lika, mindre. Men det är svårt att veta säkert.

Detta är de flesta införstådda med och debatten om svag krona är i dag nyanserad, inte bara bland ekonomer utan också i näringslivet. Enligt en färsk undersökning från Svensk exportkredit (SEK) tycker bara hälften av exportbolagen att den svaga kronan är fördelaktig. 

Men fortfarande finns det starka kortsiktiga krafter som hellre verkar för pengar här och nu än hänsyn till Roslings perspektiv. Sverige har stor andel fondägande. Eftersom spararna följer utvecklingen löpande blir förvaltarna av fonderna ofta kortsiktiga. Dessutom gillar de svängningar, eftersom sådana skapar utrymme för affärer. Chefsersättningar och bonusar är konstruerade därefter. 

Därför är det risk att kronförändringar, precis som tidigare, går ut över företagens ansträngningar och konkurrenskraft. Riksbankschefen Stefan Ingves hävdade visserligen i en debattartikel i Dagens Nyheter i mars (27/3) att han och hans kollegor inte ser några sådana tendenser när de reser runt i landet och besöker företag. Deras intryck är att företagare ständigt funderar över hur de kan förbättra sin konkurrenskraft.

Men företagande är mångfasetterat och små beslut kan få stora verkningar längre fram. Allt annat lika ger sänkt kronkurs mindre anledning att rationalisera och omstrukturera. Och gör att import framstår som dyrare. Låg ränta blåser under, eftersom det blir billigt att expandera i Sverige. Aktiviteter som rimmar illa med hårdare konkurrens och ytterligare specialisering och som dessutom är protektionistiska.

Det är svårt att tro att inte sådana frestelser får genomslag. Till råga på allt blir svenska företag utsatta för andra frestelser. Det friska, fräscha entreprenörskapet som Sverige till sist har fått i gång, reas lättare ut på den internationella kapitalmarknaden. Chansen kanske inte återkommer.

Det är alltså inte bara direktörernas ordval på 1980-talet som framstår som omodernt utan även penningpolitiken och politikers, företagsledares och andra svenskars rädsla för fastare valutarelationer, till exempel medlemskap i euron.

Svängande valutakurser tillhör en annan tid, när många andra tävlade med sänkta valutakurser. När konkurrensen i världen obevekligt hårdnar och företagandet ständigt omvandlas finns ingen annan väg än stabila förutsättningar, utbildning, utveckling, engagemang och ansträngning. 

Det är som i sportens värld, ingen blir bättre av att flytta ned en division. 

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies